Naturlyrik. I det innersta rummet låter Mia Malmlöf sina olika uttryck mötas.

Österländska speglingar och en prillig gubbe

Konstnärsparet Mia Malmlöf och Göran Hägg ställer just nu ut på Konstforum. I entréhallen möts deras verk, en filmisk strip (hennes) mot gigantiska koltecknade småkryp (hans). Därefter skiljs deras vägar när de delar upp galleriet mellan sig.

Mia Malmlöf är färgstark. I stora rummet ger de smalhöga växtmönstrade målningarna nästan ett textilt intryck, tankarna går till Japan.

– Jag har tittat jättemycket på japansk och kinesisk konst och film som Crouching Tiger, Hidden Dragon, svarar konstnären på en direkt fråga.

Mia Malmlöf målar på akrylglas, några millimeter tjockt. Först målar hon mönstret med svart/vit/röd akrylfärg på glasets baksida. Framsidans mönster, än mer utsirat, målas med oljefärg i fler kulörer, en färg i taget, med några samverkande grundtoner per målningsomgång. Resultatet ger en djupverkan och en lyster. Det lockar.

– Jag lyssnar mycket på musik från Tunisien och Egypten för att få rätt schvung när jag målar.

Även om hon, som så många andra konstnärer, under arbetets gång försöker komma bort från vad motivet föreställer för att i stället koncentrera sig på formens uttryck, berättar hon att hon roar sig med att hitta saker i det som verkar som yppig växtlighet.

– Sådant som gubbar, fåglar. Jag lärde mig av Lennart Rodhe, som var lärare på Konstakademien, att varje liten form ska ha ett egenvärde.

Galleriets innersta rum blir en helig plats där natur och minne möts. Filmstripar med naturmotiv och ryttare i tryckteknik, en stor prunkande målning och återhållsamma små japanska bilder. På golvet en näckrostjärn med tryckta gröna blad och modellerade blommor. Dussinet lager med lack ger den ett bottenlöst djup.

Göran Hägg framför en vägg fulld av konstruktionsritningar.

Göran Hägg bjuder på prillig lek med mekanik, som en hyllning till Christoffer Polhem, den store svenske mekanikern, eller varför inte Leonardo da Vinci, universalgeniet vars verk på en och samma gång kan spänna från ingenjörskonst till stor konst.

Bertil möter oss, en cyklist med handskar, hjälm och glasögon. Han har en namne, en vän till konstnären som tycker om att just cykla.

Intrycket är ljust och glatt, de rörliga och ljudliga skulpturerna är i grunden vita. En musikmaskin består av flera objekt som rör på sig och låter efter önskemål. Det är bara att vrida på reglagen vid dirigentpulpeten för att styra kvinnan som slår i huvudet, fågeln som bara består av ett par vingar och fiolen.

På andra platser i det stora trädgårdsrummet möter en hund i en fruktansvärt trång bur och en björn som snurrar runt tillsammans med en pistol, den känns utsatt som i rysk roulett, en stor sax skulle kunna klippa av dess livstråd när som helst. Leken blir, som i många av konstnärens verk, en absurd tragedi och kritik mot vår fascination av det magnifika men destruktiva objektet – ställt mot livet.

På väggarna hänger ritningar i ljusa pastelltoner på ännu fler konstruktioner, alla möjliga att bygga, alla sanslöst onyttiga. Ibland ritar han, ibland bygger han förklarar konstnären.

– Det totala ofunktionella till ingen nytta, säger Göran Hägg muntert medan musikmaskinens fågel rör de da vincianska vingarna upp och ner bakom honom. Entusiastiskt berättar han också om sin del i en stor skulpturutställning i Örebro i somras där han i somras lät en modell av en DC3 landa i Svartån. 15 meter mellan vingspetsarna.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• KONSTFORUM Norrköping

• 24 september – 9 oktober 2011
  Göran Hägg
  Skulptur, teckning
  Mia Malmlöf
  Måleri, grafik, objekt

LÄNKAR
Mia Malmlöf hemsida
Göran Hägg hemsida
Konstforum hemsida
Flygplansskulptur på väg mot Svartån bild i Hjälmarens Tidning 1/6 2011

MIA MALMLÖF – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

GÖRAN HÄGG – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR