Barndomen mot nya höjder. Med Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa tecknades en ny bild av barnets/människans mognad, parat med byggandet av den svenska nationen, sammanfogad av landskapens folk.

Ny teknik raderade en arbetarklass – barnen

Jag undrar om mänskliga känslor har utvecklats i takt med samhället eller om det var människans känslor som bidrog till samhällsutvecklingen? Hur kunde man för länge sedan behandla sina och andras barn så okänsligt? Är kärlek och empati inte inbyggda i människans natur?

Frågorna väcks inom mig efter att jag hört Bengt Sandin föreläsa om Barn under industrialismen ur ett utbildnings- och historiskt perspektiv. Föreläsningen var den andra av tre som Tema Barn håller på Norrköpings stadsmuseum. Den första 7 april handlade om adoption och den tredje, torsdag 21 april om ”sinnesslöa” barn.

Inte förrän tekniken tog över mycket av det arbete som barnen utförde för hand slapp de att slita och arbeta i fabrikerna. När maskinerna tog över behövdes inte den billiga arbetskraften länge. Det var inte omtanke om barnen som gjorde att man lämnade detta system utan den tekniska utvecklingen.

Man ska heller inte tro att skola och annan välfärd för barn växte fram av hänsyn eller kärlek till barnet. Det var en krass ekonomisk och – förment – kristlighet som ledde fram till läsundervisning. Du måste kunna läsa katekesen och lära dig underordnas. Var och en ska själv se Guds ord. Under 1700-talet kunde 90 procent av befolkningen läsa. Men man kan ju undra om det var läsa man kunde – istället lärde många sig katekesen utantill och verkade kunna läsa.

Diskussionen om det industriella barnarbetet i Sverige började föras under 1800-talet.

I skolan lärde man sig främst att läsa. Pojkar behövde också kunna skriva och räkna, vilket inte var nödvändigt för flickor, som för övrigt inte alltid måste komma till skolan. Bodde de för långt bort från skolan slapp de överhuvudtaget att komma.

Det var inte så noga med arbetarnas barn. I Norrköping sa en kommunalpamp i slutet av 1800-talet att arbetare borde inte ha barn!!! De kan ju inte ge barnet skydd eller försörjning.

Det tog flera hundra år innan man såg att barn var människor. Barnen – utom överklassens barn – fostrades till lydnad och underordning. Först i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började samhället – i takt med demokratins utveckling (min anm.)- fundera på vad den vuxna människan måste kunna – och därmed hur man skulle uppfostra och skola barnen. Man lärde sig förstå hur barn utvecklas och mognar.

Kloka personer som Fridtjuv Berg insåg att man måste ha en enhetlig skola för alla. Man började införa nya ämnen som geografi och historia.

Privata initiativ startade institutioner för mindre barn. Här i Norrköping var systrarna Maria och Ellen Moberg svenska pionjärer med Kindergarten enligt Fröbels idéer och snart gick de vidare även utbildningsinstitut.

Utbildningar för lärare startades men det dröjde ända till 1940-talet innan statliga bidrag till de kommunala skolorna infördes.

Vad är ett barn värt? Professor Bengt Sandin visade hur synen på barnet och barndomen förändrats genom seklers gång.

Synen på barnets värde förändrades från att de är till för att bidra till försörjningen till att de har ett emotionellt värde för föräldrarna. Sandin exemplifierade med ett par skönlitterära verk. Rasmus på luffen ska ju lämnas till en familj mot lägsta betalning. Men han rymmer tillbaka till Oskar, luffaren, som har behandlat honom kärleksfullt och han får en riktig familj. Det emotionella segrar.

Ett annat exempel som Sandin ger är att Nils Holgerssons resa inte bara var ett läromedel i geografi utan också en barnuppfostringsidé. Efter alla upplevelser på gåsryggen kommer Nils tillbaka hem med en annan syn på livet, på både djur och människor. Han har vuxit – eller lärt sig – att känna empati. Så har vårt samhälle vuxit fram. Men det är intressant att få veta att förbudet mot aga först kom 1958!

Bengt Sandin är professor vid Tema Barn vid Linköpings universitet. Han besitter en mycket stor kunskap om barns situation genom historien och hans föreläsning var på många sätt intressant och givande. Dock var det svårt att till fullo hinna uppfatta hans budskap eftersom framförandet var alltför rörigt och hans sätt att föreläsa alltför snabbt och yvigt.

Dock är det utomordentligt bra att forskare kommunicerar sina rön till allmänheten. Synd att det inte var mer än ett dussintals åhörare. Var fanns alla pedagoger som arbetar i Norrköping?

Nästa och vårens sista föreläsning hålls av lektor Judit Lind som skildrar historiken om Det sinnesslöa skolbarnet. Det är troligen upprörande det också.

© Text: Anna-Lena Höglund
© Foto: Sven Åke Molund

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

STADSMUSEET Norrköping

April 2016
Tema Barn
Föreläsningar
Arr: Norrköpings stadsmuseum och Linköpings Universitet

7 april 2016
Adoption – förälder – godkänd
Judit Lind och Cecilia Lindgren, universitetslektorer vid Tema Barn, LiU

14 april 2016
Barn under industrialismen – ur ett utbildnings- och historiskt perspektiv
Bengt Sandin, professor vid Tema Barn, LiU

21 april 2016
Det sinnesslöa skolbarnet
Judit Lind, universitetslektor vid Tema Barn, LiU

LÄNKAR
Tema Barn, Linköpings universitet hemsida
Norrrköpings stadsmuseum hemsida Facebook FB-evenemang