Rå sång, munspelet i hand och resonansgitarr av stål. Saxofonen bara anas nere till vänster. Jimmy Zavala och Slidin’ Slim alias Anders Landelius, spelade på Knäppingen förra veckan.
…då blir jag knäsvag på riktigt
Det sades att det var invigning av Knäppingens nya uteservering. Det sades att spelningen hade flyttats från lördagen till fredagen på grund av regnrisk. Men det hade inte sagts något om spelningen innan. Den var, så att säga, inte särskilt utannonserad. Det var ju bra.
För oss som var där var det bra. Det var ju fullsatt ändå. Fullsatt betydde cirka 75 personer, men jag vet inte om de där längst bak hade kommit för att lyssna. Fast om man ville kunde man sitta två meter från musiken. Det ville man.
För cirka ett år sedan hörde jag Slidin’ Slim sätta källaren på Broadway i självsvängning med sin National-gitarr. Det är samma stålgura nu, men nu har han sällskap av Jimmy Z. Det är sjätte året i följd de turnerar tillsammans. Och visst bidrar hans råa sång, munspel och saxofon till att öka svänget ytterligare.
De träffades via en gemensam bekant i Rimforsa, berättar Slim för mig i pausen. Vilket är lite egendomligt, eftersom Jimmy är från Los Angeles.
Munspel. Jimmy Z har spelat med Eurythmics, Rod Stewart, Tom Petty. Och med Etta James hur länge som helst.
Har ni inte hört talas om Jimmy Zavala kan ni ju sätta på Missionary man med Eurythmics och lyssna till hans munspel. Han har även jobbat med Rod Stewart och Tom Petty. Wow, liksom.
Men när Slim nämner att Jimmy spelat med Etta James i 12 år blir jag knäsvag på riktigt. Tur att annonseringen skötts så dåligt, tänker jag. Jimmy Z egen blogg (se länk) är klart läsvärd.
Slidin’ Slim (Anders Landelius) är ju inte heller helt okänd. Dels för sitt arbete i bluessammanhang, men dels också från de större arenorna. Bakom mig sitter en kille som har fattat galoppen och kommer iklädd en Dead Soul-tröja. Där sköter Anders sången. Många vill kalla det hårdrock, men jag hör nog att det lurar lite blues i botten. Nu har de tagit några varv kring klotet som förband till likaledes Linköpingsbandet Ghost (amerikansk Grammy häromsistens).
Jag flyttar mig närmare orkestern. Jaha… jag är i vägen nu? Jag ska bara ta en närbild.
Musiken? Den är skitbra! Det är mest bluescovers, men även lite eget. Slim säger att låten Brand new face höll på att bli ledmotiv till en dokusåpa om plastikkirurgi på Kanal 5. Fan tro’t (fast på den kanalen så…).
Annars kan nämnas en grym version av Worried about you (”Willie Dixon in Howlin’ Wolf style”) med ett munspel som står och stampar. Och Wolfs I ain’t superstitious med fladdrande sax, gnisslande slide och dubblerad sång. Eller Slim Harpos gamla örhänge Shake your hips, som svänger gott och väl som Rolling Stones cover från 1972. Och förstås Missionary man.
Saxofon och stålgura. Mest spelade duon covers men också lite egenproducerade låtar.
Och regnet kom förresten ändå. Men med utbyggnaden av serveringen följde en markis som gjorde att det var försumbart. Den nybryggda sommarölen lät sig smaka. Det var nästan så man trodde det var sommar. Jimmy Z och Slidin’ Slim kastade sig i väg för att spela för en bättre annonserad spelning i Linköping senare på kvällen.
Det är bara att beklaga att ni inte visste om detta. Som en desperat åtgärd kan ni kasta er på pendeltåget till Motala, där de spelar på Bomber Bar den 20 maj. Vänta… det är ju nu! (Och jag kan varna för att stället inte är så stort.) Kanske är det bättre ni satsar på den 21:e. I Ludvika. Eller väntar till nästa års turné.
© Text och foto: Michael Strandhed
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
KNÄPPINGEN Norrköping
13 maj 2016
Slidin’ Slim & Jimmy Z
Blues
Arr: Knäppingen Spiseri & Bryggeri
LÄNKAR
Slidin’ Slim hemsida
Jimmy Z hemsida
Knäppingen Facebook
Blues från Mississippi på Broadway recension Kultursidan.nu 17/12 2014