Mor och dotter. Men hämnden för hämndens skull sänder snart Waltraud Meiers drottning Klytaimnestra i döden. Bakom dådet står Nina Stemmes Elektra.

Nina Stemme är magnifik i titelrollen

Hämnden är magnifik i Nina Stemmes gestalt. Hon sjunger titelrollen i Elektra på Metropolitan Opera i New York. Esa-Pekka Salonen uträttade storverk på dirigentpulten.

I lördags nådde Richard Strauss modernistiska verk både nya biosalongen i Matteusgården dit verksamheten flyttat från Lilla teatern och dels Folkets hus i Gusum.

Det var nordisk afton på Metropolitan med vår Nina Stemme i titelrollen och Esa-Pekka Salonen på dirigentpulten, när operan Elektra direktsändes världen runt i lördags.

Hämnd är det centrala motivet och känslan är stark i Elektra. Hennes mor Klytaimnestra har mördat hennes far Agamemnon (det i sig en hämnd för hans offermord av äldsta dottern Ifigenia). Richard Strauss och librettisten Hugo von Hoffmansthal har alltså hämtat temat från de stora grekiska dramernas hederskultur. Men här gifter sig dock inte sonen/brodern Orestes med sin mor.

Ödesmättat centralperspektiv. Palatset blir som en stor målning av de gamla mästarna.

Producenten och regissören Patrice Chéreau, numera bortgången, var under decennier en av de viktigaste regissörerna med sina realistiska tolkningar, ofta i marxistisk anda (Wagners Ring som en kamp mellan kapitalistiska gudar och proletärdvärgar var en klassiker). Regiuppdraget att hålla operans linje vid liv har gått över till medarbetaren Vincent Huguet.

Inte mycket gammalt i denna Elektra alltså. Musiken är också modernistisk, ibland atonal och dramat är starkt, om än för kompakt för att vara i en akt.

Nina Stemme är magnifik totalt sett även om jag föredrar en mer fokuserad klang (Birgit Nilsson har “förstört”, rollen, kanske för all framtid). Waltraud Meier, stor veteran, som låter ännu bättre live, gör också ett utmärkt jobb som drottning Klytaimnestra även om smårollerna (nåja) ibland svajar.

Esa-Pekka får den enorma orkestern – störst i operahistorien – att låta närmast kammarmusikaliskt, en bragd i sig.

Hederskulturens psykologi. Nina Stemme är magnifik totalt sett i rollen som Elektra.

Elektra är ett svårt verk, även om Richard Strauss älskade sopraner blir dramer sällan effektiva när nästan bara det ena könet finns representerat (jämför med Brittens Billy Budd, med bara manliga roller, som också blir enahanda). Givetvis struntar den konservativa konstformen opera oftast totalt i moderna värden som jämställdhet, även om man ändå skulle kunna kalla Chéreaus marxistiska tolkning feministisk.

Verket är främst en opera för musiker och klassiska humanister men Mets uppsättning är mycket välgjord, främst för Salonens och Stemmes skull. Den kan nog inte göras bättre i modern tappning även om den inte lämpar sig för nybörjarpublik.

© Text: Lars Henriksson
© Foto: Marty Sohl/Metropolitan Opera

FOLKETS HUS Gusum

30 april 2016
Elektra
av Richard Strauss
Libretto av Hugo von Hoffmansthal
Dirigent – Esa-Pekka Salonen
Producent – Patrice Chéreau
Regi – Vincent Huguet
Scenografi – Richard Peduzzi
Kostym – Caroline de Vivaise
Ljus – Dominique Bruguière
Direktsänd från Metropolitan Opera, New York, via Folkets hus och parker

MEDVERKANDE
Elektra – Nina Stemme
Chrystostemis – Adrianne Pieczonka
Klytaimnestra – Waltraud Meier
Aigisthos – Burkhard Ulrich
Orestes – Eric Owens
Metropolitanoperans kör och orkester

LÄNKAR
Richard Strauss Wikipedia
Folkets hus och parker hemsida Live på bio/Facebook
Metropolitan Operan hemsida
Elektra handling/Operalogg
Cnema hemsida
Lars Henriksson – Operalaven hemsida
Mycket mer än opera Live på bio i vinter säsongprogram Kultursidan.nu 5/1 2016