Koncentration. Johan Dalene är djupt inne i musiken när han spelar. Inför världens största tävling, där han är en av 44 tävlande unga violinister, spelade han i först i S:t Olai kyrka , sedan i Risinge kyrka.

 

”Jag lyssnar inte till mitt eget spel”

 

”Jag tänker inte, jag bara är i musiken. Det är viktigt att bli uppslukad av musiken.” Johan Dalene gav nyligen två konserter på hemmaplan innan han snart reser till London för att tävla i världens viktigaste tävling för unga violinister. Fast han menar att Menuhin Competition med sitt digra program under tiden 7–17 april mer liknar en festival än en tävling.

Det är mindre än en månad kvar till tävlingen och torsdagen den 17 mars är en intensiv dag för Johan Dalene. Han började med nationellt prov i svenska i skolan. Halv fyra på eftermiddagen ska han vara i Stockholm för en audition, han söker in till Nordiska musikgymnasiet. (Jo, det gick bra, han kom in – och inte bara där.)

– Antingen det eller Lilla akademien i Stockholm. Jag har min lärare i Stockholm, och där är det närmare till allt. Eller Oslo.

Javisst ja. Han ger lunchkonsert i S:t Olai kyrka också just den här dagen, det är här vi ses. Blir avsläppt med fiolen och går in i kyrkan medan föräldrarna parkerar bilen. Det är 20 minuter kvar till konserten och Johan försvinner in i sakristian. Snart kommer Inger Dalene, flygeln nedanför trappan till koret justeras så att solljuset inte ska falla just där. Hon ställer upp noter, Grieg Sonate står det på ett tjockt partitur.

– Nej, det behövs inte, svarar hon på vaktmästarens fråga om Johan ska ha ett notställ.

Johan kommer ut, slår an ett A på flygeln, sedan på fiolen – perfekt stämning så vitt jag kan höra – går iväg igen för att finstämma vidare i sakristian.

– Johan ska tävla i The Menuhin Competition i London snart. Vi ska därför föreställa oss att ni är juryn, säger Inger Dalene innan hon öppnar för Grieg.

 

Nationalromantik. Edvard Grieg. Sonate F-dur nr 1. Sats 1.

 

Violinisten Johan Dalene har hunnit bli 15 år. Han är en av de musikbegåvningar som finns i Norrköping och, som någon säger efter konserten, så tar han vara på sin begåvning. Johan började spela som fyraåring, han uppträdde som solist med SON när han var sju. Han började tävla strax därefter, med mamma Inger Dalene som skicklig och lyhörd ackompanjatör. Det går ofta bra för honom i tävlingarna.

– Mamma och pappa pushade mig när jag var mindre. Men jag tyckte det var kul, har alltid varit intresserad, alltid övat, säger Johan när vi satt oss runt det tunga ekbordet i sakristian efter konserten.

– Han har stark drivkraft, understryker pappa Torstein Dalene som själv är cellist i Norrköpings symfoniorkester.

– Nuförtiden får vi faktiskt säga till att ”nu får du sluta spela”, tillägger mamma Inger som kombinerar musiken, hon är körledare också, med sitt arbete som läkare.

Johan uppträder gärna som solist, ofta tillsammans med Inger Dalene. Här i Norrköping har han tagit emot kulturstipendium av kommunen och även stora G.T. Bäckmans stipendium.

Första satsen i Griegs Sonate i F-dur är naturromantisk. Den går från vårlätt till dramatik, Johan arbetar med nyanser och fraseringar med kammarmusikalisk intensitet. Det är i sådana här musikstunder jag undrar vad som är vitsen med stora orkestrar.

I nästa stycke, Etude Caprice nr 4 av H. Wieniawski, briljerar han med sin snabbhet. Fingrarna flyger över strängarna. Stråken far i korta tag. Styrkan i applåderna efter varje stycke upplyser om att bänkarna i S:t Olai kyrka fyllts på sedan jag kom och satte mig längst fram.

Johan är rörlig, spelar med hela kroppen. Ögonen tittar ömsom rakt fram, lite frånvarande, ömsom blickar han ner mot golvet, kanske blundar. Jag skriver ner några frågor i marginalen. Vem har bestämt tävlingsprogrammet? Vad känner du? Vad ser du, var befinner du dig när du spelar?

 

Anslag. Violinens toner klättrar. I Bachs violinkonsert framträder även pianot som soloinstrument, inte bara ackompanjemang.

 

– Jag tänker inte, jag bara är i musiken. Det är viktigt att bli uppslukad av musiken. Viktigt att inte behöva tänka på tekniken.

Din musik berör och väcker känslor hos mig och hos de andra som lyssnar. Vad känner du själv?

– Jag känner alla känslor när jag spelar. Men jag lyssnar inte till mitt eget spel. När jag spelar så måste jag inte vara jättekoncentrerad. Det är bara härligt!

Bachs Violinkonsert i E-dur. Adagiot är ett stämningsstycke med skönhet, sorg och tröst. Inger Dalenes ackompanjemang (vilken fantastisk familjesituation de har) är mjukt och stadigt. Violinens toner vill klättra upp i ett träd där solljuset glittrar i lövkronan. Allegrot dansant och luftigt, skickligt spelat.

Jag skriver vidare i marginalen: Vad får du för professionell kritik och råd? Det är en bra fråga som jag känner mig nöjd med men jag får aldrig något riktigt svar under intervjun. Men jag får ändå intrycket att lärare och impulser är oerhört viktiga.

Konsertens musikstycken som också är tävlingens är förutbestämda. Det ska vara den sonaten av Grieg, med viss frihet att välja sats, liksom där är flera etyder av Wienawski att välja mellan. Sak samma med övriga stycken.

Tävlingen, som har sitt namn efter Yehudi Menuhin, en på sin tid världsberömd violinist som debuterade som elvaåring, vänder sig enbart till unga violinister. Johan tävlar, som ende svensk, i Juniorklassen. Första pris är att få låna en fin gammal italiensk violin under ett år plus 5.000 pund.

– Den som vinner i Seniorklassen får låna en Stradivarius från 1700-talet under ett år, säger Johan och låter som att han önskar att han är ett år äldre.

 

Där satt den! Klangen vibrerar fortfarande i kyrkorummet.

 

Menuhin Competition är mer som en festival än en tävling tycker han. Vid sidan av tävlingarna genomförs flera konserter och annat. De som inte går vidare får ett mycket fint tröstpris, jurymedlemmarna håller master class. En av Johans förebilder Ray Chen sitter i juryn.

Noterna har funnits hemma i huset sedan förra sommaren.

– Han har varit upptagen av att hitta rätt klang. ”Hur fungerar det här uttrycket, den här frasen?”, beskriver pappa Torstein det gångna året. Det handlar om att frigöra sig från tekniken för att nå uttrycket.

Balada av G Enescu sammanfattar konserten. Det är dramatiskt, från djupaste toner till det allra sköraste. Med detta stycke har Johan visat sin förmåga att spela musik som spänner över århundraden från Bachs 1600-tal till nutida musik.

Applåderna lockar fram ett extranummer, avsett för tävlingens semifinal. Det är skrivet av svensken Martin Engström, som också sitter i juryn. Jag hör fågelkvitter, virvlar. Det är lättsamt fragmentariskt, virtuost och fyllt av energi.

Finalisterna, Johan hoppas förstås nå hela vägen, ska spela ett helt nyskrivet stycke som utöver själva noterna innehåller instruktioner om rörelser i rummet, att byta sordin och andra specialiteter.

I Johan Dalene har Norrköping en briljant musikbegåvning. Det innebär att han tävlar mot 21 lika briljanta violinister. Det är länge sedan det handlade om fel eller rätt, eller ens om skicklighet. Nu är det fråga om tolkning och uttryck. Hur ska juryn kunna välja? Johans lugna svar är att ”det är subjektivt”.

– Jag hinner med skolan och jag har kompisar, försäkrar Johan Dalene.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

S:T OLAI KYRKA Norrköping

17 mars 2016

RISINGE KYRKA Finspång

19 mars 2016

Konsert
Johan Dalene, violin
Inger Dalene, piano

PROGRAM
E Grieg – Sonate F-dur nr 1, sats 1
H. Wieniawski – Etude Caprice nr 4
J.S. Bach – Violinkonsert E-dur, Sats II Adagio, Sats III Allegro assai
G. Enescu – Balada

LÄNKAR
Menuhin competition hemsida
Yehudi Menuhin Wikipedia
Svenska ambassaden i London pressmeddelande
De fick kommunens kulturstipendier 2015 reportage Kultursidan.nu 15/12 2015
Högklassig stipendiekonsert reportage Kultursidan.nu 5/1 2015
Johan Dalene får stort stipendium reportage Kultursidan.nu 25/11 2014