Om den mörka sidan. EspresSON blev till en föreställning med starkt budskap.

 

Caféet med egen symfoniorkester

 

I går, lördag, gick EspresSON – En rykande het föreställning av stapeln i en avslutande familjeföreställning. Salongen var fullsatt. Det årliga samarbetet mellan SON-musikerna och de Geergymnasiets avgångselever i musikklassen höll måttet även i år. Under veckan som gått har de spelat för Norrköpings skolklasser i en förkortad version.

Första akten var den stramare av de två. Andra akten inkluderade även elevernas lekfulla gestaltning i form av teater, dans och fotografi. Och som sig bör i dagens multimediala samhälle fanns en projektor med duk på plats under hela föreställningen, ibland kombinerad med filmning av uppträdandet.

 

Livesändning. Med filmkamera på scenen kunde de medverkande även ses på storbild. Omväxlande med stillbilder och inspelad film.

 

Ur första akten vill jag särskilt nämna solisten Lisa Borell som framförde Triplets av G Hamilton Green på marimba, vilket är ett instrument som liknar en xylofon. Läraren Marcus Österlund kompade på piano. Det fascinerande och vackert välljudande instrumentet hanterades mycket skickligt och rytmiskt av Lisa Borell.

Gustav Fredriksson är en annan solist som under första akten bjöd på välkända tongångar då han med fin modulerad röst sjöng Björn och Bennys Anthem ur Chess.

Varje år får två avgångselever ur musikklassen möjlighet att framföra en egen komposition genom ett samarbete med symfoniorkestern. I år heter kompositörerna Gustav Fredriksson och Elis Arnerud Mejhammar. Gustav Fredrikssons musikstycke Vivere framfördes i första akten och Elis Arnerud Mejhammars Reflex i andra akten.

Vivere förförde med sina vackra filmiska tongångar och Reflex gjorde ett spännande intryck med sin mer experimentella form.

I första akten medverkade även solisterna Emma Andersson och Sofia Sköld som sjöng Let Us Wander av H Purcell och Ragna Rydberg som spelade tvärflöjt. De fick välförtjänta applåder. Mot slutet av första akten framförde den skicklige pianisten och solisten Hampus Torarp Havängsvit (sats 3 och 4) av L Söderlundh. Symfoniorkestern både inledde och avslutade akten med stycken av C Nielsen och G F Händel.

 

Minnesvärd. Ed påminde om den gamla goda tider när gymnasieklassen hade kul på Café EspresSON.

 

Andra akten tog oss till ett kafé, nämligen Café EspresSON. Figuren Ed höll till där och när han satt vid sitt kafébord i strålkastarljuset på scenen sa han:

– Så länge jag kan minnas har det här stället varit helt förtrollande! Jag menar, de har till och med sin alldeles egen orkester här, Norrköpings symfoniorkester under ledning av Emil Eliasson!

Snacka om snygg presentation! Sedan berättade han att det som gör kafét så speciellt är alla de människor som kommer dit som gäster och som delar med sig av sina liv. Vi som publik fick också göra den äran.

Över lag imponerades jag inte bara av elevernas musikaliska utförande utan också av att talanger som inte direkt har med musicerandet att göra var påtagliga, så som elevernas danser och fotografier i svartvitt som slogs upp på filmduken i en bakgrundseffekt. Själva manuset till andra aktens teatrala utförande får även räknas dit.

 

Favoritlåtar. De inte bara sjunger och dansar. Eleverna har själva skrivit orkesterarrangemangen.

 

Andra akten inleddes med en kulning som Ida Hellsten kraftfullt improviserade fram. Så följde ett sprakande program som hela tiden hölls samman tack vare det lilla fantastiska Café EspresSON. Cruel av Toto framfördes av en popgrupp som varit snuddande nära ett skivkontrakt och när Dancing fool ur Copacabana av B Manilow framfördes var det svårt att sitta stilla.

Under Hide and seek av I Heap och They don´t care about us av M Jackson tog eleverna även upp mörkare ämnen så som mobbing och utanförskap. Henrik Jacobsson imponerade både med sin dans och sång.

Mot slutet av andra akten framfördes passande nog, dagen före Alla hjärtans dag, en uttrycksfull Törnrosavals där kärlekens villkor åskådliggjordes.

Avslutningsvis kom vår sympatiske Ed tillbaka och pratade om livets ups and downs. Men han ville poängtera och framför allt få oss att aldrig glömma att vi inte är ensamma.

– Vi har ju varandra! Och med de orden är det dags för mig att säga tack och adjö.

Kan man annat än älska dessa härliga, fantastiska, talangfulla och varmhjärtade ungdomar? undrar jag. Lärarna på De Geergymnasiet måste ha världens bästa jobb. Eller är det ungdomarna som har världens bästa lärare?

© Text: Carina Johansson
© Repetitionsfoto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DE GEERHALLEN Norrköping

13 februari 2016 kl 15

EspresSON – en rykande het föreställning

De Geergymnsiet musik årskurs 3 möter Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Emil Eliasson

LÄNKAR
De Geergymnasiet hemsida EspresSON-blogg
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook
EspresSON – ett rykande hett samarbete reportage Kultursidan.nu 8/2 2016