Konsten möter Robban. Skämt och allvar i skön förening vid Robert Zetterbergs Performancekväll på Galleri Kronan. Målningen är gjord av Per-Erik Simonsson.
Längtan att skapa och nå ut
Galleri Kronans lokal är upplyst i mörkret på onsdagskvällen. Där finns värme, färgsprakande konst och kaffe. Stolar fylls med människor som pratar och skrattar. Många verkar känna varandra. Publiken är i huvudsak i medelåldern och över.
När Robert Zetterberg presenterar sig, ropar någon att han heter ”Robban”. Robert håller med.
Robert Zetterberg är både konstnär, skådespelare och skribent. Mest känd är han kanske för sin medverkan i olika teaterevenemang runtom i Östergötland. Tjadden och revyscenen är en stor del i hans liv. Han har också haft egna gallerier och ställt ut sina egna akvareller. Han började sitt yrkesverksamma liv som möbelsnickare. Men det var när han som barn följde med sin far till teatern som han fick smak på scenkonsten. Där fanns en annorlunda värld, ett universum där allt kunde hända.
– Är du aldrig dig själv? frågar människor Robert.
Den enda som kom undan med att vara sig själv, på scenen, var Per Oscarsson, säger han.
Många lockades till Kronan i onsdags kväll.
Robert är sig själv som Robban den här kvällen. Han går in och ur karaktär, bara genom att byta skjorta. Konsten som inramar honom är gjord av Per-Erik Simonsson. Robbans analys är tydlig. Det är en födsel, en bebis. Det som hände innan födseln och en limpa.
Han talar mycket om sin egen drivkraft som motor i projekt som blivit lyckade. Men att drivkrafter tar slut om man inte har andra omkring sig som orkar och vill åt samma håll.
Kalle Flygares teaterskola bekostades genom att sopa scengolv.
I pausen är det meningen att en diskussion ska uppstå med fikastund. Lite småprat och skratt blir det men inte så mycket diskussion.
Det slår mig att frågorna som ställs är nästan uteslutande om Roberts skådespelarkarriär, vilket egentligen inte var ämnet för kvällen.
En annan skjorta. En ny roll.
Konstens beröringspunkter i Robert Zetterbergs liv är längtan att skapa och nå ut. Det har skett genom eget skrivande av manus, agerande och senare också att måla akvareller och rensa hjärnan på ord. Orden bär en viktig psykologisk roll också, inte minst i hans poesi.
– I den får man ur sig allt skit och kan gå vidare.
När blev du konstnär? frågar undertecknad. Det befriande svaret blir:
– Aldrig. Jag gjorde det jag skulle göra och vad jag ville och behövde.
Hur ska vi tackla ansvaret för politisk konst idag när allting är så förvirrande? Det finns inget svar på den frågan. Vi får hoppas att samtalet fortsätter.
Robert Zetterberg vill att människor gör det de vill konstnärligt, utan att påverkas av vad andra tycker och tänker.
– Gör det bara!
© Text: Malin Ringdahl
© Foto: Lena Ljungars
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
GALLERI KRONAN Norrköping
2 mars 2016
Performance
Robert Zetterberg
Föreställning-samtal
LÄNKAR
Galleri Kronan hemsida Facebook FB-evenemang