Första Sverigebesöket. Walid Taher är en uppskattad konstnär och satirtecknare i Egypten. Utställningen på Galleri Kameleont visar främst hans konstnärliga sida.

 

Människan är hans måltavla

 

Människan är måltavlan. Andra människors självuppfattning och agerande, cykelhandlarens varor och vad som nu rör sig i konstnärens eget huvud. Walid Taher är en mycket uppskattad konstnär i Egypten och ofta vässar han sin iPad.

Walid Tahers Digitalgarderob heter fjärde utställningen på nya Galleri Kameleont, galleriet som vill bjuda publiken på internationell konst med hög kvalitet. En utställning med omväxling och rörelse på väggarna.

 

Pressvisning. Saad Hajo och Sahar Burhan guidar i utställningen med Walid Tahers verk.

 

Konstnären själv sitter fast på flygplatsen i Bryssel när det är pressvisning. Men han är på plats under vernissagen där en saxofonist spelar jazzstandards till komp och snacks står framdukat på bordet. Det är trångt, mycket folk och god stämning.

Galleristen Sahar Burhan guidade under pressvisningen, en betydligt lugnare tillställning. Om Walid Taher får jag veta att han är en av de hetaste konstnärerna i Egypten, naturligtvis vinnare av en lång rad priser (bland annat från Anna Lindh Foundation). Vid sidan om konstnärskapet är han politisk satirtecknare, för egyptiska dagstidningen Al-Shorouk News, illustrerar barnböcker och gör omslagen till alla stora författares böcker.

– Han jobbar jämt. Inför utställningen fick vi nya bilder varje dag, berättar Sahar Burhan.

Konstnärens Digitalgarderob är speciell. Hälften av bilderna på utställningen hänger på väggen. Hälften av dem rullar i bildskärmar som är utställda här och där i galleriet.

Det mest intressanta är att merparten av bilderna på väggarna är skapade digitalt – konstnären använder sin iPad mycket flitigt. Medan merparten av bilderna i skärmarna är akrylmålningar eller skisser i tusch eller blyerts.

Dessutom utlovas fler bilder under utställningsperioden. Ombyte i garderoben så att säga.

 

Skulpturalt. Skisserna i tusch har skannats in och visas på bildskärm i galleriet.

 

Men nu är det vernissage och Walid Taher är på plats. Utställningen ger ett spektrum över hans verksamhet. Först ser jag bara bilder, ett enkelt naivistiskt bildspråk med rena streck och mycket färger. Nästa steg är upptäckten att medan de digitalt komponerade verken är märkbart tvådimensionella är de inskannade skisserna rent skulpturala i sitt uttryck.

En motivgrupp handlar om cyklar. Det är hjul, ramar, styren, pedaler gestaltade på enklast möjliga sätt. Jag försöker berätta att de påminner om hällristningarna på Himmelstalund men misstänker att det inte går fram till en konstnär vars land levde i en avancerad högkultur medan inlandsisen smälte i norr.

– Jag har en granne som är cykelhandlare, jag har försökt fånga när han packar upp sina varor, förklarar konstnären. Jag tycker om det mekaniska utseendet.

Mittemot hänger en serie som jag tolkar som självporträtt. En serieteckningsgubbe med mycket på gång i huvudet medan han fikar. Där finns en förkärlek för kaffe, enligt en bild, men han kan också tänka sig en röd burkläsk med kurvig signatur på. Den som arabiska kan läsa Walids namn.

 

Relationer. Bilden till vänster visar en så förtätad relation att det skulle kunna vara en person. Kärleken till höger gestaltas på ett jämlikt och lekfullt sätt.

 

Vid närmare betraktelse är det människors självuppfattning och agerande som är måltavlan för konstnärens pensel, oavsett om den är digital eller mer fysisk. Konstnären funderar över relationer. Här hänger en intensiv vänskapspakt invid ett ömsesidigt kärleksförhållande invid en tupplik manlig blick som fastnar på en kvinnas bröstvårta.

Fåglar och andra djur används på ett fabelvis i hans bilder.

– Det är män, säger han om en grupp fåglar som stoltserar som tuppar och om en vemodig svart kyckling säger han att den är ”sad”, ledsen.

Walid Taher vill inte svara på politiska frågor utan föredrar att berätta att han hållit många workshops med barn. I utställningsmaterialet finns egna barnboken  om två gubbar, en blå och en orange, som bråkar med varandra. Kriget trappas upp och allt blir grått. Blått och orange är ju komplementfärger. Det kanske är svar nog på frågan om politik.

Och som den satirtecknare han är fångar han världens miljöförstöring på ett genialt enkelt sätt, en kissande man inuti en flaska!

Galleri Kameleont gör nu ett kort uppehåll i serien med minivernissage på lördagar. Snart återkommer de under titeln Konstnär och vägg.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Nils-Göran Tillgren och Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

GALLERI KAMELEONT Norrköping

2 april – 28 maj 2016
Digitalgarderob
Walid Taher, Egypten

LÄNKAR
Galleri Kameleont hemsida Facebook FB-evenemang