Tiden kommer att stanna upp. Karriären börjar just ta fart för norsk-amerikanska Okay Kaya.

 

Tiden kommer att stanna upp

 

Längst in på Tegelvalvet står en flicka klädd helt i svart/vitt och ser blek och bräcklig ut. Gitarren har samma ton och ser gammal ut. Här behövs ingen färgfilm i kameran. Så slår hon an en ton och börjar sjunga ”I can’t seem to get no sleep” med sömnig röst. Jag håller andan.

Kaya Wilkins, 23, är uppvuxen i Norge med norsk mamma och amerikansk pappa. Nu bor hon i New York sedan fem år, men hon betraktar sig som norsk. Det är svårt, nej omöjligt, att tänka sig att hon spelade black metal-låtar på gitarr med en trummande bror som ung. Nu plockar hon strängarna med så varliga fingrar att det verkar som hon är rädd att de ska gå av.

 

Hon plockar strängarna med så varliga fingrar som om hon är rädd att de ska gå av.

 

Hon är ny och okänd. Inga låtar finns på Spotify. Inga på iTunes. Men på Soundcloud kan man hitta fem, och på YouTube finns några. Fast det kommer att ändras, tro mig. Karriären börjar just ta fart. Debutskivan kommer innehålla samarbeten med Tobias Jesso Jr och Jamie xx, och tiden kommer att stanna upp. Allt kommer att gå saktare.

Med slutna ögonlock sjunger hon Clenched teeth. Det är ömtåligt och långsamt. Väldigt långsamt. Jag undrar nästan om hon går på Stesolid, men ljudteknikern säger att hon är trött efter en flygresa.

Så byter hon till norska och sjunger en sång, som jag har listat ut heter Durer. Det blir inte gladare och snabbare för det. Håller hon på att somna? Nej, hon tar sig igenom den. Efteråt blåser hon upp kinderna och ger ifrån sig en pust.

Nu ska hon spela en cover på Leo Sayers You make me feel like dancing, säger hon.
– Eller jeg ska prøve i alle fall.

Jag skulle kunna göra mig rolig över att hon står med slutna ögon och vaggar lite (eller snarare svajar). Men jag står fortfarande och håller andan och är helt betagen. Nästa låt går ännu långsammare. Hon står stilla på en fläck. Ett brett, men blygt, leende bryter fram ibland.

 

Hon plockar inte på gitarren längre utan slår an ackorden med tummen. Nån gång ibland.

 

Den melankoliska I’m stupid (but I love you) går ännu långsammare. Det är omöjligt att spela så här långsamt, tänker jag. Hon plockar inte på gitarren längre utan slår an ackorden med tummen. Nån gång ibland.

Sista låten är hennes mest kända, Damn gravity. Nu har hon tagit bort capon från gitarren och den går lägre än allt annat. Och långsamt (givetvis).

Oh gravity
Damn gravity
He keeps floating away from me
Oh gravity
Damn gravity

Men det är inte gravitationskraften som har hållit oss fastfrusna i en halvtimme – det är svaga ljudvågor. Hon har nästan viskat i mikrofonen, och vore det inte att ljudteknikern dragit upp till max hade vi inget hört.

Hon kopplar ur och ler snett. Det här blir stort. Om hon kan behärska sin scenskräck.

© Text: Michael Strandhed

© Foto: Samuel Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

TEGELVALVET Norrköping

13 februari 2016 kl 21.45
Okay Kaya

Publik: 35 aktivt lyssnande och lika många sittande

Arr: Where’s the Music?

LÄNKAR
Okay Kaya hemsida
Where’s the music hemsida Facebook

WTM: Viola Beach finns inte mer minnesord Kultursidan.nu 14/2 2016

LÖRDAG 13/2
WTM: Nightbird som levande sagoväsen recension Kultursidan.nu 19/2 2016
WTM: 1960-talsvibbar med Katohjärta recension Kultursidan.nu 19/2 2016
WTM: Stenhårda Iron Lamb med attityd recension Kultursidan.nu 18/2 2016
WTM: Bitsk humor med Luntgatan Girls recension Kultursidan.nu 17/2 2016
WTM: Traktor med driv och ett jädra ös recension Kultursidan.nu 17/2 2016
WTM: Ungdomskonserten nådde äldre  recension Kultursidan.nu 17/2 2016
(Apollo 5, Emil Berg, Johan Karlberg)

FREDAG 12/2
WTM: Baby, Maria, Head & Tussilago recension Kultursidan.nu 17/2 2016
WTM: Viola Beachs sista spelning recension Kultursidan.nu 16/2 2016
WTM: Adrian Lux förgyllde partyt recension Kultursidan.nu 15/2 2016
WTM: Albin Lee Meldau rösten i tavlan recension Kultursidan.nu 15/2 2016
WTM  Vidars vackra värmländska vemod recension Kultursidan.nu 15/2 2016
WTM: Maj Monets glada pop i hetluften recension Kultursidan.nu 15/2 2016
WTM: Great Garb indierock som växer recension Kultursidan.nu 14/2 2016
WTM: Anti Ponys psykeliska road trip recension Kultursidan.nu 14/2 2016
WTM: Tellavisions fascinerande vision recension Kultursidan.nu 13/2 2016
WTM: Vackert och starkt med Cilia recension Kultursidan.nu 13/2 2016
WTM: Psykofants ösande punkinjektion recension Kultursidan.nu 13/2 2016

TORSDAG 11/2
WTM: Gudinnan Märak och Systraskap recension Kultursidan.nu 13/2 2016
WTM: Jag sveps inte med av Girls Names recension Kultursidan.nu 12/2 2016
WTM: Emil Jensen – ordkonstnär i kärlek recension Kultursidan.nu 12/2 2016
WTM: Humor & drag med Drivvedsfolket recension Kultursidan.nu 12/2 2016

FÖRHANDSARTIKLAR
Ta rygg på oss på Where’s The Music?! reportage Kultursidan.nu 11/2 2016
Where’s The Music?! – din kompletta guide LISTAN Kultursidan.nu 26/1 2016