Skymten av en eftertanke? Nej! I Strindbergs inferno brusar vansinnet vidare. Pontus Plænge gestaltar/reciterar krisen på Östgötateatern.

 

Strindberg hade ett helvete

 

Det är inte lätt att vara älskvärd när man är ursinnig.
August Strindberg i Inferno

Soppteater. En stunds avbrott från arbetet. Lite kultur för själen och därtill mat. Att få rensa huvudet från vardagstankar av måsten. Återhämtning.

Förväntningarna kan vara lika skiftande och lika många som antalet besökare. Tyvärr är dock inte antalet besökare så särskilt många denna gång på Café Gycklaren på Stora teatern. Soppteater var vanligare förr. Innan nedskärningarna för några år sedan. Nu händer det mera sällan.

Ibland verkar det vara som ett initiativ från en eller ett par av Östgötateaterns skådespelare som vill göra ett minnesprogram kring en känd person. Ibland verkar det vara ett nödvändigt måste för att nå kriterierna som rättfärdigar de ekonomiska anslagen.

 

Hög hatt. Pälsbrämad rock. Pontus Plænge bufflar sig fram till scenen där Östgöta Brasskvintett intagit sina platser.

 

Vi behöver inte fastna i någon definition av vad teater är. Det som bjuds till sopplunchen denna gång är Strindbergs Inferno. Delar ur den. Uppläst innantill. Eller som det heter i dessa finare sammanhang: Reciterad.

Redan innan det börjar rör sig dagens recitatör på och kring scenen. Visar sig privat och river ner teatermagins illusion. Så kan en att välja att göra. Det ger en sorts känsla av föreläsning eller redovisning snarare än föreställningsmagi. Scenografin är enkel. En svart skärm av ingenting. Ett notställ med lampa. En tamburmajor, skrivbord, stol och brevskrivardon.

Pontus Plaenge ska alltså inte gestalta eller spela Strindberg. I alla fall inte helt och fullt. Han ska läsa Strindberg med en touch av hur Strindberg eventuellt kan ha mått under infernokrisens år 1884-86.

Musikerna gör entré. Fem brassblåsare från Östgötamusiken. Återkommer till deras insats.

Pontus Plaenge gör entré i Strindbergsk stil. Så som vi sett honom på bilder. Hög hatt. Svart rock. Stram uppsyn. Vansinnig frisyr. En mapp under armen. Han hänger av rocken. Talmikrofonens sändare sitter synlig utanpå kläderna och han bär sina privata, för gestaltningen otidsenliga, glasögon.

Mappen placeras på notstället och lampan tänds. Där står han sedan, under större delen av framförandet, och reciterar med blicken fäst på pappret. Ibland kommer det ”Brev från Frida!” och vid något tillfälle sitter han vid skrivbordet och reciterar därifrån.

 

Förtrytsamhet. Med eller mot? Fiender lurar.

 

Den Strindbergska gestalten är ursinnig från början till slut. Pontus Plaenge spottar fram orden med genomgående ilska och inlevelse i varje stavelse.

Vad öser Plaenge denna ilska ifrån? Hur hittar han rätt känslotillstånd? Kanske genom att ha fem domedagsbasuner på högsta volym några få meter från örat. Här bjuds vi på konsten att inte spela unisont. Konsten att hålla en stark ton länge, länge, länge… Tankarna går till barndomens släktmiddagar när två småkusiner hamrade med knytnävar och pekfingrar över familjens el-orgel samtidigt som lillkusin nummer tre gick omkring och andades i ett munspel.

Det är synd om Strindberg och det är hans eget fel. Martyren. Stackaren. Om Strindberg hade haft sociala medier hade han varit den typen som envist fläker ut sitt allra mest privata elände i form av statusuppdateringar på Facebook. Taggar sig på akuten utan kommentar. Postar gråtbilder på Instagram och bloggbråkar med B-kändisar.

Men nu hade han inte tillgång till sociala medier så det blev böcker och pjäser istället. Självutlämnande verk på temat: ”Det är synd om Strindberg och det är hans eget fel.”

Strindbergs infernokris varade i drygt två år. Domedagsbasunernas inferno varade cirka: 45 min.

Bäst: Plaenges energi.
Kul grej: Trombonen bakom skärmen.
Kul grej 2: Brahms Lullaby
Fråga: Varför bara två uppspel?

© Text: Johan Pettersson
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

CAFÉ GYCKLAREN, STORA TEATERN Norrköping

7 april 2016

ÖVRE FOAJÉN, STORA TEATERN Linköping

8 april 2016

Inferno
av August Strindberg
Bearbetning: Magnus Florin
Recitation: Pontus Plænge
Musik: Britta Byström
Musiker: Östgöta Brasskvintett
Ljudtekniker: Jimmy P Egemyr
Prod: Östgötateatern

LÄNKAR
August Strindberg Strindbergssällskapet Inferno
Östgötateatern hemsida Facebook