Vissa är smartare än andra. Tror de i alla fall. Film- och musikgymnasiets tvåor spelar S-M-A-R-T i helgen.

 

Vi förstår ganska snart att det går illa…

 

Framtiden. Dit vi är på väg. Det vi skådar i horisonten och som vi, om vi är uppmärksamma, kan välja att styra bort ifrån ifall det skulle se mörkt ut. Styra bort ifrån ifall en satt vid ratten. Vem gör det? Du? Jag? Vi?

Ikväll styrde jag mina steg till den nya versionen av Lilla Teatern. Den bekanta skylten från Repslagaregatan sitter på en gul tegelvägg inne i Matteusgården. Redan i foajén kommer en obehaglig känsla krypande med en fråga. Väl inne i salongen (som är under konstruktion) så märker jag att Lilla Teatern har blivit ännu mindre. Varför blev det så här. Varför är det så fult… och när hamnade jag i Mjölby?

Men det här ska handla om föreställningen. Musikalen S-M-A-R-T av lärarna Nettan Lekström (manus) och Lasse Petersson (musik). Det här är den femte musikalen som lärarduon skrivit och komponerat direkt till en särskild grupp elever. Jag har sett de tidigare årens uppsättningar och den här gången upplever jag det som att produktionen sitter lite mer i krysset än tidigare år.

Film & Musikgymnasiet har alltid utstrålat individanpassning vad gäller sceniska utmaningar. Här har vi en föreställning som flera gånger signalerar utvecklingspotential. Att Lasse och Nettan kan knåpa ihop en bra skolmusikal vet vi mycket väl efter detta femte exempel. De har varit med länge nog i gemet som det så käckt heter. Nog om dom.

 

Viloläge. I stället för individuell återhämtning och bearbetning blir det kollektiv påfyllning för eleverna på experimentskolan.

 

Berättelsen utspelar sig i framtiden och där blandas krångliga ord med påhittade ord och filosofiska utlägg med forskarteser. Inledningen blir lite rörig i en något sluddrig artikulation med komiska inslag. Någonting ska hända.

En grupp ungdomar har ställt upp på att delta i sjösättningen av projekt ”Aitopia” …den första utvecklingsenheten. Några är entusiastiska. Andra är misstänksamma. Vi som publik förstår ganska snart att det kommer gå illa… och ändå sitter vi bara bredvid och tittar på medan det händer mitt framför våra ögon. Sådan är människan.

Tankarna ger mig jämförelser med dystopiska skildringar som A Clockwork Orange, The MATRIX och 1984.

Här har vi Aila, en teknik som styr och övervakar allt. Även tankar och drömmar. Aila kan hjälpa människorna att slippa negativa eller deppiga känslor. Försöksgruppen kommer vara uppkopplad till Aila dygnet runt och få feedback på allt. Påminner ganska mycket om Facebook. Det är den vägen berättelsen tar. Det verkliga livet blir ett sorts fysiskt Facebook där vi inte längre behöver tänka själva. ”Vem behöver hjärna?”

Film & Musikgymnasiet har flera exempel på elever som har gått vidare till större sammanhang och professionella miljöer både vad gäller film, ljudteknik och sceniska framträdanden. Om någon av de som agerar i ”S-M-A-R-T” går vidare får framtiden utvisa.

Det är en förhållandevis jämn ensemble som står på scenen. Flera röster visar prov på utvecklingspotential med sköÖön dialekt. Det som känns mest är en duett mellan Cretina (Ernestine Nyonzima) och Egina (Lovis Transjoe).

 

Monsterkäft. Ensemblen vågar ta i och spelar ut tokigheter i den dystopiska skildringen.

 

Det är många personer på scenen mest hela tiden och det blir ibland en del gå och stå utan synbar anledning. En som dock verkar ha en tanke med varje aktion är Bridge (Jacob Hermansson). En beräknande och stirrig typ som spelas ut med obehaglig övertygelse någonstans mellan Willy Wonka och Norman Bates. Som komiskt inslag får Jonathan Nilssons kärlekskranka Fozz en hel del skratt.

Här märks också den för Film & Musikgymnasiet så typiska kamratandan som behövs för att våga leva ut tokigheter på scen. Det görs bäst i en trygg grupp. En annan helgalen typ är den heltokiga och ytterst charmiga MetlTe (Nathalie Söderberg). Jag och mitt sällskap roas och förundras av denna lilla energikick. Bra ös.

Även tekniken spelar en central roll. Datorn Ailas röst är inspelad och ljud med bild förmedlas via TV-skärmar. Här har elever från ljudproduktion och visuell design fått jobba. Detta är ytterligare ett exempel på hur allas medverkan och individuella förmåga varit med i planeringen redan från manusets tillblivelse. Genomtänkt.

Men hur kommer det gå då? Kommer datorer och maskiner ta över och utrota oss människor?

Nej då. Datorer gör ju bara det vi människor programmerar dem till att göra. Men vilka är dessa programmerare… och vems syfte tjänar de?

”Vad är det som har hänt?” utropar någon mot pjäsens slut. ”Nettan Lekström” viskar jag till min vän.

© Text: Johan Pettersson
© Foto: Samuel Claesson | Nordicpictures.se

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LILLA TEATERN, NORRA PROMENADEN 108 Norrköping

27 – 29 maj 2016
S-M-A-R-T
Musikal
Manus och regi: Nettan Lekström
Musik: Lasse Petersson
Ensemble: Scen & Artisteleverna åk 2
Prod: Film- och musikgymnasiet

LÄNKAR
Film- och musikgymnasiet hemsida S-M-A-R-T
FMG:s nya skolmusikal blir S-M-A-R-T reportage Kultursidan.nu 25/5 2016