Många glada minnen. Efter fyra år som chefdirigent tar Michael Francis farväl av SON, publiken och Norrköping. Han ser det som en förmån att ha fått arbeta mitt i kulturarvet Industrilandskapet.

 

”Symfoniorkestern tog en stor risk”

 

”Symfoniorkestern tog en stor risk”. Chefdirigenten Michael Francis bästa minnen från Norrköping handlar om en världsviolinist, en galen kung, konsertanta operor och de stora körverken.

På lördag ges Haydns oratorium Skapelsen, med symfoniorkestern, solister och tre körer och med repris i Linköping på söndag. Sedan återstår bara Lycka & romantik, i maj. Han har gjort nästan allt han ville när han kom, endast ett önskemål gick inte i uppfyllelse.

Fjärde och sista året med Michael Francis som chefdirigent för Norrköpings symfoniorkester. Den här avskedsintervjun har jag tänkt på länge. Plötsligt är vi där och jag sorterar i mina frågor medan jag väntar på att klockan ska bli elva och jag kan gå till dirigentlogen. Kvällen innan har han eldat på orkestern i konserten Spansk gitarr som spelats tripp, i Norrköping, och samma kväll trapp, Linköping, för att trull, blända publiken i Berwaldhallen i Stockholm. Han stannar kvar i veckan inför kommande helgs konsert, Skapelsen av Haydn. Det blir tre lediga dagar.

– Familjen är med den här gången, säger han och bläddrar fram bilden av en liten prinsessa, 15 månader gammal. Hon skrattar och finklänningens kjol breder ut sig, vippar.

 

Dirigenten och hans orkester. Bilden är från uruppförandet av Jonas Valfridssons vinnande bidrag i Ann-Sophie Mutters tävling för unga kompositörer.

 

Vad är musik? frågar jag och får ett vackert svar som startar med ”organiserat ljud” och rymmer rytm och liv. Han talar om hjärtats slag, om andetag och fotsteg, även om naturens ljud.

– Där är en längtan att skapa ordning och att spegla de djupaste delarna av våra själar. Musiken tillåter oss att uttrycka känslor bortom orden, mer kraftfullt än det talade språket kan nå. Det är himlen, om du tror på den. Det första du hör, vårt första ljudminne är ofta mammas sång.

Vilken orkester är världens bästa? Efter några förbehåll om vem som lyssnar och om samspelet med dirigenten stannar han för Berlins filharmoniker. Så bra är inte Norrköpings symfoniorkester men fin ändå.

– Excellent!!! , utbrister Michael Francis. SON är mycket bättre än folk utifrån förstår och kanske även än norrköpingsborna själva inser. Musikerna håller så hög kvalitet. Det är en underbar orkester att arbeta med.

Att vara dirigent är ganska speciellt, att vara chefdirigent är det i ändå högre grad. Chefdirigenten svarar för att ge orkestern kontinuitet och en hög standard. Gästdirigenter behövs, det är viktigt för orkestern att få in friska idéer men chefdirigenten är den som tar huvudansvaret för att ”hålla ihop musiken”.

– Dirigenten är kompositörens tjänare, musikens förmedlare och kommunikatör gentemot publiken.

Michael Francis bedömer att mellan 80 och 90 procent av hans arbetstid går till förberedelser. Han studerar partitur, det stora notverket, förstås men läser även på om kompositören, tiden, musiken. Det gäller att vara förberedd inför mötet med orkestern, de har bara några få dagar på sig att repetera tillsammans.

Men så är SON:s musiker väl förberedda även de. De kan sina delar, nu gäller det att skapa helheten. Michael Francis vågar inte gå så långt som att påstå de är hans vänner, relationen mellan orkestermedlemmar och dirigent är inte sådan att de umgås privat.

– Men jag kan namnen på alla, säger han glatt.

Du kommer att känna att de är dina vänner när du kommer tillbaka som gästdirigent, påstår jag. Det kan dock dröja flera år. Michael Francis har inget konsertuppdrag för SON i sin kalender.

 

Arabella. Kombinationen Karin Veres och Michael Francis har gett Norrköpings symfoniorkester en spets in mot operans värld. Här är det Malin Byström mitt under repetitionerna.

 

Fyra år med nedslag i Norrköping under höst, vinter och vår. Michael Francis trivs i Norrköping och har känt sig välkommen. Han har aldrig behövt lära sig svenska på det sätt han måst lära sig tyska, franska, spanska. ”Ni svenskar är för bra på engelska”.

– Norrköping är en vacker stad som tar vara på sitt kulturarv men den har förändrats mycket under de här fyra åren.

– Den svenska välfärden hänger samman med den höga arbetsmoralen. ”Work hard and have fun”, arbeta hårt och ha roligt, tolkar han de svenska medborgarna. Ni är stolta över ert samhälle.

Michael Francis höjdpunkter är många, bland de uppskattningsvis 35 konserterna. Han har iscensatt de stora körverken i samarbete med lokala körer, oftast Bel Canto och Musikaliska sällskapets kammarkör men även andra. Det har varit en stor glädje och han är tacksam för körsångarna som kommit med sin passion och lagt tid och engagemang på konserterna.

– Jag älskade att göra Messias!, säger han om den gångna julkonserten samtidigt som han ser fram mot oratoriet Skapelsen av Haydn som ska ges i både Norrköping och i Linköping i helgen.

– Arabella (oktober 2013) var en fantastisk konsert, minns Michael Francis och lägger strax till Cavalleria Rusticana och Eight Songs For a Mad King som bars upp av Olle Persson.

Att världsviolinisten Ann-Sophie Mutter donerade sitt gage för konserten i september 2012 till en tävling för unga kompositörer, det var en riktig höjdare. Den tävlingen har räckt genom hela hans period som chefdirigent.

Det enda han saknar är att Symfoniorkestern inte gjort någon internationell turné under hans fyra år.

 

Topp! Från repetitionerna av Messias med körerna 2015.

 

– Norrköpings symfoniorkester tog en stor risk, säger Michael Francis när han tänker tillbaka till början. Den unge brittiske dirigenten hade gjort en konsert med SON när orkestern meddelade sitt beslut att utse Michael Francis till chefdirigent. Dirigent förresten…

Det har berättats förr om den begåvade kontrabasisten som hoppade in och dirigerade Londonssymfonikerna när dirigenten blev sjuk. Med lyckat resultat. Något hade han dirigerat tidigare, i mindre sammanhang.

– Inte så mycket. Jag var verkligen modig, klappar han sig själv på axeln.

I Norrköping möttes han av en lika nyanställd VD och konstnärlig ledare, Karin Veres. Om samarbetet med henne har han bara lovord. Han vill inte kalla henne mentor, hellre en mycket god vän, vars djupa kunskaper om opera, teater och produktion är ovärderliga. Det har blivit många och långa samtal.

Ansvaret växer. Snart har han redan gjort sitt första år som Musical Director för Florida Orchestra och till sin glada överraskning är han Musical Director för San Diego Festival, som främst fokuserar på musik av Mozart.

Och framtiden? Chefdirigent för orkestrarna i London, där det började, eller i Berlin, den bästa? Nej, så vill han inte tänka.

– Du kan inte bygga en pyramid. Du kan bara lägga en tegelsten i taget. Jag vill fortsätta växa, studera, arbeta. Jag vill vara en kärleksfull äkta man och pappa.

Komponera själv? Jo, där kanske finns några idéer men tiden räcker inte till.

– Men jag tar ledigt i sommar, så kanske…

Det vore tjänstefel av mig att inte fråga om Valentina Lisitsa. Jag intervjuade henne hösten 2013, inför första konserten av tre med årets ”stjärnsolist”. Det var givande att höra konsertpianisten tala om Rachmaninoff som sin lärare, ”en av de som är döda”, hur hon lyssnade på hans egna inspelningar: ”Hur han fraserar, hur han böjer tiden, det där magiska.”

Det var när hon skulle återkomma hösten 2015 Symfoniorkesterns ledning visade en politisk tondövhet. En rad ukrainska organisationer protesterade så fort de fått vetskap om den nya konserten. Den ukrainsk-amerikanska pianisten twittrade nämligen ut sitt hat mot det forna hemlandet och hyllade Putin, så gott som dagligdags, mitt under brinnande gränskrig. Men Symfoniorkesterns VD och konstnärliga ledare Karin Veres drog upp rågången mellan piano och politik och så gör även Michael Francis nu när jag frågar.

– För mig handlar allt om musik. Hon är en artist, hon bokades som artist och kom och spelade som en artist.

Jag frågar inte om han skulle ta initiativet till nya konserter med henne. Det borde jag förstås gjort.

Vi går ut för att fotografera, vid Strömmens vattenridå. Han föredrar bilden där han skrattar.

– Vad tycker du? Har Norrköpings symfoniorkester blivit bättre under de här fyra åren?, undrar han.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

Michael Bruze
Mångårig musikkritiker för Norrköpings Tidningar.
Körledare som arbetat nära Michael Francis vid alla SON:s körprojekt.

Fråga: Har Norrköpings symfoniorkester blivit bättre under det här fyra åren?

– Ja, de låter bättre – men jag vet ej exakt varför.

Svarar han efter att ha först ha presenterat en musikteoretisk grund med samverkande faktorer: enskilda musikers skicklighet, omsättningen i orkestern, repertoarval och ambitionsnivå, förhållandet mellan orkester och dirigent, ledningens målvisioner och förhållandet till publiken.

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DE GEERHALLEN Norrköping

16 april 2016 kl 15, introduktion kl 14.30

DOMKYRKAN Linköping

17 april 2016 kl 18

Skapelsen
Oratorium av Haydn
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Michael Francis
Solister: Jeanette Köhn, sopran, Johan Christensson, tenor, Jakob Högström, baryton
Körer: Bel Cantokören, Musikaliska Sällskapets Kammarkör, 
Linköpings domkyrkas Kammarkör

 

DE GEERHALLEN Norrköping

12 maj 2016 kl 19, introduktion kl 18.30

CRUSELLHALLEN Linköping

13 maj 2016 kl 19, introduktion kl 18.30

Lycka & romantik
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Michael Francis

PROGRAM
Barber Mutations from Bach
Bach/Stokowski Passacaglia och fuga
Mahler Symfoni nr 5

LÄNKAR
The Florida Orchestra hemsida Michael Francis
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook