En smula i sängen. Stina von Sydow och Ashkan Ghods spelar Marianne och Johan i Östgötateaterns uppsättning av Scener ur ett äktenskap.

En studie i förfall och pånyttfödelse

Östgötateatern bjuder på äktenskapsdrama signerat Ingmar Bergman. Scener ur ett äktenskap sätter äktenskapets fundament under lupp och ser vad som händer när dessa inte längre är relevanta. En studie i förfall men också i pånyttfödelse.

Omslingrade med en telefonlur emellan sig ligger de i sängen. Fnittrar åt journalistens frågor och ser lyckligt på varandra. Han, Johan, har inga problem med att beskriva sig själv. Han är docent, en framgångsrik sådan som arbetar med viktiga frågor, en utmärkt far, en god äkta man, fantastisk älskare…. Det finns ingen hejd på hans förträfflighet.

När hon, Marianne, får samma fråga blir svaret kort. Hon är gift med Johan, de har två döttrar och så är hon ju advokat, specialiserad på familjerätt. Sedan sliter Johan åt sig telefonluren för att tillägga något om sig själv. När journalisten slutligen frågar Marianne vad hon har att säga om kärleken blir hon tyst. Marianne vet inte vad hon ska svara. Till slut får hon fram att kanske är det inte är så viktigt med kärleken i alla fall, kanske är kamratskapet och ömheten viktigare. Vi anar sprickan men än är allt som det ska vara på ytan.

Viktigpetter. Ashkan Ghods gestaltar en självupptagen Johan.

När Ingmar Bergman 1973 spelade in Scener ur ett äktenskap som en serie för tv blev den en angelägenhet för hela svenska folket. Åtskilliga såg på när Johans och Mariannes äktenskap sakta smulades sönder. Den ärliga och direkta dialogen berörde på djupet och många kände säkert igen sig.

Idag känns pjäsen som ett tydligt tidsdokument från den tid då den skrevs. Som ett facit men också som en referens till idag. Det som då gjorde pjäsen revolutionerande och utmanande blir idag ett försök att beskriva vilken brytningstid 1970-talet trots allt var. Flera av 1950- och 60-talens hemmafruideal levde kvar vid sidan om den nya tidens kvinnorörelse och moderna syn på kärlek och förhållanden.

I pjäsen påminner Marianne om födelsedagar och kemtvätt samtidigt som hon gör ett misslyckat försök att avstå från söndagsmiddagen med föräldrarna med förevändningen att få tid för den egna familjen. Johan lyssnar lite överseende utan att bry sig om varken det ena eller andra.

Stina von Sydow skildrar fint hur Marianne sakta går från att vilja göra alla andra till lags, till att hitta sin egen vilja och sätta sig själv i centrum. Ekonomiskt sett är hon mer jämlik sin man än tidigare generationer, men känslomässigt är hon fortfarande den som går ett steg bakom sin man. Det är hans behov och karriär som är viktigast. Till och med när Johan berättar att han ska resa bort med en annan kvinna packar Marianne hjälpsamt hans väska. Kanske är hon i chocktillstånd eller så är det bara en ren reflex.

Hennes insikt om vem hon är och vad hon vill möjliggör frigörelsen. Inte bara från Johan utan också från konventionen och förväntan från familj och umgänge.

Johan utgår från att han är viktig, för samhället och för familjen. En övertygande Ashkan Ghods gör honom både självsäker och självblind. En ganska patetisk människa sedd med nutida glasögon. När hemmets trygghet känns tråkig och kvävande måste han iväg. Det finns inget som kan hindra honom, varken Marianne eller konventionen. Men när det nya livet krånglar och det skulle vara skönt om allt var som vanligt igen då har något hänt. Marianne står inte längre och väntar på sin tur. Hon har gått.

Kyssäkta?  Marianne tvekar.

Det är intressant att iaktta hur olika de förhåller sig till uppbrottet och så småningom skilsmässan. Marianne är den övergivna som bokstavligen på sina bara knän ber Johan att inte resa. Men när hon insett faktum tar hon tag i sig och sitt liv. Möblerar om hemma och tar hjälp av terapeut för att hitta sig själv. Johan däremot flyr från tristess till äventyr. Han behöver inte ta tag i något alls utan glider in i ett nytt förhållande som snart känns lika kvävande som det han lämnade.

Maktförhållandet är i stort sätt omvänt när Johan och Marianne ses igen. Det är en självsäker Marianne som slänger fram skilsmässopapperna framför en deprimerad och bitter Johan.

Scenografin och kläderna understryker förändringen som Marianne och Johan genomgår. Alla scener innan paus utspelar sig i den äktenskapliga sängen. Scenografen sparar inte på 1970-talsreferenserna – tidstypiska sänglampor i rött, brunrandiga påslakan och kaffemuggar i mörkmurrigt stengods. Marianne bleknar bort i beigebrunt medan Johan ser myndig ut i sin mörka lodenrock.

Efter paus är det en självsäker Marianne i klädsam röd klänning som tar emot Johan i sitt ommöblerade vardagsrum. I den sista scenen är metamorfosen fullbordad – Marianne i spirande grönt möter en nergången Johan i skjorta där magen putar ut mellan knapphålen. Tydligare kan det inte bli.

Tydlighet genomsyrar hela uppsättningen. Det är både en styrka och svaghet. Samspelet mellan regi, scenografi, ljus och ljud är minutiöst tajmat. Snyggt och effektivt men med slagsida år det konstlade. Det blir för perfekt för att riktigt beröra. Det är med uppsättningen som med äktenskapet den skildrar – snygg och polerad yta men känslorna är svala. Trots närheten mellan scen och publik uppe på Teatervinden rycks jag inte med i några känslostormar. Inte ens i det våldsamma slutet, som är något för långdraget för min smak.

Slutscenen däremot är en skön blinkning – blåslagna möts Marianne och Johan i varsin vit frottémorgonrock. Som två brottare som lämnat ringen och tackar för en god match.

© Text: Felicia Eriksson
© Foto: Peter Holgersson

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

TEATERVINDEN, STORA TEATERN Norrköping

19 mars – 14 april 2016

UNG SCEN ÖST Linköping

25 – 29 maj 2016

Scener ur ett äktenskap
av Ingmar Bergman
Bearbetning och regi: Pontus Plaenge
Scenogafi och kostym: Anna Sigurdsdotter
Ljusdesign: Oskar Österholm
Ljuddesign: Michael Andersson
Mask och peruk: Lena Stranger Weinar
Slagsmålskoreografi: Hilde Veronika Höie
Prod: Östgötateatern

SKÅDESPELARE
Marianne – Stina von Sydow
Johan – Ashkan Ghods
Journalist (inspelad röst) – Liselott Lindeborg

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida Facebook
Scener ur ett äktenskap på Teatervinden reportage Kultursidan.nu 18/3 2016