Vänliga människor. Skådespelarna Ashkan Ghods och Marika Strand spelar med i 1984. Deras rollfigurer är däremot obehagligt hjärntvättade typer.

 

”Han är en hjärntvättad kille”

 

Två dagar före nypremiären av 1984 och regissören sitter fast i det stilla tågkaoset någonstans i närheten av Stockholm. Skådespelaren Ashkan Ghods sitter i teaterkantinens värme teaterhuset i Norrköping och reflekterar över likheterna mellan George Orwells framtidsvision och dagens Iran. Om tankestyrning, droger och motstånd.

Inte bara regissören Sara Giese sitter fast denna blåsiga dag. Skådespelaren William Wahlstedt ringer inspicienten Asta Carlsson om inställda tåg, ombokningar till ett nytt tåg som också det ställts in. Och han är inte ensam, flera skådespelare i ensemblen blir också försenade. När kvällsrepetitionen från tre till elva kan dra igång och med vilka är högst oklart.

I detta ler Ashkan Ghods vänligt. Vi har just talat om Ung scen östs hyllade föreställning Rose Rose Rose som han medverkade i och han har just berättat att den kanske, men bara kanske, ska spelas på en fransk teaterfestival. Vi är rörande ense om att den så gärna fått spelas på Östgötateaterns stora scen och för vuxen publik. Vi ler mot varandra.

 

Jobbfika. Mr Parson och Winston jobbar på Sanningsministeriet som har vissa likheter med Joseph Goebbels Propagandaministerium, fast värre. I rollerna Ashkan Ghods och Peter Jansson. Skådespelaren Sandra Huldt är inte med vid nypremiären på Stora teatern i Norrköping.

 

Men nu ska vi tala allvar – om 1984, dramatiseringen av George Orwells framtidsvision. Ashkan Ghods spelar Mr Parson, arbetskamrat till huvudrollen Winston på Sanningsministeriet. Själv har Ashkan inte läst boken, manus har han däremot gnuggat flitigt.

– Den nämndes när jag var i skolåldern men även om jag inte läst den så upptäckte jag att jag kände till en del. Uttryck som ”Storebror ser dig” kommer ju därifrån.

Romanen 1984 skrevs 1949 och författaren skissade upp en värld delad mellan tre stormakter som lierade sig med varandra och mot varandra. Medborgarna styrs med sträng hand och språket förvandlas när ”Krig är fred” och ”Frihet är slaveri”.

– Jag tror det är känslan av att samhället har en viss makt som man rättar sig efter. Det finns en överhet som beslutar allt möjligt om man inte kan eller orkar bry sig. Man faller in i ledet, reflekterar Ashkan Ghods.

Hans rollfigur Mr Parson protesterar inte, gör inte uppror. Mr Parson har accepterat världen som den är och är jättenöjd.

– Han behöver inte ha egna tankar, egna känslor och det är tryggt och bra. Han ser upp till Storebror, säger Ashkan och konstaterar: Han är en hjärntvättad kille.

Jag minns att när året 1984 inföll jämförde tidningarna George Orwells framtidsvision med vår värld och tyckte att han tagit i. Visst fanns stormakter, USA, Sovjetunionen och Kina, men även många små fria stater, alltfler demokratiskt styrda.

I dag är stormakterna svaga, Ryssland kaxar upp sig utan att riktigt ha ekonomi till det, Kina backar ekonomiskt och USA slickar de finansiella såren. Arabvärlden är ett kaos och flyktingströmmarna skakar om EU som stänger de öppna inre landgränser, som var en grundläggande del av unionen.

Men övervakningssamhället är på plats, tack vare internet. Vi kopplar självmant upp våra sportresultat direkt från mobilens pulsmätare för världen och små och stora bröder att beskåda och sälja till företag som kan individanpassa reklamen i rätt ögonblick.

Dessutom finns nätterrorister och vanliga skurkar som fiskar efter all information de kan få tag i, från bankkonton till industrihemligheter till att kunna blockera militära kommandon. Inte riktigt efter boken men mycket har hänt sedan 1984.

För Ashkan, killen från Ulricehamn, finns ett annat facit att jämföra med. Hans föräldrar har berättat om Iran där Shahen, envåldshärskaren med moderniseringsplaner och hemlig polis, fördrevs år 1979 och ersattes av teokratins bakåtsträvande mullor och hemliga polis.

– Mullorna sa till folk hur de skulle tänka och hur de skulle göra. Folk blev hjärntvättade. Opium och andra droger släpptes lös för allt och alla. Det växte drastiskt och det var regeringen som styrde, berättar Ashkan.

– Men det är ju precis som i 1984! Inte en självständig tanke och droger för att hålla massorna i schack, faller Peter Jansson in.

Segergin heter drogen i 1984. Alla sippar på den försåtliga drycken som förslöar sinnena. Och dess namnkombination av ”seger” och ”gin” är ännu ett i raden av ord som förvrids av dem som tagit sig makten över sina medmänniskor. Också i vår egen värld och tid står striden het över ord och deras innebörd.

 

Modell för 1984. Allt som händer på scenen kan ses på kantinens blommande vägg tack vare Östgötateaterns eget övervakningssystem.

 

Peter Jansson har alltså anlänt till teatern och tagit en sväng ner till kantinen för att kolla läget. Det är han som spelar Winston, tjänstemannen som gradvis blir tveksam till sitt arbete, till samhällssystemet. Han skriver dagbok, naturligtvis är det förbjudet, och får kontakt med Julia. Han blir en motståndets man.

– Vi är och touchar vid detta, när vi gör blint motstånd. Winston blir ganska farlig på det sättet, problematiserar Peter Jansson.

Att vårt samhälle inte är en blåkopia av Orwells litterära fiktion eller pjäsen heller för den delen spelar inte så stor roll. Det är inte konstens uppgift att ge platta bilder av verkligheten. Båda skådespelarna, båda från den lilla staden i Västergötland, är djupet ense om att det är rätt tid att spela föreställningen nu.

– Det måste inte ha med det tekniskt strukturella att göra. Någon har fått för sig att regera över en grupp människor, det är alltid aktuellt, hävdar alltså Ashkan Ghods.

– Jag upplever Winston som en väldigt komplex figur. Allt startar när Winston börjar minnas. Vi befinner oss i en bokcirkel, som diskuterar 1984, och den återkommer ibland, säger Peter Jansson.

Peter Jansson lämnar kantinen och går uppför trapporna i teaterhuset. I stället slår sig Marika Strand ner på en stol där vi sitter. På väggen hänger en bildskärm som sänder ut det som händer på scenen för även utan skådespelare finns arbete att göra.

Jag ser hur ljusmästaren prövar ljusspelet i den rundade scenografin, som liknar en husvagn utan sidoväggar. Utan aktörer och skeenden ter sig ljuskäglorna slumpmässiga och utan mening, absurda.

1984 har satts upp i samarbete med Riksteatern och både gått på turné genom Sverige och spelats på Stora teatern i Linköping. Recensionerna har varit fina och publiktillströmningen i Linköping mycket god, om än mer varierad i övriga landet.

Östgötateatern har samarbetat med Riksteatern förr, den här gången är det Riksteatern som tagit huvudansvaret. Det är alltså Riksteatern som gör att vi möter flera nya skådespelare på scenen, ensemblen från Östgötateatern har fått ett tillflöde.

– Skönt när producentansvaret växlar, kommenterar Marika Strand.

Sedan lämnar hon och Ashkan Ghods kantinen och drar sig uppåt. Nästan alla skådespelare finns i huset nu. Sista repetitionen före fredagens generalrep och lördagens premiär kan börja.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin och Carl Thorborg

STORA TEATERN Norrköping

30 januari – 20 februari 2016
Föreställningen har tidigare spelats i Linköping samt på turné i övriga Sverige
1984
Skriven av: George Orwell
Dramatisering: Robert Icke och Duncan Macmillan
Översättning: Stefan Lindberg
Regi: Sara Giese
Scenografi och kostym: Johanna Mårtensson
Dramaturg: Micke Wranell  
Ljusdesign: Sofie Anderson
Musik och ljuddesign: Magnus Larsson
Videodesign: David Giese
Prod: Riksteatern i samarbete med Östgötateatern

SKÅDESPELARE
Peter Jansson
Karin Franz Körlof
Roger Storm
Ashkan Ghods
Caroline Harrysson
Maria Selbing
Marika Strand
William Wahlstedt

LÄNKAR
George Orwell Wikipedia
Östgötateatern hemsida Facebook