Tysta stråkar. Bara flöjt och oboe spelar. Dirigent för konserten var Kristiina Poska.
Jag sluter ögonen, precis som mannen intill
Det liksom bubblade i luften på ett märkligt sätt inne på De Geerhallen. Människor pratade högt på alla möjliga språk. I luften låg det en sorts förväntan och en sort nyfikenhet. Vad ska symfoniorkestern bjuda på för musik denna onsdagen den 27 januari?
Jag har aldrig varit inne på De Geer och slås av hur stora lokalerna är. Jag får en känsla av att jag inte är ensam om att vara här för första gången. Norrköpings Symfoniorkester har bjudit in nyanlända på en konsert. Därför är vi många som lite förvirrat och storögt blir guidade till de olika ingångarna. Jag hamnar högt upp och får en bra utblick över både publiken och orkestern. Det är cirka 1.000 besökare på plats, nästan alla är nyanlända.
Jag tittar upp i taket, det – precis som nästan allt annat i De Geerhallen – är blått. Det är roligt att titta på alla människor som sitter och väntar på att konserten ska börja. Det är en stor spridning på människor, det är unga tjejer och det är gamla män, ja kort sagt en härlig blandning.
Mellan orkesterstyckena satt presentatörerna kvar på scenen vid sidan av orkestern.
SON:s vd Karin Veres kommer in på scen med tre tolkar. Hon presenterar sig och berättar vad vi har att se framemot. De språk som konserten presenteras på förutom svenska är engelska, arabiska, somaliska och bosniska. Visst, det kan kännas som att det blir lite långt med alla tolkar men det är en fin gest och det bidrar till att alla känner sig välkomnade.
Dirigenten Kristina Poska leder orkestern i Antoinin Dvoraks Symfoni nr 9 även kallad Från den nya världen. Precis som Karin Veres sagt så känns musiken lite vemodigt hemlängtande, framför allt den andra satsen. Jag ser höga kullar, snö och vårfloder, när jag sluter mina ögon precis som mannen som sitter en bit i från mig, men han ser nog något helt annat framför sig än vad jag gör.
Det applåderas högt när styckena är slut och det filmas flitigt. Visst det kan vara lite störande med de mobiler som ringer ibland men jag tycker inte det gör så mycket, det är ju ändå ett speciellt tillfälle.
Fint initiativ. Fadi Makhoul och Viktoria Ramstedt uppskattade konserten.
På väg ut från De Geerhallen träffar jag Fadi Makhoul, som är från Syrien, och Viktoria Ramstedt. De delar med sig av sina intryck från konserten.
– Jag tycker det är ett jättebra initiativ att visa upp vad Norrköping har att erbjuda både för nyanlända och för oss som bott här längre. Men det måste ju vara gratis annars blir det för dyrt att komma, tycker Viktoria Ramstedt.
– Det är första gången jag är på en klassisk konsert förutom att jag var på det öppna huset här i lördags. Jag tycker att det var en bra konsert. Det var väldigt spännande, säger Fadi Makhoul.
– Fadi och jag har träffats nere på Portalen i Hageby. Han studerar flitigt och vill lära sig det svenska språket och kulturen. Han känner en som spelar i Symfoniorkestern fast hon är inte med idag, säger Viktoria Ramstedt.
– Klassisk musik i Syrien är inte alls som den här klassiska musiken, det var intressant att se, säger Fadi Makhoul.
Jag går ut i foajén där är det mycket folk, det bjuds på kanelbullar och kaffe. Någon mumsar nöjt i sig en bulle medan någon annan står och pratar med en av musikerna som försöker visa vad han spelar för instrument. Det surras och skrattas och människor dröjer sig kvar.
Själv traskar jag mot min buss. Jag tänker att alla verkar vara så glada och nöjda och då har väl Norrköpings Symfoniorkester lyckats med sitt mål. Tänk vad mycket fint kultur kan göra.
© Text: Morgan Lengbrant
© Foto: Jennie Johnsson
DE GEERHALLEN Norrköping
27 januari 2016
Konsert på fem språk
för nyanlända
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Kristiina Poska
Arr: SON, Portalen och SFI