Genomlyst.  Annika Thörn Legzdins har fotograferat i Hagestads naturreservat med en liten lådkamera.

Från viskande natur till knivskarp jord

Annika Thörn Legzdins är inte bara intresserad, hon är besatt! Två stora fotografier med knivskarp skärpa skildrar plöjd jord. Många små oskarpa bilder med en gammal lådkamera skildrar Hagestads naturreservat med poesi i Konstforums Studio.

Kontrasten mellan de två stora fotografierna och de många små är inte så stor som man skulle kunna tro. Här finns också en digital ram som visar en undervattensfilm med vajande växter. Den smälter också in. Trots att utställningen heter Variations. Fast jag skulle vilja tillägga att det är variationer på ett tema.

Kontraster. Mellan stort och litet, ljus och dunkel, skärpans sökande och lådkamerans mottagande.

Den sammanhållande faktorn är att alla bilder är tagna i Hagestads naturreservat i sydligaste Skåne, nära Dag Hammarskölds Backåkra. Jag försökte förstå varför det lät så bekant, om jag hade varit där. Sedan slog det mig att i Henning Mankels Wallanderbok Steget efter mördas här tre ungdomar när de firar midsommar utklädda i 1700-talskläder. Men det har ju absolut inget med saken att göra.

Inte heller finns här minsta antydan till människor i bilderna. Det är naturen som talar till oss. Eller snarare viskar den. Det är nästan så man vill lägga örat mot de små bilderna. Synen är bara delvis till hjälp eftersom alla är oskarpa. De är tagna med en gammal Kodak Brownie, en liten lådkamera som det inte går att ställa in skärpan på. (Lite chockad inser jag att jag hade en sådan i leksakslådan när jag var liten.) Med den har Annika Thörn Legzdins under tre års tid, till och från, studerat naturen.

– Jag har använt en dokumentär metod och ett poetiskt uttryck, säger hon.

Ja, inte skulle man kunna använda bilderna som illustrationer i en bok om naturreservatet. Åtminstone inte utan att komplettera med andra. Men det gör inget. Det poetiska kompenserar mer än väl bristen på tydlighet. Jag har också alltid tyckt att skärpa varit överskattat i foton.

Dock är de två stora bilderna knivskarpa. De föreställer åkerjord. Plöjd jord. Därmed antyds en mänsklig tillvaro, men det är själva jorden som intresserar konstnären. Hon har tagit reda på att det geologiskt finns sex olika typer av jord i området. Och visst ser man skillnad på dessa två jordarter. Ett visst intresse väcks.

I Studions lilla hörn. Annika Thörn Legzdins visar bilder på vild hagmark och brukad jord.

Sa jag att hon var intresserad? Hon är besatt! Till den grad att hon har låtit sin man begrava henne i jorden för att känna dess närhet (och svårighet att andas). Och hon har gjort försök att måla med jord. Hon vet inte varför det är så; varför man dras till vissa saker. Men konstnären i henne ifrågasätter inte utan låter det ske. Tids nog kommer ett svar.

Kanske handlar det om att vi har fjärmat oss från naturen. Det talar hon om. Och hur man använder träd i Detroit för att rena förgiftad jord. Samt om den alltigenom konstruerade parken Parc des Buttes-Chaumont i Paris med sina berg av betong.

Men Legzdins står nära naturen. Det berättar bilderna. Den talar till henne, och hon lyssnar. Jag lägger örat till en oskarp bild för att höra poesin.

© Text: Michael Strandhed
© Foto: Nils-Göran Tillgren

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KONSTFORUM, STUDION Norrköping

17 – 31 januari 2016

Annika Thörn Legzdins
Variations

Fotografi


LÄNKAR
Annika Thörn Legzdins hemsida
Naturreservatet Hagestad info
Konstforum hemsida Facebook FB-evenemang