Brutalt. Sakarias Bergsén medger att han har en tendens att skriva lite brutala historier.

Absurditet, brutalitet och död

Idén till novellen Povel och Abaddon kom nästan som på beställning. Och med den vann gymnasisten Sakarias Bergsén Götabibliotekens tävling Unga berättare 2015.

Varför den blev som den blev, med hemtjänsten som element och en åldring som protagonist, bottnar i Sakarias Bergséns tidigare sommarjobb, då han arbetade på en dagverksamhet för dementa. Det var då upptäckte han tävlingen Unga berättare. Sakarias menar att han kan ha fått lite av historien därifrån, med hemtjänst och äldre människor.

Men hur kommer det sig egentligen att det handlar om döden?

– Jag har väl en tendens att ha lite brutala historier antar jag. Så det kom väl rätt naturligt på ett sätt, svarar Sakarias. Det blev så helt enkelt. Men det föll sig rätt naturligt också med tanke på att han (Povel) var gammal. Och jag vet att man kanske stöter på folk med dödslängtan också när man jobbat med äldre. Att man kanske träffar på de som tycker att de levt för länge och så. Det kan ju undermedvetet kommit därifrån också.

Unga berättare är det första officiella sammanhang som Sakarias Bergsén deltagit i med något han skrivit. Men under tiden tävlingen pågick hann han även delta i en berättartävling på sin skola, de Geergymnasiet. En förening hade utlyst en skrivartävling med temat ”ljud”.

– Där var det jag och en till som vann tävlingen. Så det är väl de enda tävlingarna jag varit med i och det känns ju rätt skönt att jag har vunnit båda två. Det är stärkande.

Tidigt sinne för det absurda. Sakarias Bergsén minns en lärare som uppmuntrade sina elever att skriva.

Det kreativa kom till Sakarias väldigt tidigt. Han berättar att han började teckna när han var runt två år. Det var kanske inga mästerverk, men det la en grund. Läsa och skriva lärde han sig när han var runt fem år gammal. I lågstadiet fanns det också en lärare som uppmuntrade sina elever till skrivande. Och det menar Sakarias, hade stor inverkan på honom.

– Det var nog där som mitt intresse för skrivande tog fart, berättar han.

Han har svårt att sätta fingret på exakt var intresset för det absurda och brutala kommer.

– Jag kan inte riktigt förklara det, men det har nog funnits med länge, säger han och nämner ett minne av en bild han ritade i lågstadiet, med påskkycklingar och kanyler, och där han skrivit ”knarkig påsk”.

Hans skönlitterära läsning har inte varit så omfattande. Det har mest handlat om facklitteratur. Men som sin största läsupplevelse nämner han Nikanor Teratologens Äldreomsorgen i Övre Kågedalen. Den upptäckte han när han gick i högstadiet, genom låten Ett vackert landskap af ensamhet av Totalt jävla mörker.

– Jag tycker att Teratologen är väldigt bra på det här… Han är väldigt varierad i sin skildring av det absurda. Han kör inte på ett spår. Det är en sådan variation på alla missfoster och idioter. Det ligger lik inne på bussarna och det är… Vad det nu kan vara. Det är så grova exempel, men han har en sådan variation på allt skit helt enkelt.

Att Sakarias skulle gå och vinna Unga berättare, var för honom otroligt.
– De andra var så mycket duktigare än jag. De kunde hantverket. En hade ju till exempel läst en manus- och skrivarlinje på högskolan, en hade vunnit lilla Augustpriset. Jag tänkte att det fick gå som det går.

Efter att han tagit studenten från de Geergymnasiet, där han läser på filmlinjen, planerar han att läsa till sjuksköterska. Att ägna sig helhjärtat åt författandet känns ännu för osäkert, och sjuksköterska är ändå något han skulle kunna tänka sig att jobba som. Formatet på texterna är givet.

– Jag tror nog att novell helt enkelt är ett bra format för mig. Det är mer explosivt och snabbt. Man ser ljuset i tunneln mycket snabbare, menar Sakarias.

– Det kan man ju givetvis slipa på. Men romanformatet är kanske inget för mig just nu.

© Text och foto: Jennie Johnson

LÄNKAR
Nikanor Teratologen Wikipedia
Götabiblioteken Unga berättare