Orkan av attityd. Psykofant sprudlar av glädje och ursinnig råpunk, sångerskan Shiva mest av alla.

Rå energi som smittar av sig

Tjorven knarkar inte. En gitarrist som vill titta På spåret-finalen efter giget och en sångerska som tar i så huvudet blir rött. Den blandningen ger oss Psykofant och resultatet är helt oemotståndligt.

Jag är förtjust, nej rättelse: förälskad. Stockholmspunkbandet Psykofant är en orkan av attityd.

Jag tillhör dem som menar att musik kan ha samma funktion som humor. Alltså fungera som en ventil när vardagen känns för grå och trist, och verkligheten känns alldeles för dyster. Det kan medföra att gränser passeras vilket göra att viss musik och viss humor kan kännas för tramsig och helt enkelt inte är för alla. De som såg Psykofant på Dynamo förstod den grejen, tror jag.

Som en hyllning till den musikscen som tynat bort.

Publiken var väldigt liten till antalet, vilket alltid är trist. Men på något sätt så bidrog den lilla skaran åskådare till känslan av att stå i en fritidsgård i Göteborg eller Klippan på det tidiga 1980-talet. Dit de unga gick för att se de lokala punkbanden spela.

Influenserna från den tidens stora går också att se. Jag får känslan av att Psykofant ger sin hyllning till en musikscen som tråkigt nog tynat bort.

Bandmedlemmarnas spontanitet gör hela spelningen speciell och charmig. Sångerskan Shiva dansar runt med sin ölflaska i en svart glittrig läderjacka. Samtidigt som hon skriker ut att hunden Båtsman är ett pundarsvin. Musiken är också precis lika okonstlad som punk ska vara, enkel och med ett jävla ös. Bandmedlemmarna bjuder på sig själva på ett sätt är som är härligt att se.

När det kommer till mellanpratet så känns det som de slåss om att få synas och säga någonting. Vilket skapar situationer och samtal som bjuder på skratt och stora leenden. Som när de börjar käbbla om vad som ska vara gigets final.

Med ett jävla ös!

Texterna är en galen blandning av tonårsångest, politik och kärlek. Deras mest kända låt är Shorlinevänstern som fått speltid på P3 och som avslutar hela spelningen. Dock tycker jag att deras bästa nummer för kvällen är Herr Talman som är ett långfinger rakt upp i luften riktat mot dagens samhälle. Den är i mina ögon en riktig dänga som har allt för att kunna bli en modern klassiker inom dess kretsar.

När folk lämnar lokalerna så hörs röster säga hur bra och kul bandet var. Jag har kapitulerat totalt och är helnöjd. Till sist är så det dags för Kajsa Grytt att flytta sig från tronen. Psykofants sångerska Shiva är i mina ögon Sveriges nya punkdrottning.

© Text: Morgan Lengbrant
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DYNAMO Norrköping

12 februari 2016 kl 19.15
Psykofant
Publik: För lite
Prod: Where’s The Music?

LÄNKAR
Psykofant Facebook
Where’s The Music? hemsida Facebook
WTM: Gudinnan Märak och Systraskap recension Kultursidan.nu 13/2 2016
WTM: Jag sveps inte med av Girls Names recension Kultursidan.nu 12/2 2016
WTM: Emil Jensen – ordkonstnär i kärlek recension Kultursidan.nu 12/2 2016
WTM: Humor & drag med Drivvedsfolket recension Kultursidan.nu 12/2 2016
Ta rygg på oss på Where’s The Music?! reportage Kultursidan.nu 11/2 2016
Where’s The Music?! – din kompletta guide LISTAN Kultursidan.nu 26/1 2016