Psykedelisk pop med Anti Pony. Sanna Collings och Alexander Pierres röster är som klippta och skurna för varandra.

Jag förs allt djupare in i en dröm

När jag sitter inne på Lilla Teatern och lyssnar på Anti Pony, vill jag egentligen bara sluta ögonen. Det är en väldigt skön och behaglig åktur. Jag föreställer mig att jag sitter i en bil, kanske i USA, och bara åker dit vägen för mig. Vid mina sidor svischar ett öde och fridfullt landskap. Och jag vill bara fortsätta åka, vill inte att det ska ta slut.

Först när de slutar spela, mellan låtarna, bryts förtrollningen för en sekund. Eller en del av förtrollningen. För jag befinner mig heller inte riktigt på Lilla Teatern. Jag sitter i en källare, eller bar någonstans. Lite inrökt. Kanske är det någon gång på sextiotalet. På scenen står dock fortfarande Anti Pony med sin psykedeliska pop.

De bjuder på både vemodiga, vackra låtar, och några som är lite rivigare. Duon består av Sanna Colling och Alexander Pierre. Deras röster är som klippta och skurna för varandra, och musiken passar dem som handen i handsken.

Tillsammans med bandet bakom sig, bjuder de på en tight, snygg och fräsch show. Sanna Colling rör sig till musiken som att den lever genom henne, och ingenting känns tvingat.

Synd om dem som inte var där. Tillsammans med bandet bakom sig, bjuder Sanna och Alexander på en tight, snygg och fräsch show.

Lite längre fram under spelningen blir vi bjudna på en förhandslyssning av låten Broken dreams. Den ska snart släppas berättar de. Inledningen är riktigt drömsk. Jag kastas åter tillbaka till bilen och min roadtrip. Det bryts lite i och med att den blir rivigare, men det ligger fortfarande något slags magiskt skimmer över den. Broken dreams är en låt som kommer gå varm här hemma.

Sanna Colling berättar att hon kände två personer i Norrköping som hon inte ville bjuda med på spelningen. Ifall det bara skulle bli så att det inte kom några andra på spelningen, och Anti Pony bara skulle få spela för dessa två personer.

Sanna Colling ångrar sig nu, när det faktiskt kom lite folk. Hon säger att hon hoppas att någon filmade så att det går att skicka, och att hon samtidigt kan säga förlåt.

Om någon filmade vet jag inte. Men synd var det om alla över huvud taget som inte var där och fick se Anti Pony denna kväll.

© Text: Jennie Johnson
© Foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LILLA TEATERN Norrköping

12 februari 2016 kl 19.30
Anti Pony
Publik: En del, men de förtjänar mer
Prod: Where’s The Music?

LÄNKAR
Anti Pony Facebook Spotify  WTM-presentation
Where’s The Music? hemsida Facebook
FREDAG 12/2
WTM: Tellavisions fascinerande vision recension Kultursidan.nu 13/2 2016
WTM: Vackert och starkt med Cilia recension Kultursidan.nu 13/2 2016
WTM: Psykofants ösande punkinjektion recension Kultursidan.nu 13/2 2016
TORSDAG 11/2
WTM: Gudinnan Märak och Systraskap recension Kultursidan.nu 13/2 2016
WTM: Jag sveps inte med av Girls Names recension Kultursidan.nu 12/2 2016
WTM: Emil Jensen – ordkonstnär i kärlek recension Kultursidan.nu 12/2 2016
WTM: Humor & drag med Drivvedsfolket recension Kultursidan.nu 12/2 2016
Ta rygg på oss på Where’s The Music?! reportage Kultursidan.nu 11/2 2016
Where’s The Music?! – din kompletta guide LISTAN Kultursidan.nu 26/1 2016