Relationstrassel. Nymse och Axel kastas in i romantik och uppbrott i en och samma stund i Först föds man ju. I rollerna Gabriella Norenius och Viktor Hedman.

Det kan kännas som att man ska dö

Tillfälligheter och trådar. De orden fastnar hos mig efter premiärvisningen av Först föds man ju på Teater Bråddgatan 34. Föreställningen börjar med en fin hummande sång – och paret Nymse (Gabriella Norenius) och Axel (Viktor Hedman) på en parkbänk.

Romantiskt? Nja. Det som hade kunnat vara som det varit genom ett helt år, förändras på ett ögonblick när Axel avslöjar en tvetydighet. Å ena sidan älskar han Nymse, å andra sidan inte. Därför måste det vara slut.

Att kastas direkt in i ett uppbrott är ett grepp som skapar spänning. Hur ska det gå? Och varför har nästan alla karaktärer trådar i olika färger som hänger från olika ställen på kläderna? Det visar sig att det finns en betydande poäng med detta.

Systrarna Liss och Kiss håller sig inledningsvis utanför relationstrasslet, och ser mest på genom fönstret. Tilda Törneke gör Liss roligt neurotisk, medan Milva Janssons Kiss visar uppfriskande nyfikenhet. Hon vill också ut och upptäcka världen!

Betraktare. Under föreställningen ser någon, olika någon, ut genom fönstret.

Tjutberg (Zorba Asplund) med charmigt runda glasögon ser också ganska optimistiskt på tillvaron. Han ger både Axel och Nymse goda råd, men när han själv möter Kiss ber han henne att gå – trots att han tycker om henne. Varför? Det är inte så enkelt det där, med känslor och trådar.

Och lämnade Nymse vet att det kan kännas som att man ska dö när man trasslat in sig med fel person. Kanske är det ännu värre för migrändrabbade Victor (Christoffer Mannsdorff Djurberg) som aldrig tidigare blivit mött – hans trådar syns ju inte ens.

På många sätt är pjäsen metaforisk med ett poetiskt skimmer över sig. I taket lyser till och med stjärnor. Det är lite svårt att förstå alltsammans, och utöver scener med hotande kniv är tempot tämligen långsamt. Kanske hade man ännu kunnat döda några darlings, eller finslipat några andra lite mer.

Rädslor är hur som helst ett återkommande tema och jag funderar lite över titeln: Kan det vara så att trots livets sorgligheter och eventuella missöden – den oundvikliga döden till exempel – så måste det ändå genomlevas, för Först föds man ju?

Samarbetet mellan Kaoskultur och RevolverTeatern ger en tankeväckande helhet med frågor som berör både kärleksrelationer och alla möjliga sorters människomöten.

© Text och foto: Melinda Reyes Hiltunen

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

19 februari – 12 mars 2016
Först föds man ju
av Line Knutzon
Översättning: Marie Silkeberg
Öga: Matilda Sahle
Kostym: Gabriella Norenius
Prod: Kaoskultur & RevolverTeatern

SKÅDESPELARE
Milva Jansson
Tilda Törneke
Christoffer Mannsdorff Djurberg
Gabriella Norenius
Zorba Asplund
Viktor Hedman

LÄNKAR
Först föds man ju FB-evenemang
Kaoskultur Facebook
RevolverTeatern Facebook
Teater Bråddgatan 34 Facebook
Först föds man ju på Teater Bråddgatan 34 reportage Kultursidan.nu 17/2 2016