Efterfesten. Det är fullsatt i Dynamos kafé, och förväntningarna känns i luften.

Halvakustisk rock som får fötterna att stampa

Tanken att efterfesten ska börja redan kl 19 känns absurd, så jag anländer lite senare. För sent, visar det sig. Åtminstone för det första setet av högläsningar av albumets texter. Jag har missat Sahar Burhan, Palig Oroulian, Mats Eriksson och Tobias Almborg.

Det är alltså släppfest på Dynamo för Efterfestens 2:a skiva En resa från B till A. Att texterna är viktiga har man markerat genom att bjuda in delar av Norrköpings kulturelit för att läsa skivans samtliga texter högt innan konserten.

Andra setet börjar med att en mystisk person i motorcykelglasögon förklarar att Samuel Ågren inte kunde komma utan i stället är han, Simone Quest, där. Och han tänker minsann läsa ett eget stycke i stället. Det är ju inte riktigt sant. Vi får visst höra Efter festen (på ett mycket personligt vis). Och Quest/Ågren är en och samma person.

EWK-pristagaren Saad Hajo läser Komet. Han kommer av sig och börjar om från början. Texterna är viktiga!

Därefter deklamerar skådespelaren Åsa Forsberg Stjärna i huvudet. Och så är det dags för kvällens andra paus innan konserten ens har börjat. Det är fullsatt i Dynamos kafé, och förväntningarna känns i luften.

Komet. Saad Hajo var en av inbjudna högläsare.

Jag passar på att rycka ett recensionsex av skivan från Grammisvinnaren Magnus Johansson. (Jag lyssnar, jag lyssnar..!) som berättar att nästa skiva redan är påtänkt, och att den kommer att heta Politik (på ett helt oironiskt vis). Han berättar också att lokalens utsmyckning är gjord av Calle Biörsmarck, som håller på att göra en film om bandet. Fotografierna, som på ett effektfullt sätt ramar in ett rum i rummet, är hämtade därifrån. Porträtt på musikerna har konstnären Kurt Sveilis gjort.

Den stora blindskriften som sitter högt i bakgrunden, så alla ska se den, är också hans skapelse. Vad det står? Gissa! Eller fråga nån som är blind. Ja, lite absurt är det.

Det är svårt att riktigt hänga med när man hör ett antal låtar för första gången (fast det var ju rätt pedagogiskt det där att ha högläsning på texterna i förväg). Men det låter bra! Det är akustiskt avskalat och inte alls så rockigt som på Knickedick-festivalen i somras (eller som på skivan, märker jag senare). För att ytterligare förenkla det för publiken (?) spelar de låtarna i samma ordning som på skivan. Minus den sista, av någon anledning.

Vi kom efter festen
Efterfesten kommer nu
Jag kryper på knäna
Hur kryper du?

…ur Efter festen. Där talas också om att ”I rymden kan ingen höra dig skrika”, ett ämne som tangeras i Andre svensken i rymden. Texterna är viktiga, som sagt. I Dåligt gin, som ”går lite till Sahar, förstås” (som läste den tidigare), börjar jag märka ett sammanhållande drag i musiken också. Kanske inbillar jag mig, men jag får en känsla av The Pogues. Och framför allt av mina gamla favoriter Traste Lindéns Kvintett. En sorts halvakustisk rock som får fötterna att stampa oberoende av intellektet.

Dubbel upplaga av Tobias Almborg. Porträttet är tecknat av Kurt Sveilis.

Och när jag har tänkt Pouges så är inte The Waterboys långt borta. I Stjärna i huvudet – ett niominutersepos om… om… ja, resor och rättvisa, typ – hör jag tydliga ekon av Fisherman’s blues. Och hade jag inte tänkt på Traste hade jag kanske missat ordet ”rymdgrus” i sagda låt. Det har jag bara hört en gång tidigare i en sång – på en soloplatta med Ulf Stureson, mångårig basist i nämnda kvintett.

– En gång till! ropar konstnären/poeten Mats Eriksson. Frågan är vad han menar. Låten En gång till, vars text han läste tidigare, är den enda som inte spelas ikväll. Försöker han ropa in den eller vill han höra Det svarta en gång till? Eller är han bara euforisk? Det är det många som är.

Däremot kommer det tre låtar från kommande skiva, vilket är ett ovanligt grepp på ett skivsläpp. Den första har ännu inte fått en melodi än, den andra är en cover av Creedences Fortunate son och den tredje heter Body snatchers from outer space. Stilpoäng! Filmen från 1956 skrämde livet ur mig som barn.

Och skivan då? Ge mig en vecka, så återkommer jag till den. Men jag kan ju säga att omslaget är bland det läckraste jag sett med sin antiestetik. Det består av brun wellpapp med vad som ser ut som text av en grov, svart spritpenna, en båt och en röd horisont. Ändå ser det raffinerat och inte billigt ut.

© Text och foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DYNAMO Norrköping

25 mars 2016
Efterfesten
Skivsläpp och konsert
Utsmyckning: Carl Biörsmark
Porträtt/illustrationer: Kurt Sveilis

MEDLEMMAR
Tobias Almborg, Magnus Johansson, Leif Stenbom
Erik Wennerholm, Rickard Larsson.

LÄNKAR
Efterfesten hemsida Facebook