Transparant möte. Josefine Surin har tolkat Angelicas livsberättelse. Verket ingår i utställningen En fråga om tolkning – livet alltså… på Galleri Kronan som visas under Pride fram till tisdag.

 

”Det finns ju inte en lösning”

 

Inför Pride fick fem konstnärer möta fem hbtq-personer i form av deras livsberättelser. Det blev fem konstverk – teckningar, fotografier och objekt på galleri Kronan. På lördag möter konstnärerna sina förebilder på riktigt i ett samtal på Arbetets museum. Utställningen heter En fråga om tolkning – livet alltså… och den står några få dagar, längre räcker inte pengarna från Kultur- och fritidsnämnden i Norrköpings kommun.

Visst känner jag igen Angelica! Teckningen på collaget är verkligen porträttlik. Häromåret gästade transpersonen Angelica Arbetets museum i ord, foton och en film. Under utställningstiden samlade Arbetets museum in livsberättelser från äldre hbtq-personer, alltså homo- och bisexuella, transsexuella, transpersoner och queera – personer som inte ryms i vare sig hbt- eller heterobegreppet.

Du hade kunnat vara min mormor
du hade kunnat vara jag

– Det var så roligt, säger Josefine Surin, ung konstnär med utbildning från Norrköpings konstskola som nu bor i Malmö, om uppdraget att skapa något utifrån den text som Angelica skrivit om sitt liv som transperson. Det är intressant att se likheter och skillnader mellan då och nu.

Josefine Surin är i sig en uppenbarelse i rosa keps, noga ostyrigt hår och runda glasögon. En liten prideflagga pryder snickarbyxorna. För utställningens curatorer Emil Åkerö och Karolina Nilsson var det viktigt att just transpersonen Angelica, en kvinna född i en mans kropp, gestaltades av en konstnär som både var transperson och bra.

– Jag är en pojktant, slår Josefine Surin glatt fast.

För Josefine blev det ett viktigt uppdrag, ett möte med en like över generationsgränser. Josefine har skrivit in begreppet transperson i Nordisk familjebok, för Angelica saknade information om sina egna upplevelser som ung.

– Jag är uppvuxen med andra möjligheter men det tog tid för mig också att hitta fram till själva ordet.

En vik-ut-bar blädderbok tolkar Angelicas berättelse. Strax intill växlar Angelicas ord och reflektioner Josefines egna. Det är ett fint möte, teckningarna (som en manlig sjöjungfru) och den handskrivna texten understryker det personliga i verket.

 

Ensam igen I – V. Gustav Udds fotoserie mejslar ut livets dramatiska berättelse.

 

Curatorgruppen OM, Karolina Nilsson och Emil Åkerö, har under en följd av år gjort utställningar under Pride. Årets idé bygger på livsberättelser från Arbetets museums insamling.

– Vi fick in 20 berättelser, säger Andreas Nilsson från Arbetets museum som är på plats på Kronan medan konstnärerna ställer i ordning inför utställningen. De ligger på vår hemsida.

Från början planerades en längre utställningsperiod över två helger. Det fick kortas när anslaget från Kultur- och fritidsnämnden sänktes gentemot föregående år.

– Vi fick 10.000 kronor. Då valde vi att lägga allt på konstnärerna, säger Emil Åkerö.

Fem livsberättelser – fem konstnärer. I samma rum som Josefine Surin och Angelica möter Gustav Udds fotograferade tablåer som skildrar Anders liv, från ett heterosexuellt äktenskap till en homosexuell relation. Ensam igen I – V är vackra bilder där berättelsen tolkas som en balett. Att bilderna återges i det svartvita fotografiets gråskala och inramas i ett rum av plast förstärker det allmängiltiga i känslor av möten, svek och avsked.

Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin är den nationellt mest kända av konstnärerna. Hennes bidrag Kärlek i Vitryssland med två varmt lysande bevingade gestalter i en kylig stadsmiljö är svaret på Yvonnes berättelse om hur hon fick bekräftelse på sina känslor att vara lesbisk.

 

Omöjligt pussel. Stefan Telemans Unisex vill inte passa ihop hur bitarna än prövas.

 

Stefan Telemans Unisex är ett synbarligen enkelt men ändå omöjligt pussel uppsatt på väggen i Kronans inre rum. Uppenbarligen består det av råa ohyvlade brädor med urtag och tillägg. I ändarna finns ditritade cirklar och bokstäver, liknande instruktioner till en Ikea-möbel.

– Den kom i delar med instruktioner om hur den skulle sättas ihop. Men den kan ju inte passa ihop. Och i telefon sade Stefan att jag kunde göra som jag ville, berättar curatorn Karolina Nilsson.

– Det finns ju inte en lösning, reflekterar Andreas Nilsson.

Invid den, liksom invid alla andra verk, står ett smalt svart podium med ett förnamn. Här står det Stig. I hörlurarna kan besökaren höra Stig själv läsa sin berättelse.

Här hittar vi även Joanne Hoffstens tre kärleksfullt kysstäcka bollar av guldpudrade röda läppar: Kiss Me, Kiss Me Again Och Kiss Me Again And Again. Hennes partner i verket heter Joan, liksom Joanne Hoffsten amerikan som kommit till Sverige. Verken som sådana har konstpubliken sett tidigare – här är det den prövande och möjliga relationen mellan bollarna som är intressant.

Nu på lördag eftermiddag arrangeras ett offentligt samtal mellan konstnärerna och deras utvalda personer på Arbetets museum.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

GALLERI KRONAN Norrköping

7 – 10 maj 2016
En fråga om tolkning – livet alltså…
Joanne Hoffsten
Elisabeth Ohlson Wallin
Josefine Surin
Stefan Teleman
Gustav Udd
Curatorer: OM – Karolina Nilsson och Emil Åkerö
I samarbete med Arbetets museum

PROGRAM
Lördag 7/5
Öppet 9.30 – 15.30
10.00 Vernissage med tårta
10.30 Queerfrukost för barnfamiljer
16.00 (På Arbetets museum), samtal mellan konstnärer och berättare om livet, tolkningar och erfarenheter.

Söndag 8/5
Öppet kl.12 – 16

Tisdag 10/5
Öppet 12 – ca 16
18:30 visar Arbetets Museum filmen Regnbågens sång

LÄNKAR
En fråga om tolkning – livet alltså… FB-evenemang
Josefine Surin hemsida
Arbetets Museum hemsida Facebook
Galleri Kronan hemsida Facebook
Hon hjälper andra att öppna garderoben reportage Kultursidan.nu 20/3 2015