Arbetareföreningen lade en blomsterhyllning på Gideon Wahlbergs grav.
En svängom vid graven
Dansen den går uppå Svinnsta skär… nej klackarna slog inte mot gravhällen men Gideon Wahlbergs somriga danslåt hördes vida kring när 150-årsfirande Norrköpings Arbetareförening besökte hans grav i torsdags kväll.
Det var väl på Gideons tid som Arbetareföreningen hade sin storhetstid. Bankverksamhet och sjukkassa, fastighetsägare med bostäder och samlingslokal för föreläsningar, föreställningar, fester, sång och dans. Och med Gideon Wahlberg som anställd teaterledare. Men då hade förstås föreningen gott och väl 50 år på nacken.
Föreningens egen historiker Inge Ekström, som grävt djupt i arkiven, kunde berätta om Wahlbergs förhandlingar om arvodet – han fick inte allt han begärde, men nästan. Julbonusen efter en lyckad teatersäsong gav honom nästan en hel månadslön.
Dansen den går…
Och Arbis egen sångkör lockade alltså med övriga medlemmar i Gideon Wahlbergs egen sommarlåt om Dansen som gick på Svinnsta skär. Och till den berättelsen hör att skäret egentligen heter Svinnta men Gideon, som hade öra för hur det skulle låta, lade till ett ”s”. Och så var sångens lycka gjord.
Ordförande Lasse Andersson lade ner en blomsterhyllning vid graven, där Gideon och hans hustru ligger. Gravskötseln har på senare år bekostats av Thalias vänner, också det fick man veta. Och vem drog igång det ordenssällskapet om inte… jo, Gideon förstås, år 1922.
John Philipsson, också värd att hedras.
Kvällens nästa stopp var Folkparken, en gång skänkt av industrimannen John Philipsson till Norrköpingsborna för söndagsnöje och rekreation.
Picknickkorgarnas innehåll var alltså inte bara till för stunden utan blev också en del av jubilarernas minnesdag. Och naturligtvis fick även folkets och Arbetareföreningens välgörare John Philipsson, eller åtminstone hans minnessten invid Lejongropen, en blomma som tack. Väl bekomme.
Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
Ordförande Lasse med blomma.
Picknickkorg i Folkparken, som förr. Föreningen skänkte ett träd 1985.
Pingback: Arbis säljer ut sig på loppis och går i graven | KULTURSIDAN.nu