Så mycket känslor! Mizz Drama visar Bocki och Kinsen från framtiden, hur vackert det är med alla olika känslor.

Tänk om alla känslor försvann

En ren känslostorm. Ungs scen öst turnerar på skolorna i länet med Det var en gång en Drama Queen, en pjäs om känslor, stora känslor. I onsdags kom den till Folkparksskolan i Norrköping.

Barnen med lärare samlas i personalrummet på Folkparksskolan. Det är faktiskt där pjäsen börjar, på ett sätt. Plötsligt kommer tre konstiga figurer in, två som ser ut som robotar, och en som nästan ser ut som en regnbåge. Det är Bocki och Kinsen från framtiden, och Mizz Drama. De behöver hjälp med något, Bocki och Kinsen med olika delar till sin tidsmaskin och Mizz Drama vill ha hjälp att pynta Gråtfestivalen. På så sätt leds vi in till föreställningen.

Tänk om alla känslor försvann. Kinsen och Bocki har en sugmaskin för känslor.

Det var en gång en Drama Queen bjuder således in barnen att medverka från första sekund. På ett lite annorlunda sätt. En grupp hjälper som sagt Bocki med tidsmaskinen, några hjälper Kinsen med en slags sugmaskin som de ska fånga känslor med, och några hjälper Mizz Drama att pynta Gråtfestivalen, en festival där man firar alla känslor som finns. När alla är klara, kan alla sätta sig på plats, och föreställningen börja!

Tänk om alla känslor försvann. Hur skulle det egentligen vara? Att inte vara glad, arg, ledsen eller rädd. I framtiden finns nämligen inga känslor. Det har Den Store Ledaren sett till. Han har låtit spärra in dem, och Gråtfestivalen har han sett till att stänga ner. Känslor är nämligen onödigt mänskligt bihang, som det sägs.

Bocki och Kinsen är två människor från framtiden, vars uppdrag är att få fatt på de känslor som flytt. Så småningom stöter de på Mizz Drama, världens sista Drama Queen. Och i hens sällskap börjar det hända något med Bocki och Kinsen. Kan det vara så att de börjar känna känslor?

Mizz Drama är jordens sista Drama Queen. Mizz Drama sjunger om allt vackert, fint och mysigt. Som varma vantar och kattungar. Och choklad.

Det var en gång en Drama Queen är en annorlunda, rolig och lärorik pjäs. Jag ser med fascination hur Bocki och Kinsen, människor som mest liknar robotar till en början, liksom tinar upp i Mizz Dramas sällskap. Hen visar dem hur fantastiskt det är med känslor och att alla känslor behövs.

En av mina favoriter i pjäsen är en sång om gråt. Det är okej att gråta. Här får du vara, sjunger de. Och det är fint. Samma sak med rädsla. Alla är rädda för något, men det är okej! Och egentligen är det kanske inget att vara rädd för heller. Det kanske inte är så farligt trots allt.

Skådespelarna tar in barnen i handlingen på ett fint sätt. De utsätts för scanningar av sina tankar, som väcker en hel del skratt, bland annat. Här är de välkomna att säga vad de tänker på, de får lägga sig i mitt i pjäsen om de vill. Hur ser en känsla ut egentligen, undrar Bocki och Kinsen. Barnen får visa. När Bocki och Kinsen sedan visar upp vad de fått in, hörs många skratt.

Det finns så mycket jag kan säga om den här pjäsen. Fantastiska skådespelare, som förtjänar stora applåder för sina prestationer. Det här är en pjäs som verkligen engagerar, inte bara för att publiken får vara delaktig. Det är en ren känslostorm vi får se, som faktiskt sätter sig rätt så djupt i bröstet. Och det om något är väl en kvalitetsstämpel.

© Text: Jennie Johnson
© Foto: Jonas Jörneberg

UNG SCEN ÖST

Vintern-våren 2016
Det var en gång en Drama Queen
Manus & regi: Paula McManus
Scenografi & kostymdesign: Emma Örn
Musik & ljuddesign: Christoffer Karlsson
Mask- & perukdesign: Agnes Kenttä
Turnéledare: Martin Östman

SKÅDESPELARE
Lisa Hu Yu, David Nordström & Ludwig Bertling Wiik

LÄNKAR
Ung scen öst hemsida Facebook Det var en gång en Drama Queen