Prio ett av Emelie Schepp.

Drivet framåt avtar inte en sekund

Hatten av för Emelie Schepp. Hennes tredje kriminalroman Prio ett med Norrköpings ambulanssjukvård som scen är både välskriven och kuslig. Men brutaliteten i morden tangerar gränsen för det trovärdiga… kan man hoppas.

Emelie Schepp är utan tvekan Norrköpings nya deckardrottning. Efter att ha gett ut sin debutroman Märkta för livet på eget förlag slog hon försäljningsrekord. Deckare nummer två Vita spår är publicerad på Wahlstrand & Widstrand, liksom hennes senaste alster Prio ett. Hon har dessutom givit ut sina deckare i en rad andra länder. Man kan inte annat än ta av sig hatten för denna kvinna som lyckats så bra i sitt författarskap.

Prio ett är en välskriven och kuslig deckare med det välkända gänget inom polisväsendet som också förekommer i författarens föregående deckare. Romanen innehåller underhållningsvåld. Samtidigt är inlevelsemöjligheterna stora då boken handlar om vad som skulle kunna ske inom vår svenska sjukvård, både när det gäller överlagd ondska och misstag på grund av den vanliga mänskliga faktorn. Att scenen är Norrköping är ytterligare en ingrediens för oss norrköpingsbor som gör det extra lätt för oss att fantisera och leva oss in i berättelsen.

Ändå överstiger brutaliteten i morden en viss tröskel. Många deckare innehåller brutala mord men jag kan inte komma ifrån att de, trots en slags chock- och sensationsverkan, gör berättelsen mindre trovärdig (hoppas jag).

Det är ambulanssjukskötaren Philip Engström och föraren Sandra Gustafsson som upptäcker det första mordet när de under en utryckning med prio ett, alltså högsta prioritet, kommer till en lägenhet i Eneby. En kvinna är svårt sargad. Snart händer det igen och polisen förstår att det inte rör sig om ett enstaka vansinnesdåd utan om en seriemördares handlingar.

Drivet framåt i berättelsen avtar inte en sekund. Avsnitten är korta och avslutas med mer eller mindre avancerade cliff-hangers. Visst vill man vidare. Tempot finns där och bladen vänds för att stilla nyfikenheten – och sensationslystnaden.

Huvudpersonen Jana, åklagare till yrket, har ett förflutet som är lika skruvat som hela hennes personlighet. Det har gått mode i drag som enstörighet, social oförmåga och en fysik som är kapabel till kampsport bland kvinnliga hjältar i våra deckare och kriminalhistorier.

Jana är en av dem som har dessa drag och hon är så inkapslad psykologiskt sett, samtidigt som hon är fantastiskt kompetent yrkesmässigt, att det är svårt att lära känna henne på ett vardagligt plan. Man lär känna hennes försvar och kompetens men man kommer henne inte inpå livet. Så som hon håller de flesta ifrån sig, så håller hon också läsaren ifrån sig. Vi får inte ta del av inre monologer eller tankar där hon visar sårbarhet eller villrådighet.

I tecknandet av ambulanssjuksköterskan Philip har Emelie Schepp använt en större palett och han upplevs som både mångfacetterad och intressant. Vi får som läsare mer och mer information om honom allt eftersom vi vänder på sidorna men vi får inte tillräcklig information för att bli övertygade om var vi har honom.

Redan tidigt i boken kände jag på mig vem som var mördaren. Var det ett medvetet drag av författaren? Helt säker var jag inte och mina misstankar ökade spänningen.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja se fler personer tecknade på det mångfacetterade sätt som Philip representerar och jag skulle vilja slippa det sensationslystna våldet.

Men framför allt ska det välskrivna och spännande framhållas. Prio ett är en deckare med mycket driv. Du kommer garanterat inte att somna om du läser den. Den kommer att vara prio ett.

© Text: Carina Johansson

KRIMINALROMAN

Prio Ett
av Emelie Schepp
Förlag: Wahlström & Widstrand 2016

LÄNKAR
Emilie Schepp hemsida Facebook
Wahlström & Widstrand hemsida Prio ett
Emelie Schepp greppar ambulansvården intervju Kultursidan.nu 23/4 2016