En hjältemodig tvilling och en med mer försiktig framtoning.
Mattias Schönbeck gestaltar både Tonini och Zanetto.

Sidorepliker som i forna teatersalonger

Dramatikern Carlo Goldoni hade lärt känna D’Arbes, en mycket speciell skådespelare. Den populäre D’Arbes var en glad och briljant venetianare, men ibland gav han intrycket att vara både trögtänkt och dum. Med vännens motstridiga egenskaper i åtanke skrev han pjäsen De venetianska tvillingarna, en rejäl dubbelroll.

Det är regissören Mats Huddén som berättar historien i programbladet till Magicoms Goldonikomedi för året, naturligtvis De venetianska tvillingarna, som i lördags hade premiär i Söderköpings brunnssalong.

Huruvida Mattias Schönbeck, som kreerar dubbelrollen som tvillingarna Zanetto och Tonino, har motstridiga egenskaper förtäljer inte historien. Men att det är en rejäl soppa hans tvillingar hamnar i den dag de besöker den vackra staden Verona år 1746, det är helt säkert.

Tonino, den hjältemodige med värjan, har rest till Verona där hans älskade Beatrice väntar. Medan brodern Zanetto, han med harvärjan (ett litet parasoll), kommit för att gifta sig med den sköna Rosaura efter sedvanlig brevväxling med flickans far advokat Balanzoni.

Naturligtvis förstår publiken genast att här är upplagt för missförstånd och förväxlingar, inte minst som tvillingbröderna besöker staden varandra ovetandes. Och det tar inte lång stund innan cirkusen börjar. I vilken ingår försvunna juveler, en otrogen vän, en fåfäng herre och en riktigt lömsk figur. Plus en nitälskande polisman och tjänstefolk som vet allt man behöver veta för att allt ska reda upp sig till slut.

Carlo Goldoni spiller ingen tid, kan förvirring uppstå så gör den det – genast. Det är raska växlingar och tvära kast liksom i italienska commedia dell’arte. Till charmen hör sidoreplikerna som låter publiken veta rollfigurernas baktankar – ”haha, nu ska jag lura honom”.

Scenografin är smidigt enkel som den ska vara i de resande teatersällskapens flerhundraåriga tradition: till vänster advokatens hus, till höger värdshuset. Däremellan utspelas allt, ett snabbt ljusskifte och en rokokostol fram eller bort och vår hjälte befinner sig inne hos advokaten eller utkastad på torget.

Det är nästan som att förflyttas till Brunnssalongens fornstora dagar när resande teatersällskap under några veckor spelade upp sin repertoar med den stilige förste älskaren, den erfarne teaterdirektören och hans fru och dotter, några unga lokala förmågor och kanske en och annan teaterråtta.

Det är närmare sanningen än vi anar. För visst är teaterdirektören/regissören – Mats Huddén – en högst professionell skådespelare som låter giftet drypa ur Pancrazios mun, när han skrämmer slag på Zanetto med teaterhistoriens mest hatiska(?) brandfackla mot kvinnan och äktenskapet. För att inte tala om kollegan, nyligen pensionerad från Östgötateatern, den förträfflige Bo Höglunds advokat Balanzoni som gnidigt sätter pengar före dotterns välgång, men som med små medel också visar att han faktiskt håller av sin flicka. Jag njuter av att se honom på scenen.

Såväl de mer erfarna som de mindre amatörskådespelarna gör sina roller med all heder. Mattias Schönbecks dubbelspel lägger tungvikten på det underhållande och når sin höjdpunkt på en onämnbar plats på torget. Kanske hjälten Toninos släta yta är för blank för att riktigt fästa, men porträttet av Zanetto väcker nyfikenheten på denna variant av manlig karaktär.

Andreas Sneckenbergs fåfänge Lelio i kvällens mest uppseendeväckande kostym krumbuktar sig, Per Sallerbäcks Florindo slits mellan vänskapens plikt och förälskelsens drift. Fredrik Pettersson dubblerar förtjänstfullt i två tjänarroller medan Malte Nordlöf och David Boholm, som båda debuterar i sammanhanget, gör väl ifrån sig som polischef respektive i övriga bärande roller.

Pjäsen innehåller många bottnar, tyngst för mig väger uppvisningen av patriarkatet och hur kvinnorna finner sina roller med och mot detta. Den vackra Rosaura, temperamentsfullt gestaltad av Kristin Kindbom, får inte lämna huset på egen hand, men kan åtminstone säga sin åsikt om den man hennes far valt åt henne. Tjänsteflickan Colombina, kavata Caroline Albrecht, har större rörelsefrihet i det lilla, men inte i det stora. Colombina följer med på köpet, alltså planeras bli bortgift med en tjänare när hennes unga fröken byter familj.

Än värre för Lisen Kromnérs lidelsefulla Beatrice, som rymt från sin familj i Bergamo. För henne är det Tonino eller ingen, hon vet att hon satt sitt liv på ett enda kort med sitt uppror. Hennes omväxlande möten med tvillingarna måste ha satt publiken på helspänn vid urpremiären på ett sätt vi idag inte kan föreställa oss.

En föreställning med både ljus och mörker. Magicom hyllar komedin som avslöjar och driver med människans bästa och sämsta egenskaper, sådana vi är än i dag.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Michael Eriksson

• BRUNNSSALONGEN Söderköping

• 8–28 oktober 2011
  De venetianska tvillingarna
  Komedi av Carlo Goldoni
  Översättning och bearbetning: Mats Huddén & Marianne Auby Huddén
  Regi: Mats Huddén
  Scenografi: Anders Nyhlén / Bibbi & Lennart Homqvist
  Kostym: Lena Victor / Östgötateatern
  Mask & peruk: Anna Andersson / Kostym & Mask
  Produktion: Magicom
• MEDVERKANDE
  Bo Höglund, Kristin Kindbom, Mats Huddén,
  Mattias Schönbeck, Andreas Sneckenberg, Lisen Kromnér, Per Sallerbäck,
  Fredrik Pettersson, Caroline Albrecht, Malte Nordlöf, David Boholm

LÄNKAR
Magicoms hemsida
Goldonis vassa penna vapen mot girig dumhet artikel Kultursidan 7/10 2011

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR