Närhet. Thora Elind och dottern Yngva har en god relation. I rollerna Marika Strand och Caroline Harrysson.

 

Spetsprojektet återgav teatern dess bredd

 

Alfhild Agrells samhällskritiska pjäser är tillbaka. Ensam lanseras som ett ”kostymdrama” men för Caroline Harrysson som spelar den unga kvinnan Yngva är det en angelägen uppsättning – ”orden skam och skuld är tidlösa”.

Spetsprojektet gjorde nytta för tio år sedan. Teaterdramatik som skrivits av kvinnor har lyfts tillbaka på manushyllorna och står jämsides med manliga författares verk. Pjäser ska spelas för att de är bra, oberoende av dramatikerns kön.

Spetsprojektet återgav svensk dramatik dess bredd. För tio år sedan bildades ett dramaturgiat, från Östgötateatern, Riksteatern och Länsteatern i Örebro som dammsög förlag och teatervindar på manus skrivna av kvinnliga dramatiker under andra halvan av 1800-talet och 1900-talets första decennier. Uppsättningarna av några av fynden väckte stort intresse i Teatersverige. Östgötateatern spelade bland annat Räddad och Familjelycka.

 

Ersättare. Martin Rosengardten fick hoppa in när den tilltänkta regissören blev sjuk första arbetsdagen.

 

– Välgörande, säger regissören Martin Rosengardten om projektet som varade åren 2006–2010. Det har gjort att teatern kan se hela sin historia, hur den hängt med i samhället även med sina äldre sidor.

– Jag gick på scenskolan då. Vi gjorde uppsättningar som var relaterade till Spetsprojektet, minns skådespelaren Peter Jansson som spelar den unge löjtnanten Allan i Ensam.

Året efter att projektet avslutats kom Caroline Harrysson från Örebro och spelade med i Östgötateaterns Final av Victoria Benediktsson.

Ensam handlar om Thora Edlin och dottern Yngva som nyss blivit 18 år och vuxen. Yngva och Allan har förälskat sig i varandra men där finns en del komplikationer. Som att Thora inte är en stackars änka utan valt att skaffa barn på egen hand. Det är 1880-tal och hon bor i Stockholm.

– Vi skådespelare ska känna oss fria men det är en utmaning att få i en kropp i kostymen, säger Peter Jansson.

Det är första gången han spelar med i ett kostymdrama eller rättare sagt ett uniformsdrama för hans del. Han framhåller att det finns fördomar om hur folk rörde sig förr i tiden, att de gick raka som eldgafflar.

– Men folk var krummare förr, de var ju sjukare.

– Orden skam och skuld är tidlösa. Caroline Harrysson, som spelar Yngva, känner starkt för uppsättningens budskap, orättvisan i att Yngva får stå till svars för sin mors val. Jag har själv växt upp med en ensamstående mamma.

Marika Strand spelar Yngvas mamma Thora. Hennes vän läkaren Sandén av Per Burell medan Peter Sundberg spelar George Eksköld och Kerstin Eriksson är Madam Rask.

 

Sanningens ögonblick. Marika Strand gestaltar Thora när hon anar vem det är som uppvaktar hennes dotter.

 

– Det är ”de nya tankarna”, rädslan för förändringar. Alfhild Agrell tog verkligen upp brännande ämnen då, Ensam var provocerande, säger regissören Martin Rosengardten.

– Jag tycker att Strindberg är kul. Därför är det ännu roligare att få bekanta sig med hans samtida. Alfhild Agrell var stor och en vän till Ibsen, men hon blev motabetad av dem som bestämde vad som är bra dramatik.

Martin Rosengardten vill lyfta fram hur den äldre dramatiken ger oss möjligheter att jämföra, att med distansens hjälp vända och vrida på våra frågor i dag.

– Gränser förskjuts men debatten är ändå lik, säger han som läst på. Jag tycker att det finns citat från den tidens intensiva debatt i tidningarna i pjäsen.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

STORA TEATERN Norrköping

16 april – 7 maj 2016
Ensam
av Alfhild Agrell
Regi: Martin Rosengardten
Scenografi och kostym: Magnus Möllerstedt
Ljusdesign: Linn Persson
Ljuddesign: Michael Andersson
Mask: Lena Stranger Weinar
Prod: Östgötateatern

Spelas i Linköping hösten 2016

SKÅDESPELARE
Marika Strand
Caroline Harrysson
Peter Sundberg
Peter Jansson
Per Burell
Kerstin Eriksson

LÄNKAR
Alfhild Agrell sällskapet
Östgötateatern hemsida Facebook