Emil Berg. En trevlig bekantskap under minifestivalen, som riktade sig mot en yngre publik men lockade bra många äldre.

 

Från pojkband via soulpop till platinum

 

På Where’s The Music lördagseftermiddag gjordes en satsning riktad mot ungdomar – en minifestival. Tre olika akter med ganska mycket fokus på flickfavoriter avlöste varandra. Publiken saknades för första bandet men strömmande till för de akter som spelade senare.

 

En eloge till Apollo 5. Pojkbandet gav sitt bästa för att underhålla den fåtaliga publik som kom till deras spelning i Flygeln.

 

Apollo 5

 

Det ska sägas rakt ut direkt från början: Jag tyckte synd om Apollo 5. När de skulle spela fanns det inte många i publiken att spela för.

De ska däremot ha en eloge för att de faktiskt gjorde sitt bästa för att underhålla och ge åskådarna som var där en bra show. Jag hade en bild framför mig att det skulle vara ett hav av skrikande 13-åringar framför scenen. Den bilden kom på skam ganska snabbt, kanske det var något mellan 20-30 personer. Vilket gör att Flygeln kändes väldigt stor, jag fick nästan lite gymnastiksalskänsla.

En kan ju fundera vad som gjorde att det inte kom så många. Priset känns inte som en fråga, 195 kronor tycker jag inte är så farligt. Eftersom det var tre band som spelade, men frågan handlar kanske om vem som betalar.

Rent musik- och sångmässigt så är killarna i bandet duktiga. De sjunger klockrent med en härlig pojkbandsfalsett när det behövs. På vissa nummer plockas det fram gitarrer så de är inte bara fem vackra ansikten.

Mellanpratet är väl inget att kanske att skriva hem om. Men gruppen uppmuntrar besökarna att sjunga med. De fick till och med in en göteborgsvits på ett mellansnack. Bara en sån sak.

De avslutar med låten Famous och jag upptäcker att den faktiskt har fått mina fötter att stampa lite i takt. Bör också nämnas att Apollo 5 är den grupp som har yngst publik av alla de tre akterna som spelade.

 

Tar höjd. Soulpop med Emil Berg och publiken som nu är på plas är med på noterna.

 

Emil Berg

 

Jag har inte haft riktigt koll på Emil Berg. Jo jag kände till Swipa höger men inte så mycket mer.

Så det var faktiskt en riktig positiv och trevlig överraskning som herr Berg bjöd på. Nu var det också en märkbar skillnad på besökare. De var många fler och åldern var också äldre. Samt med en stor spridning av killar och tjejer. Musikaliskt bjöds vi på soulpop, riktigt svängigt faktiskt.

Den typen av svensk soulpop som varit väldigt inne ett tag nu, med Oscar Linnros och Veronica Maggio som främsta affischnamn är jag egentligen ganska trött på. Däremot så upplever jag att Emil Berg gör lite sin egen grej. På så sätt får han också till en egen spinn, vilket uppskattas i alla fall av mig.

Det syntes också på publiken som dansade med i de låtar som var lämpliga för det. Samt lyssnade vördnadsfullt när Emil och hans mycket skickliga kompband spelade lite lugnare bitar. I vissa nummer så bjuds vi på ljudeffekter i form av röstmanipulering.

Jag tror att faktiskt Emil är den som drar flest människor på hela eftermiddagen. När hans hit Swipa höger spelas så är alla med på noterna och sjunger med och dansar glatt. Han gör själv en liten anmärkning att det är egentligen är en ganska sorglig låt då den slutar med att de stannar hemma var för sig. I stället för att gå ut och träffas, i alla fall i denna versionen.

Det märks väldigt tydligt att alla i hans kompband är mycket skickliga. De hjälper till att skapa det sound som låter ut över lokalen.

Texterna innefattar oftast kärlek som inte är helt problemfri. Om nätter och beslut som ångras i ett senare skede. Kanske går meningen i texterna över de yngstas huvud, men som redan påpekats så var många personer i publiken äldre så de känner kanske mer igen sig.

Avslutningsnumret som heter Jag kommer aldrig kunna dö med dig är en riktig liten pärla i min mening. Så avslutar den spelningen väldigt starkt.

 

Hatten av för Jakob Karlberg. Renodlad pop med trevligt gung.

 

Jakob Karlberg

 

Den unge mannen med hatten får väl betraktas som kvällens huvudakt. Han ger oss i publiken renodlad pop, som verkar vara menad för de yngre kvinnliga besökarna. Men åldersspridningen är faktiskt relativ utbredd. Där är till och med ett gäng killar i 30-40 års åldern, de står längre bak och diggar med.

Jag kan inte låta bli att skratta när Jakob i en av sina mellanprator nämner att de i bandet tycker om att dricka öl. För att presentera låten Bakfull på söndag, och kommer på att det faktiskt är personer här som inte får och bör dricka alkohol än.

Även Jakobs medmusikanter är duktiga och popmelodierna som strömmar ut har ett bra hantverk bakom sig. Jakob är dessutom en bra sångare som inte verkar ha några problem med att nå upp till högre toner. Nu ska det i ärlighetens namn nämnas att han kanske inte pressas så fruktansvärt mycket att gå upp till ett högre register.

Sista låten för kvällen är dunderhiten Fan va bra. Som han själv nämner har sålt kvadrupel platina och förändrat hans liv.

Jag anser dock att Fel på dig är en trevligare bekantskap, i alla fall där och med ett mycket trevligt gung.

Till sist så tycker jag det var ett trevlig initiativ från Wheres The Music med en satsning på de yngre. Tråkigt att där kom så lite folk på Apollo 5.

Sen är det lite konstig att det bara var manliga artister som spelade. Festivalen i stort är annars mycket jämnt fördelad. Kan det vara att just nu är det dessa artister som är stora för målgruppen? Och då blir det som det blev nu. Jag hoppas att en liknade satsning kommer finnas med nästa år.

© Text: Morgan Lengbrant
© Foto: Samuel Sandelin, Ann-Charlotte Sandelin och Morgan Lengbrant

APOLLO 5 – BILDSPEL (FLASH) – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

EMIL BERG – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

JAKOB KARLBERG – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

FLYGELN Norrköping

13 januari 2016
18.15 – Apollo 5
19.15 – Emil Berg
20.15 – Jakob Karlberg
Arr: Where’s The Music?

LÄNKAR
Apollo 5 hemsida Facebook
Emil Berg hemsida Facebook
Jakob Karlberg hemsida Facebook
Where’s the music hemsida Facebook

WTM: Viola Beach finns inte mer minnesord Kultursidan.nu 14/2 2016

FREDAG 12/2
WTM: Baby, Maria, Head & Tussilago recension Kultursidan.nu 17/2 2016
WTM: Viola Beachs sista spelning recension Kultursidan.nu 16/2 2016
WTM: Adrian Lux förgyllde partyt recension Kultursidan.nu 15/2 2016
WTM: Albin Lee Meldau rösten i tavlan recension Kultursidan.nu 15/2 2016
WTM  Vidars vackra värmländska vemod recension Kultursidan.nu 15/2 2016
WTM: Maj Monets glada pop i hetluften recension Kultursidan.nu 15/2 2016
WTM: Great Garb indierock som växer recension Kultursidan.nu 14/2 2016
WTM: Anti Ponys psykeliska road trip recension Kultursidan.nu 14/2 2016
WTM: Tellavisions fascinerande vision recension Kultursidan.nu 13/2 2016
WTM: Vackert och starkt med Cilia recension Kultursidan.nu 13/2 2016
WTM: Psykofants ösande punkinjektion recension Kultursidan.nu 13/2 2016

TORSDAG 11/2
WTM: Gudinnan Märak och Systraskap recension Kultursidan.nu 13/2 2016
WTM: Jag sveps inte med av Girls Names recension Kultursidan.nu 12/2 2016
WTM: Emil Jensen – ordkonstnär i kärlek recension Kultursidan.nu 12/2 2016
WTM: Humor & drag med Drivvedsfolket recension Kultursidan.nu 12/2 2016

FÖRHANDSARTIKLAR
Ta rygg på oss på Where’s The Music?! reportage Kultursidan.nu 11/2 2016
Where’s The Music?! – din kompletta guide LISTAN Kultursidan.nu 26/1 2016