Hyllning till Jackson Pollock. Claes Hake visar skulpturala teckningar på Konstforum. Och målade skulpturer.

Fräckt ung och respektlös

Claes Hake är känd för sina stora och storslagna skulpturer. Gigantiska stenmonument som kräver rum och luft. Därför är jag lite orolig för om golvet ska hålla när jag går till Konstforum.

Det hade jag inte behövt vara. De skulpturer som visas – 14 stycken in alles – är bara två tvärhänder höga. Ingen är av sten, utan alla är gjutna i brons. Socklarna av ek är definitivt tyngre än skulpturerna själva. Inte heller är de objekt på samma sätt som de stora verken, utan alla är människofigurer. Där ser man. Det är dumt med fördomsfulla förväntningar.

Men Hake jobbar i stor skala fortfarande, berättar han. De små skulpturerna gjorde han för 4-5 år sedan när han kom hem till en ouppvärmd ateljé från en resa. Eftersom det var för kallt att stå och jobba i sten tog han fram en spann vax och knådade fram sina figurer, som sedan gjöts i brons.

Men faktum är att jag hittar en bild av småfigurerna från en utställning på galleri Thomassen från 2007, så de är lite äldre än så. Här ser man att bronsen är polerad.

Nya skor. En av de små skulpturerna av Claes Hake.

Nu har Hake gått på figurerna med akrylfärg. Har de fått en dimension till? Svårt att säga. De har fått ett lite råare, punkigare uttryck. Och det är ju ganska fräckt att en 71-åring kan kännas så ung och respektlös. Han är ju från början utbildad målare, så han gör ju hur tusan han vill.

Alla har olika känslouttryck. Bäst gillar jag nog den kromoxidgröna Melankoli, även om den gör mig lätt illamående. Här har färgen definitivt en betydelse. Det har den även i den groteska Nya skor.

Teckningarna har däremot en större tyngd än skulpturerna. Dels är de flesta i ett så stort format man inte är van att se papper i. Det är ett handgjort papper från Nepal som heter lakpah. Dels är de flesta bilderna skulpturskisser, vilket också ger dem en tyngd. Här känner vi mer igen Hakes strama skulpturstil. Sen är det ju inte heller alltid man har möjligheten att köpa en teckning för 35.000:- (men tuschmålningarna är lite dyrare).

Men vi som inte behöver bry oss om pengars värde kan lugnt njuta gratis. Dyrast är två glittriga akrylmålningar. Glittret är iblandat i färgen innan målandet.

– Typiskt amerikanskt. I USA finns allting, säger Hake.

En av de tre stora målningarna på nepalesiskt papper, ”lakpah”.

Han hade ateljé i New York i ett antal år. Där fann han också pappret från Nepal. Det var ett Jackson Pollock-stipendium år 2000 som bekostade dem. Fem åt gången köpte han för att det inte skulle kännas för dyrt, sen gick han hem och målade. Nej, de ser verkligen inte billiga ut, vilken kvalitet!

– Men så skänker jag inte precis bort dem heller, säger han. Och det skrattar vi åt.

Där gjordes förstås också de bägge målningarna Hyllning till Jackson Pollock I och II, förstås. De är fina. Men mina favoriter är de tre stora utan titel (#23-25) i stora rummet. De är målade med grafit, järnoxid och akryl på lakpah. De är stora och skulpturala, och är, tillsammans med sin besläktade bild i entrén, utställningens höjdpunkter.

Men ända ut i ramarna märks kvaliteten på de andra bilderna. Järnramar, patinerat trä och silver med medvetet framnött bolus, den grund som traditionellt används under ikonbildernas guldgrund. Jag har aldrig tidigare sett det under silver. Det kan tyckas som en bagatell, men det avslöjar hur långt det estetiska tänkandet sträcker sig.

© Text: Michael Strandhed
© Foto: Nils-Göran Tillgren

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KONSTFORUM Norrköping

8 – 21 februari 2016
Claes Hake

teckningar, skulptur


LÄNKAR
Claes Hake hemsida
Konstforum hemsida Facebook FB-evenemang