Skilda lynnen. Kyri Sjöman spelar Barbro och Liselott Lindeborg Lillemor i Kristina Lugns Idlaflickorna.

 

”Det är så många bottnar, det tar aldrig slut”

 

Livet, kärleken och döden à la Kristina Lugn. På onsdag har Idlaflickorna nypremiär på Teatervinden högst upp på Stora teatern. Liselott Lindeborg och Kyri Sjöman spelar de två rollerna, två kvinnor som har mycket gemensamt. Regissör är Per-Johan Persson.

Premiären hölls i Linköping tidigare i februari. Mina planer att träffa skådespelarna mellan Linköping och Norrköping gick om intet. Före premiär var budet från Östgötateatern. Alltså…

Idlaflickorna repeterar under takåsarna på Brückska uppe på Slottsgatan. Det är sent i januari och en vecka återstår till premiären på Sagateatern i Linköping den 6 februari. Än så länge ligger spelperioden i Norrköping långt borta. För att inte tala om turnén på små scener runt om i länet.

Jag hade alltså funderat på att träffa de två skådespelarna efter första spelperiodens slut. Ställt frågor om hur pjäsen mottagits i grannstaden. Mest hade jag varit nyfiken på hur föreställningen utvecklats sedan premiären, hur det känts att stå på scenen med den svenska folksjälens uttolkare Kristina Lugn. För det är ju hon som skrivit Idlaflickorna om två mogna kvinnor som möts och utbyter sina innersta tankar och känslor om livet, kärleken och döden.

 

Nästan som I väntan på Godot. Regissören Per-Johan Persson ville först sätta upp Becketts pjäs. Idlafickorna var det närmaste han kunde komma.

 

Regissören Per-Johan Persson sitter på den första av två stolsrader i replokalen. Kollegerna på teatern kan slinka in och följa arbetet när de har tid. Produktionsledaren Adam Knapasjö, som är den som ska sy ihop produktionens alla delar, har inte tid att sitta ner, han är på väg ut då jag kommer in.

Bakom stolsraderna sitter produktionsteamet: Oskar Österholm, Erika Renström, Anna Sigurdsdotter och Beatrice Andersson, vid ett långsmalt bord. En föreställning måste ha ljud, ljus och kostym för att inte tala om de rätta orden, allt detta är deras jobb.

– De vill ha texten så ren som möjligt utan små ord, förklarar Beatrice Andersson som sufflerar med ett välbläddrat manus framför sig.

– Språket är så poetiskt, säger Kyri.
– För rytmen, tillägger Liselotte.

Är det som ännu en dag på jobbet? Hur nu en dag på jobbet är på Östgötateatern.

– Nej verkligen inte, säger Liselotte Lindeborg med eftertryck. Vi arbetar med en sådan närhet till varandra, Kyri och jag.

– Det är så många bottnar, det tar aldrig slut, tar Kyri Sjöman vid.

Plastgolvet glänser på scenen i repetitionssalen. Blåvitrandiga solstolar i står parvis. Sättstycken täcker in sidorna, bonar om. Känslan av riktig teaterscen är stark, särskilt nu när ljuset kommit på plats. Oskar Österholm har följt repetitionerna från början för att kunna skapa rätt stämning.

 

Vid Gardasjön. Plastgolvet glänser på scenen där Idlaflickorna utspelas.

 

– Två äldre kvinnor i huvudrollen i sina egna liv, faller Per-Johan Persson in. Kristina Lugns text är som en lök, det finns hur många lager som helst.

– Publiken skrattar hejdlöst och gråter, berättar Liselotte från reaktionerna under kostymrepet. Men alla har sin egen tanke om vad den innehåller. Många identifierar sig med någon av kvinnorna. Är de döda? Är de två sidor av en och samma person?

– Vi har själva inte bestämt oss, vi öppnar oss för publiken. Det är lite som en thriller.

Solstolarna och känslan av en laddad plats, det får mig att tänka på Samuel Becket, kastar jag ur mig.

– Becket var min ingång, svarar Per-Johan Persson. Jag ville sätta upp I väntan på Godot. Men man får inte sätta upp den med kvinnor, det står uttryckligen i hans testamente. Då var detta med Kristina Lugns Idlaflickorna det närmaste valet.

– Det är såna sjok av livets begränsningar, som det här med kärleken i den här åldern, säger Liselott som spelar änkan Lillemor. Den är så förbjuden: ”är jag värd att älskas fast min kropp är 65 år.”

– Kristina Lugn menar att det är bättre att ha en relation som är svår och komplicerad än ingen relation alls, framhåller Per-Johan Persson och tillägger:

– Vem har inbillat oss att det ska vara enkelt?

– Det är så dumt!, utropar Kyri Sjöman. Kristina Lugn fångar det och gör det begripligt.

Idlaflickorna är den första av tre kammarspel på Östgötateatern som ingår i ett miniabonnemang. Senare i vår kommer Thomas Bernhards Skenet bedrar och Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

TEATERVINDEN, STORA TEATERN Norrköping

24 februari – 17 april 2016

6–20 februari SAGATEATERN Linköping
samt på turné i länet

Idlaflickorna
av Kristina Lugn

Regi: Per-Johan Persson

Scenografi och kostym: Anna Sigurdsdotter

Ljusdesign: Oskar Österholm
Ljuddesign: Michael Andersson

Mask och peruk: Lena Stranger-Weinar
Prod: Östgötateatern

SKÅDESPELARE
Lillemor: Liselott Lindeborg

Barbro: Kyri Sjöman

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida Facebook