Allt ljus på Bäversälen. Den fint formade lilla lerfiguren ställs ut i en monter på Norrköpings stadsmuseum. I sällskap med en lite klumpigare kompis. Båda är 5.000 år gamla och från Åby.
Men vad föreställer fyndet?
En 5.000 år gammal skönhet har kommit hem. Den lilla lerfiguren från Åby får åtminstone stanna på Norrköpings stadsmuseum över sommaren.
Östersjöns strandlinje gick vid Åby där människor bosatt sig. De jagade säl med harpun och förvarade mat i vackert dekorerad keramik, tunna vinkelskåror och djupa gropar – gropkeramik. Men vad föreställer det lilla fyndet? En bäver? En säl? En järv?
Den har vilat i jorden vid Åbymoskolan i 5000 år. Nu är den uppe för att fascinera och förbrylla oss. Vad är den? Och varför? Den 5 cm lilla figurinen föreställer, helt klart, ett djur av något slag. Men vilket är inte arkeologerna inte överens om, därav namnet Bäversälen. Säkert är namnet inspirerat av den ”älggris” som hittades på samma boplats vid utgrävning på 1930-talet.
Design. Stenåldersmänniskorna dekorerade sin keramik med gropar och med fina linjer.
Åbyboplatsen utforskades, som sagt, för 80 år sedan. Därför var arkeologerna från Stiftelsen Kulturmiljövård beredda på nya fynd vid utgrävningen 2014 när den nya Åbymoskolan skulle uppföras. Men detta var en jackpott. Fyndet gjordes i en 160 cm lång grop, troligen en grav (vilket fosfatanalys kommer att utvisa). Där fann man också delar av en fyrbent figur till, som också ställs ut.
Bäver? Nja… kanske. Säl? Nej, det ser den väl inte ut som, även om det ligger nära till hands. Ja, den grönlandssäl som hittades harpunerad i samband med byggandet av Rådhuset ligger i en monter precis bredvid. Men även för att boplatsen tillhör den gropkeramiska kulturen – som var inriktad just på säljakt. Samma gropkeramiker är skyldiga till harpuneringen. Kanske bodde de här vid Åby, där strandlinjen gick vid den tiden.
Mest liknar det kanske en järv. Det är jag och museets arkivarie och arkeolog Theres Furuskog rätt överens om. Men fanns det järv här 2900 f Kr? Det är frågan. Googlingar ger mig inget svar, men visst är det troligt att djurarten drivits norrut av människan.
En säl borde i alla fall inte gå på fyra ben. Vi får invänta svar från någon annan. Tills vidare är det en Bäversäl.
Gravgåva? Huvudet på den fyrbenta figuren är lite mindre än bakkroppen.
Jag undrar om den har samband med de leridoler man har funnit på Åland från samma tid. Theres kan inte svara på det, men nämner att vid utgrävning av Fagervikboplatsen (i Marmorbruket) hittades lerfiguriner. Men de var av en mycket enklare karaktär.
Den här är en skönhet! Den förtjänar verkligen en monter som påminner om ett altare.
Åtminstone över sommaren får den stanna på Stadsmuseet. Sen är det oklart. Just nu tillhör den ingen, eftersom utgrävningsfynden inte är fyndfördelade än. Då gäller principen ”allt eller inget” – i det här fallet över 100 kg sten, kvarts och krukskärvor. Det kan inte museet ta emot. Så då hamnar den kanske på Historiska museet i Stockholm, om man inte får låna den. Dess tid här hemma kan vara begränsad.
Den 1 juni kommer elever från Åbymoskolan för att beskåda ”sin” bäversäl. Du borde också gå dit. Rådhussälen, sedan en tid med tillrättalagda revben, har du bakom ryggen. I montern bredvid kan du se exempel på gropkeramik från det som arkeologer kallar mellanneolitikum (och vi andra kallar övergången till bondestenålder).
5000 år. Jag känner tidens vingslag. Bäverns gnag. Sälens simtag. (Eller en järv, om man ska vara djärv.)
© Text: Michael Strandhed
© Foto: Michael Strandhed och Sandra Lundholm/Stiftelsen Kulturmiljövård
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
STADSMUSEET Norrköping
19 maj – i höst 2016
Bäversälen
Fornfynd
LÄNKAR
Stiftelsen Kulturmiljövård hemsida
Norrköpings stadsmuseum hemsida Facebook
Signe Johannessens vattenvarelser reportage Kultursidan.nu 6/5 2016