Första höjdaren på Bråvalla. Sångerskan Ingrid Håvik ålar, kråmar och svajar till musiken, dansar utan att lyfta fötterna från golvet.

 

Liar tror vi på, som på alla låtars mininoveller

 

Dags att döpa om Juno till Hardangervidda? Norska Highasakite är omskakande. Den återhållna utstrålning som bandet har är obeskrivlig med sångerskan Ingrid Håvik som ålar, kråmar och svajar till musiken. Rytmer är ledordet.

BRÅVALLA FESTIVAL Norrköping

30 juni 2016 17.00
Scen: Juno
Highasakite
Indiepop/rock

 

Norge igen! På samma tid och plats som förra året! Dags att döpa om Juno till Hardangervidda?

Men jag var mer förberedd på att bli omskakad av Highasakite än Katzenjammer. Fast även om jag njutit av dem på Spotify så var det inget mot verkligheten. Den återhållna utstrålning som bandet har är obeskrivlig.

Mest gäller det sångerskan Ingrid Håvik, som lyckas dansa utan att lyfta fötterna från marken. Det verkar som hon har blysulor när hon ålar, kråmar och svajar till musiken utan att missa en mellantakt. Händerna bygger mellanrum i luften och visualiserar ljudet.

 

Ingrid Håvik berättar små historier.

 

Och ljudet från hennes röst är så speciellt att jag tror att det är autotunat ibland, men det är det inte. Tillsammans med sången från Marte Eberson på klaviatur bildar det en säregen klang. Ibland stämmer också gitarristen Kristoffer Lo in på sång. Eller på flugabone eller perkussion.

Rytmer, ja – det är nog ledordet. Även på orgel. Den andra spelar Øystein Skar. Och trummisen Trond Bersu bidrar (förstås). Jag tänker ”Talking Heads” när det låter som mest afrikanskt. Sant!

Men första låten är My name is Liar från senaste skivan. Det tror vi på, liksom alla låtars mininoveller. Som i Chernobyl:

I dreamt of embassies with warning flags
Ruthless as I am, I hunted you down
My baby left a sign

When I came home to Chernobyl
I am the bomb
I dream of nothing

 

Mörkt eller ljust? Hur som helst är Highasakite en strålande bekantskap.

 

Kristoffer Lo har hittat en fiolstråke, men det lugna gnäll han frambringar har inga likheter med det Jimmy Page brukade göra. Det är mörkt. Och bara en låttitel som My mind is a bad neighborhood antyder vad det handlar om.

Samtidigt är det ljust och glatt och tvekar inte att gå i baktakt. Bäst på konserten är nog Someone who’ll get it, som är just det, och samtidigt låter som Supertramp på steroider. Lycka! Det gör också Deep sea diver, som får mest jubel.

För ett band som har vunnit norska motsvarigheten till Grammis så borde de vara mycket, mycket större här än vad de är. Och i övriga världen. Festivalens höjdpunkt, hittills!

© Text: Michael Strandhed
© Foto: Samuel Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LÄNKAR
Highasakite hemsida Facebook
Bråvalla festival hemsida Facebook

BRÅVALLA LÖRDAG

BRÅVALLA FREDAG

BRÅVALLA TORSDAG
Bråvalla: Glödande Tired Lion fann sin själ recension Kultursidan.nu 1/7 2016
Bråvalla: Lätt start med svårtolkade Børns recension Kultursidan.nu 1/7 2016
Bråvalla: Zara Larssons röst är speciell recension Kultursidan.nu 1/7 2016Bråvalla: Editors rev igång festivalen recension Kultursidan.nu 1/7 2016
Bråvalla: Blossoms saknade sin publik recension Kultursidan.nu 1/7 2016
Bråvalla: Johanna Wagrell väckte skrattet recension Kultursidan.nu 30/6 2016

BRÅVALLA ONSDAG
Bråvalla: Lång dags kö till E-Types förfest reportage Kultursidan.nu 30/6 2016
Bråvalla: Förväntansfulla festivalveteraner reportage Kultursidan.nu 29/6 2016

BRÅVALLA – INFÖR FESTIVALEN
Bråvalla: Det finns de som har humor LISTA Kultursidan.nu 29/6 2016
Bråvalla: Kan det va’ nåt? Kanske ändå! krönika Kultursidan.nu 28/6 2016
Bråvalla: Lokala tongångar rockar igen reportage Kultursidan.nu 26/6 2016
Bråvalla fyller på inför 2016 års festival GENRELISTA Kultursidan.nu
Dags att ladda om inför Bråvalla 2016 reportage Kultursidan.nu 30/6 2015