Sent omsider. Äntligen har Nille fått upp Jeppe (Claës Weinar) ur sänghalmen.

Han är ju harmlös och vill ingen illa

Göran Sarring, sina vana trogen, är först ut i sommarteatersvängen. I år återvänder han till dansken Ludvig Holberg och bjuder oss på dennes mest kända och spelade pjäs – Jeppe på berget. En tragikomisk skröna med filosofiska inslag.

Fördelen med att spela sommarteater i Gästabudssalen på Löfstad slott är att man slipper oroa sig för vad vädret ska ta sig till. Det är tur denna premiärdag då himlen är grå och man inte vet om eller när regnet ska komma. Till slut bestämmer sig solen för att titta fram, och det blir trots allt lite sommarkänsla bland de ljusgröna träden som kantar vägen upp till slottet.

Hästbaron. När baron kommer ridandes spelar Jenny Antoni både baronen och dennes häst. Jeppe ligger på gödselstacken.

Det ser inte lika ljust ut för kvällens huvudperson. Alla vet vem Jeppe på berget är. Det är den där late suputen till bonde som hustrun måste jaga med rottingen för att få upp ur sängen. En dag när han ligger dyngrak i gödselstacken kommer baronen med följe förbi. De bestämmer sig för att spela bonden ett spratt och helt enkelt utsätta honom för ett socialt experiment. Vad händer om han vaknar upp i baronens sängkammare iklädd baronens kläder?

Ja, det blir ju naturligtvis katastrof. Jeppe dricker sig full på baronens vin, och när han blivit övertygad om sin maktposition kommer också ett nytt beteende. Från att ha varit hunsad och beskedlig delar han ut befallningar och kommandon till höger och vänster. Baronen får vatten på sin kvarn – fattigt folk ska man inte ge makt för de kan inte handskas med den. En något förlegad sensmoral idag kan tyckas. Men när Ludvig Holberg skrev pjäsen på 1720-talet var det viktigt att visa att var och en hade sin plats i samhället. Makt krävde bildning och förfining – något som var förbehållet de högre klasserna. Ingen social klättring här inte.

Men det är inte budskapet som är viktigast denna kväll tycker jag. Det är istället den teatermagi som ensemblen lyckas skapa. Med lätthet och stort mått av leklusta går de in och ut ur sina roller.

I tovad toppluva står Joel Berg bakom disken som Skomakare Jakob och slår upp supar åt Jeppe och snackar på släpig dialekt. Sedan åker luvan av och en rock åker på. Nu är han baronens kammartjänare som skrattar i mjugg åt Jeppe. Härliga figurer båda två.

Yvonne Lundeqvist är ärkeragatan Nille med rottingen i högsta hugg som sliter sitt hår över sin försupne man. Men när sjaletten tas av blir hon den finurlige lakejen Erik som ger baronen idén om sprattet de ska spela Jeppe. Högst trovärdig i båda skepnaderna.

Jenny Antoni spelar både baron och baronens häst – på samma gång. Ett konststycke som måste ses. Klädd i glansiga blå sidenkläder och med bildad röst lyser baronen upp både världen och scenen.

Påhittig. Yvonne Lundqvists unge Erik är den som kommer på idén om Jeppes upphöjelse till baron. I bakgrunden Joel Berg som kammartjänare.

I smutsig och hålig röd ylletröja och med gråtmilda hundögon gör Claës Weinar sin Jeppe till en eländig och menlös amatörfilosof. Trots att man förstår att han måste vara ett åbäke att dras med kan jag inte låta bli att känna sympati för honom. Han är ju harmlös och vill ingen illa. Fyndigt uttryckta tankar bjuder han också på i sitt filosoferande.

Det märks att skådespelarna är trygga med varandra och med regin. Scenografin är i stort sett obefintligt men ändå finns precis allt som behövs för att vi ska leva oss in i berättelsen. Musikvalet är elegant och tillför sin egen dimension med jazziga toner, klämkäck Disney och dansband a la Sven Ingvars.

Det finns definitivt komiska poänger men absolut ingen buskiston trots några scener där Claës Weinars Jeppe är ordentligt rund under fötterna. En fin balansgång som visar på stor inlevelse.

Något makligare takt och inte lika rappa repliker och vändningar som i fjolårets Molière-pjäs gör att föreställningen känns lite baktung. Inte ett helt självklart val som sommarteater i mitt tycke. Men de fina skådespelarinsatserna gör det hela högst njutbart ändå.

© Text: Felicia Eriksson
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

GÄSTABUDSSALEN, LÖFSTAD SLOTT Norrköping

27 maj – 23 juni 2016
Jeppe på berget
eller Den förvandlade bonden
av Ludvig Holberg
Översättning: Per-Erik Wahlund
Regi: Göran Sarring
Scenografi: Lennart Holmqvist
Kostym: Bibbi Holmqvist
Teatertekniker: David Söderström
Produktion: Sarring Kulturproduktion AB

SKÅDESPELARE
Jeppe på berget – Claës Weinar
Nille, Lakejen Erik, kroggästen Magnus – Yvonne Lundeqvist
Baronen – Jenny Antoni
Jakob Skomakare, kammartjänaren – Joel Berg             
Gårdskarlen – Göran Sarring

LÄNKAR
Sarring kulturproduktion hemsida Facebook
Jeppe på berget super sig snart redlös igen reportage Kultursidan.nu 24/5 2016
Mycket teaternöje även sommaren 2016 LISTA Kultursidan.nu 26/5 2016