Resandeblod. Bennie Åkerfeldt har grävt i sin familjehistoria. Pelle Jageby sjunger och spelar visor om människor på väg. Föreställningen gavs på Lilla teatern i oktober.
Tungviktare i alla klasser
Vilket är ditt bästa minne från Kulturåret 2015? Romsk historia och levnadsvillkor. Viktminskare. Rockare med growl och ös. Tungviktare i de mest skilda klasser har Kultursidan.nu:s medarbetare upplevt. I morgon minns vi mer.
Han kom igen. Robert Sander berättade om sin väg till en friskare kropp och ett ärligare liv.
Utsatta romers livsvillkor samt Robert & Louise
Två saker som på något sätt hör ihop är Roger Turessons fotoutställning Sverige – Rumänien T&R på Arbetets Museum i somras och oktobereftermiddagen på Lilla Teatern då det handlade om Romer/resande – svensk historia om brott.
Jag berörs av att det finns så eländiga miljöer och levnadsvillkor som våra EU-migranters hemmiljö som Roger Turesson visade i sin utställning.
På Lilla teatern flera månader senare framförde Bennie Åkerfeldt tillsammans med Pelle Jageby sin föreställning Resandeblod. Den handlar om de villkor som romer och resande levt under i Sverige i flera hundra år.
Historien kring romerna och det förtryck de levt under visar en otäck likhet med den samhällssyn som håller på att sprida sig idag. Tänkvärt!
Biggest Loser-vinnaren Robert Sander och deltagaren Louise Carléns gemensamma föreläsning i föreningen Norrköpingsrummets regi med på Stadsbiblioteket imponerade. Från att de vägt mellan 140 och 150 kg så har nu båda kommit ner på ”normala” viktnivåer och båda sprang sedan också Stadsloppet under Augustifesten.
Det jag påverkades av var deras otroliga energi och uthållighet. De visade att det går – men man måste vara envis!
© Text: Sven Åke Molund
Tiggare och människor i Rogers fokus 12/6 2015
Romer/resande – svensk historia om brott 13/10 2015
Louise och Roberts livsviktiga vändningar 16/8 2015
Growlar som en hel tjej. Skrev vi om Arch Enemys sångerska Alissa White-Gluz i somras.
Grymt bra konserter med growl och ös
Två saker tycker jag ändå sticker ut mer än andra, och det var när jag såg Arch Enemy respektive Krewella på Bråvallafestivalen i år. Arch Enemy för att jag för all del gillar dem sedan innan, men mest för att de ger ett rejält långfinger till alla som tror att riktigt tung musik bara kan sjungas av lagom korpulenta herrar i sina bästa år.
Och genom att ta in nya sångerskan Alissa White-Gluz visar ju Arch Enemy dessutom att det inte heller något unikt med growlande tjejer, utan kanske rent av mer vanligt än man tror!
Krewella var för mig en ny bekantskap och de har en del gemensamt med Arch Enemy, även om det inte är stilmässigt så i det att de släpper fram tjejerna. Krewella bestod när jag såg dem av två tjejer som mixade och sjöng. De två herrarna på scenen hade mer rollerna som inhyrda kompmusiker än fasta medlemmar, i varje fall så som jag förstod det. Det var en grymt bra konsert med bra ös, där man inte upplevde tjejerna som kuttersmycken utan som bandets drivande motor.
© Text: Samuel Sandelin
Tuffa Arch Enemys growlande Alissa 27/6 2015
Gatlopp mellan Bråvallas scener 27/6 2015
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin, Sven Åke Molund och Samuel Sandelin
LÄNKAR
Våra bästa minnen Kulturåret 2015 (I) lista Kultursidan.nu 28/12 2015