Mitt ibland mostrarna. Efter att länge arbetat med tunna kvistar i form av härvor inspirerades konstnären Johan Ledung av stora mesopotamiska krukor vid ett museibesök.
Idéer mellan stillhet, slump och händers verk
Öppen för intryck och slumpen. Konstnären Johan Ledung, bosatt i Örebro, är en kontrasternas man som växlar mellan att det långsamma betraktandet och händernas arbete, ett mellanrum där idén föds. Från det lilla till det stora. Långsamhet för att ta emot ingivelsen i ögonblicket.
Galleri Kronan är sig inte riktigt likt den här gången och utställningens titel är en lek i ordsnåren: Måleri, objekt och andra saker i form av måleri, objekt och andra saker. Saker och ting är en öppen enkelhet till trots inte riktigt vad de ser ut att vara. Lågmält, märkvärdigt och begrundansvärt på samma gång.
Mostrarna står och tar emot. En liten och rund, två höga och en som är öppen – var och en som en av hans barndoms mostrar. Men det kom han att tänka på efter att de var klara.
De öppna krukformerna ser antika ut. Trots att de är gjorda av spretande motsträviga kvistar vill jag inte kalla dem korgar utan just krukor. Det visar sig att inspirationen växte fram efter ett besök på Egyptiska museet i Berlin där konstnären såg höga krukor från Mesopotamien, alltså dagens Irak.
Vid närmare påseende skapas knotigheten av att det tunna slyt är fyrkantigt avskalat och sammansnickrat. Mitt i rörelsen fogas pinnarna samman utan finsnickeriets krumbukter. Ändå är han möbelsnickare, vet hur sådant görs osynligt. Men inte här, här redovisas konsten och dess uppslag.
– Jag har länge hållit på med långa pinnar. Byggt härvor, ett helt rum fullt, säger Johan Ledung och berättar om ursprunget, om en iskall vinterdag för flera år sedan när snö och is tyngt och böjt sly till en kyrksal. Det var vackert och väckte inspiration.
Poeterna vet. Målningen på akrylglasskivornas båda sidor ger djup. Det på baksidan ger ett matt intryck. det på utsidan blir blankt.
Konstnären Johan Ledung är alltså öppen för slumpen. Det var också den som förde honom till att börja måla på glas – på båda sidor, vilket öppnar för att inte bara kalla dem målningar utan även objekt. Några millimeter tjocka ger de djupverkan, färgfläckarna på baksidan ger en matthet medan färgen på ovansidan är klar.
I utställningen finns flera olika glasmålningar. Störst är På ängen stod en björk (målning med objekt) med en liten tillverkad bit av björkstam intill. Den ser äkta ut men är det (förstås) inte. Själva målningen är som ett näverstycke i grönt och svart mot vitt men uppförstorat. Kanske utställningens mest utmanande verk i sin blekhet, inte minst som det hänger mot galleriets vita vägg.
– När jag målar så sitter jag och glor och väntar på att något ska hända, säger han med mild humor. Om man visste hur man skulle måla så skulle det gå snabbt. Det tar lång tid, är en lång process.
I närheten hänger fyra kvadrater som innefattar en blomkrans – Herbarium. De prövar formen vitt mot vitt, svart mot svart och vitt trä med vitmålat spackel så slätt som gips.
I den lilla smatten hittar jag Broderi, intensivt röd färg, mycket fysisk, innesluten i en trärams kvadrat. Som en inpressad ros eller – läskigare – ett hjärta. Jag bestämmer mig för det mest beklämmande – hjärta. Visst, det skulle kunna vara ett garnbroderi.
– Jag fick karmosinröd oljefärg, som är giftig, och funderade på hur jag skulle göra mig av med den, är Johan Ledungs kommentar.
Broderi. Den karmosinröda oljefärgen har pregats in i den fyrkantiga ramen.
Hängningen i det avlånga rum som kallas Lilla galleriet är så ojämn att jag förstår det är avsiktligt. En Liten gul sol är som ett svalkande svar på nyss nämnda Broderi. I frostat glas har konstnären borrat ett litet cirkelrunt hål och fyllt det med gul färg. Jag skulle gärna se den mot ett fönster i stället för mot väggen. Men nu har han valt väggen. Punkt.
Här finns även en bunt med bleknade tidningar, just en sådan slump som Johan Ledung är öppen för. När han sett bunten ligga övergiven utomhus i regn och rusk ett par veckor förbarmade han sig över den och tog in den i värmen.
– Jag har låtit den torka och borstat av den, det är allt, förklarar konstnären.
De hårda plastbanden har format vågrörelser som ger en känsla av gammalt trä. Där tidningspapperet kapats finns rentav en släktskap med djurpäls.
– Det vackra har varit ute i konsten länge. Men jag tycker den är oerhört vacker, påpekar Johan Ledung och jag håller med och kommer att tänka på renässanskonstnären Albrecht Dürer, träsnittets mästare, fast detta är ett ”objekt”.
Javisst, där är en liten svart borste också längst bort på väggen. Landskap. Vid närmare granskning gjord av avbrunna tändstickor. Det som borde kastats, som borde vara det försmådda. Dessa de minsta…
Så finns där även ”andra saker”, en ansamling märkliga föremål som i brist på andra ord jag skulle kalla för ”antydda”. Vis är den som nöjer sig med världens spektakel kallar han dem, ett citat hämtat från poeten Ricardo Reis (som är en fiktiv person påhittad av portugisiske poeten Fernando Pessoa). Föremålen har förstås, liksom allt annat i utställningen, sin historia.
Johan Ledung skulle göra en utställning på ett museum, glasmålningar som skulle hänga framför de stora fönstren.
– Men jag protesterade inom mig mot det stora. Så fick jag en påringning från ett litet galleri om att göra en utställning med små saker.
När händerna fick arbeta med det lilla gick den parallella processen med de stora glasmålningarna som en dans.
– Sedan fortsatte jag att göra saker. Jag hittar något.
© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Nils-Göran TillgrenBILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
GALLERI KRONAN Norrköping
16 – 31 januari 2016
Måleri, objekt och andra saker i form av måleri, objekt och andra saker
Johan Ledung
LÄNKAR
Johan Ledung info
Galleri Kronan hemsida Facebook FB-evenemang