Indianpunkdrottning. Karolina Engdahl och hennes uttrycksfulla tamburin. Vånna inget har en hippie-punk-energi som är svårt att stoppa.

 

Garagerock i stenkrossartakt

 

Festen pågick. Några få timmar återstod av Where’s The Music? och Sudakistan spelade latinamerikansk garagerock i stenkrossartakt. Det är bara ett stopp i gatloppet från Unge Ferrari och S!VAS, till Vånna inget och Tensta Gospel Choir. Det här blir sista raderna i vår rapportering från WTM.

Det blev ett gatlopp mellan scener även på lördagen. Efter ha glatt mig med Luntgatan Girls (se separat recension) kl 19.30 på Black Box gick jag ett par steg till Hallarnas andra scen, Dynamo. Där skulle kanadensiska country/blues-sångerskan Lindi Ortega spela kl 20.00. Förväntningarna var uppskruvade. Vi hade ju t o m toppat vår förhandsartikel med bild på henne. Och… ”we are The Blue Orchids”. Va? Jaså, hennes kompband. Influensa? ”Is it OK if we play some tunes anyway?” Njae, det vet jag… Fenderslide med countryfeeling? Intrumental I heard it through the grapevine? Spotnicks? Publikens önskningar? Hejdå!

 

Norskt. Unge Ferrari kunde anas på Tegelvalvet.

 

Unge Ferrari

 

Jag förvånar mig själv med att se den norske rapparen Unge Ferrari på Tegelvalvet kl 20.45.

– Det er så mørkt jeg kann ikke se, sjunger han.

Sant. Jag ser inte hur han ser ut förrän jag tittat på bilderna jag tagit. Inte begriper jag mycket heller, men det är ju rap så det är inte förvånande. Sen läste jag på sajten festivalrykten.se att det var festivalens bästa spelning. Tur att jag var där då.

Så går jag uppför backen till Lilla Teatern för att se Nightbird kl 21.15. Men jag skulle inte recensera så jag får inte berätta hur det var. (Skitbra!) Det tyckte Jennie Johnson också i sin bedömning. Fast det var hemskt att fota i det röda mörkret. Sen tillbaka till Tegelvalvet 21.45 för Okay Kaya, som har fått en egen recension.

 

Danskt. Rap med S!VAS på Crescendo.

 

S!VAS

 

För andra gången förvånar jag mig själv med att se rap ikväll. Jag slinker in på Crescendo 22.15 där dansken S!VAS spelar. Jag begriper inte mer nu, men strofen ”Zlatan Ibrahimovic” sitter bra i munnen att rappa till. Eller att upprepa gång på gång…

 

Fullt tempo. Med partybandet Sudakistan är det som att stå vid landningsbanan på flygplatsen.

 

Sudakistan

 

Åter på Dynamo kl 23.00 för partybandet Sudakistan. Nu får jag på riktigt nytta av mina öronproppar. Det är som att stå vid landningsbanan på flygplatsen. Det är fullt tempo med congas och tjutande gitarrer. Festen pågår mer på scenen än bland publiken. Perkussionen är viktig, och trummisen ligger i som en hackspett.

Med tempot följer lite falsksång. Men varken sångaren Michell Serrano eller publiken bryr sig det minsta om det. Han ylar som en indian, och bandmedlemmarna hetsar varandra till att spela fortare. Det är latinamerikansk garagerock i stenkrossartakt. Sista låten Rabia (ilska) är precis vad den låter som.

Sen infinner sig en viss trötthet och jag står bara och slöar i 45 minuter. Och väntar på att…

 

Orkar visst! Vånna inget har en hippie-punk-energi som är svår att stoppa.

 

Vånna inget

 

Vånna Inget kommer med oförlöst punkenergi kl 00.30. Om inte Morgan Lengbrant hade utnämnt Psykofants sångerska Shiva till Sveriges nya punkdrottning skulle jag ha sagt att Karolina Engdahl är det. Det gör jag ändå förresten. Hans recension är gamla nyheter. (Och han är så ung att han aldrig har sett Tant Strul live. Det har jag.) Men jag har aldrig sett en indianpunkdrottning tidigare. Mycket klädsamt, och tamburinen är uttrycksfull.

De har en hippie-punk-energi som är svår att stoppa. Jag ska fly tills jag hittar hem är en klassisk punkstänkare som gör det omöjligt att inte tänka på nämnda Tant Strul.

Vi har begränsat med tid från vårt riktiga liv är den nya singeln. Den går mer mot rock, som ofta blir fallet när punkband har hållit på tillräckligt länge. Om jag blundar hör jag Kajsa Grytt, och (även om det är orättvist att jämföra) det är ett fint betyg.

Denna höjdarspelning lämnar jag i förtid för att hinna ta mig till Värmekyrkan kl 01.00. Jag misstänker (med rätta) att det är fotodike där och bara fotande i början (ja).

 

Värme i kyrkan. Det kristna budskapet bubblar under ytan hos Tensta Gospel Choir.

 

Tensta Gospel Choir

 

Tensta Gospel Choir fyllde upp Värmekyrkan. På grund av en ”kommunikationsmiss” är vi tvungna att betala garderobsavgift. (Skitsnack! Ingen tvingar dem att ta betalt.)

Nu är det kyrka på riktigt. Dear my Lord och allt det där. Cedwin Sandanam är den självklare bandledaren och dirigenten – nej domptören. Han leder kören med hela kroppen och står aldrig still.

– I denna kyrka, Värmekyrkan, får man dansa och klappa händerna som man vill.

Det är alltigenom professionellt, och kören har hyllats med spaltkilometer i pressen. Så det är säkert mitt eget fel att jag inte sveps med. Kanske beror det på att jag har en allergi mot allt religiöst. Även om det inte är uttalat kristet så bubblar det under ytan. Ibland poppar det upp ett uttalande om en hjärntumör som botats med bön och liknande.

Men är man en god kristen kan man njuta i fulla drag. Det vore ju konstigt med gospel utan religiösa inslag. Alla i kören tar i från diafragman, och ibland tangerar man Blues Brothers-känsla (det var väl ett bra betyg?).

Eller så var jag inte ensam i mina tankar. Från att ha varit nästan fullsatt i början har publiken tunnats ut till hälften på slutet.

 

Sigala avslutade WTM-festen på Kopparhammaren.

 

Sigala

 

Det kan också bero på att klockan är 02.00 och att alla anständiga människor har gått hem. De andra har gått till Kopparhammaren. Den här gången hänger jag av mig jackan och går ett varv.

På scenen står engelsmannen Sigala och kastar ut musik i ett våldsamt tempo. Han må ha hundra miljoner lyssningar på Spotify, men jag begriper inget om housemusik. ”Gå härifrån”, säger den mig. Det gör jag. Festivalen är slut.

© Text: Michael Strandhed
© Foto: Michael Strandhed och Samuel Sandelin

SUDAKISTAN – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

VÅNNA INGET – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

TENSTA GOSPEL CHOIR – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DYNAMO Norrköping

13 februari 2016 kl 23.00
Sudakistan

DYNAMO Norrköping

13/14 februari 2016 kl 00.30
Vånna inget

VÄRMEKYRKAN Norrköping

13/14 februari 2016 kl 01.00
Tensta Gospel Choir

Arr: Where’s The Music?

 

LÄNKAR
Sudakistan SoundCloud Facebook
Vånna inget hemsida Facebook
Tensta Gospel Choir hemsida Facebook

Where’s the music hemsida Facebook

WTM: Viola Beach finns inte mer minnesord Kultursidan.nu 14/2 2016

LÖRDAG 13/2
WTM: Betagen i långsamma Okay Kaya recension Kultursidan.nu 19/2 2016
WTM: Nightbird som levande sagoväsen recension Kultursidan.nu 19/2 2016
WTM: 1960-talsvibbar med Katohjärta recension Kultursidan.nu 19/2 2016
WTM: Stenhårda Iron Lamb med attityd recension Kultursidan.nu 18/2 2016
WTM: Bitsk humor med Luntgatan Girls recension Kultursidan.nu 17/2 2016
WTM: Traktor med driv och ett jädra ös recension Kultursidan.nu 17/2 2016
WTM: Ungdomskonserten nådde äldre  recension Kultursidan.nu 17/2 2016
(Apollo 5, Emil Berg, Johan Karlberg)

FREDAG 12/2
WTM: Baby, Maria, Head & Tussilago recension Kultursidan.nu 17/2 2016
WTM: Viola Beachs sista spelning recension Kultursidan.nu 16/2 2016
WTM: Adrian Lux förgyllde partyt recension Kultursidan.nu 15/2 2016
WTM: Albin Lee Meldau rösten i tavlan recension Kultursidan.nu 15/2 2016
WTM  Vidars vackra värmländska vemod recension Kultursidan.nu 15/2 2016
WTM: Maj Monets glada pop i hetluften recension Kultursidan.nu 15/2 2016
WTM: Great Garb indierock som växer recension Kultursidan.nu 14/2 2016
WTM: Anti Ponys psykeliska road trip recension Kultursidan.nu 14/2 2016
WTM: Tellavisions fascinerande vision recension Kultursidan.nu 13/2 2016
WTM: Vackert och starkt med Cilia recension Kultursidan.nu 13/2 2016
WTM: Psykofants ösande punkinjektion recension Kultursidan.nu 13/2 2016

TORSDAG 11/2
WTM: Gudinnan Märak och Systraskap recension Kultursidan.nu 13/2 2016
WTM: Jag sveps inte med av Girls Names recension Kultursidan.nu 12/2 2016
WTM: Emil Jensen – ordkonstnär i kärlek recension Kultursidan.nu 12/2 2016
WTM: Humor & drag med Drivvedsfolket recension Kultursidan.nu 12/2 2016

FÖRHANDSARTIKLAR
Ta rygg på oss på Where’s The Music?! reportage Kultursidan.nu 11/2 2016
Where’s The Music?! – din kompletta guide LISTAN Kultursidan.nu 26/1 2016