Rara barn som månar om varandra. I bild och text berättar Marta Bordin om processen att bryta upp från en svår relation.

”Nu orkar jag inte vara rädd längre”

Hon tog barnen och stack, de levde nära och tätt som i en skyddande bubbla det första året. Vem och vad hon lämnade berättar hon inte så mycket om i utställningen på Arbetets museum, däremot om den svåra vägen tillbaka till livet. Marta Bordins fotografier och texter har hängt hela hösten och stannar in i januari. Jag älskar dig ända till sommaren heter utställningen som hänger några veckor till.

Jag tror att bilderna är till tröst. Mycket kärlek är det i dem i alla fall. Den kärlek som får en förälder att sträcka på nacken och se bara sitt barn i julavslutningarnas luciatåg och dansuppvisningar. Den kärlek som får en människa med stympat självförtroende att orka lämna, för barnens skull.

Vi får se barnen, när de var små. Med runda kinder på bilderna och barntafatta rörelser i den lilla filmen. Att det gått några år gör dem mer anonyma och det är så det måste vara. Bara de som känner dem vet vilka de är, deras historia. Om de nu tror på den. De var ju det perfekta paret, den perfekta familjen.

– Psykisk misshandel syns inte på utsidan, säger hon enkelt.

Jag tolkar det som att när fysiska bevis och vittnen saknas är det svårt att få stöd, från omgivning och myndigheter. ”Barnen är rättslösa”.

Mellan raderna. Naturbilderna ackompanjerar texterna som återger barnens funderingar.

Det syns att Marta Bordin är fotograf. Hon går närmare, hittar andra vinklar. Barnets långa ögonfransar uppifrån. När hon inte fotograferar barnen så är det naturen. Träd, gräs och fåglar. Rakt upp i trädkronor. Rakt ner i en vak där svanar trängs. Imdropparna på fönstret där ett finger dragit konturerna av ett hjärta. Det är mer rakt på sak än konstfärdigt.

– Jag tänkte inte när jag tog bilderna. Jag bara kände att jag måste ta dem, sade Marta Bordin på pressvisningen i september.

Mest är det svart och vitt. Bilderna är matta då de tryckts på canvasduk i stället för på fotopapper. Egentligen gillar hon inte canvas säger hon, men här passade det. Jag kan inte annat än hålla med.

Till bilderna hör korta prosastycken, skrivna med en skrivmaskin med ett skadat t. Det studsar lite högre upp än övriga bokstäver i raderna. Texterna är som fragment, korta rapporter från känslor, minnen, drömmar, dialoger. Det är här jag läser mellan raderna – i både text och bild – om det som varit, om svårigheterna att gå vidare, om processen som tar sin tid. Om kärleken till barnen.

– Jag vet inte hur jag skulle överlevt utan mina barn.

Texterna och bilderna kom till som egenterapi. De hamnade i skrivbordslådan. Efter något år tog hon fram dem och upptäckte att de tillsammans utgjorde en berättelse.

– Jag funderade under ett år om jag skulle visa den för andra.

Till sist blev det en utställning som visats på flera orter. Arbetets museum är den fjärde. Hon får respons, mest från kvinnor. Hon säger att också många män har blivit berörda av bilderna.

Marta Bordin hoppas att bilderna kan ge styrka till andra, visa att detta inte är något att bära ensam. Ge kraft att förändra så som hon vågade förändra.

– Nu orkar jag inte vara rädd längre. Jag har någonstans bestämt mig: jag vill bli lycklig och jag vill ha lyckliga barn.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

ARBETETS MUSEUM Norrköping

26 september 2015 – 10 januari 2016
Jag älskar dig ända till sommaren
Marta Bordin
Fotoutställning

LÄNKAR
Marta Bordin hemsida
Arbetets Museum hemsida Facebook