Sol före regn. Solen sken på Blues Pills och sångerskan Ella Larsson i början av spelningen. Efter en seg start var spelningen på god väg uppåt.

 

Fel band på fel scen vid fel tid

 

Det började trögt och slutade i katastrof. Däremellan lyckades Blues Pills övertyga de redan frälsta. Samt kanske fem till. Resten fattade inte vad som nästan hände.

BRÅVALLA FESTIVAL Norrköping

1 juli 2016 14.30
Scen: Panorama
Blues Pills
Psychedelic/Blues/Rock/Soul

 

Med tanke på att Blues Pills gjorde en chockerande bra spelning på Where’s the Music? 2015 var mina förväntningar högt ställda. Men jag var samtidigt skeptisk, eftersom det är en helt annan sak att avsluta andra speldagen kring midnatt i en trång, mörk lokal med upplivad publik… än att nästan inleda andra speldagen på jättefestival inför en bakfull publik i solsken (trodde vi). Det var inte heller många som hade hittat/hunnit dit.

 

Fransk fantom. Koncentrerade Dorian Sorriaux kommer loss i långa gitarrsolon.

 

Och så gör de misstaget att inleda med Ain’t No Change, som är andra låt på plattan och nästan sömlöst sitter ihop med hiten High Class Woman. Det är segt. I stället för att dra till sig fjärran zombies från fältet somnar de om.

Konstigt, de har ju sådan festivalvana. Kanske ser de ut över fältet och ser hur ensamma de är? Och vem har ställt in detta murriga ljud?

Sedan, lite omärkligt, börjar det svänga bättre. Efter en stund förstår jag att de har övergått till Black smoke. Samtidigt som det är bättre ger det en ond föraning:

Gallons of water was flowing
And people were floating up to the air
Death came up with his black robe on
And took all the sinners to hell

Men än så länge är vi som har hittat hit glada. Och (i alla fall min) glädjen känner inga gränser när paradnumret High class woman drar igång. Sångerskan Elin Larsson börjar släppa loss på riktigt, med tamburin och allt. Och den unga franska fantomgitarristen Dorian Sorriaux kommer loss i inte mindre än två femminuterssolon. Att låten är ett smärre plagiat av Fleetwood Macs Oh well från 1970 spelar mindre roll. Och nu återkommer lite av Ain’t no change igen (på rätt plats.)

Länge, länge håller de på. Enformigt för amerikanen Zack Anderson på bas och André Kvarnström på trummor, men inte för oss. Sorriaux smeker guran och Larsson raspar med rösten. Nu börjar folk, så smått, lockas hit.

 

Grundade. Ellen Larsson och Zack Anderson är två av bandets tre grundare.

 

Jag hade undrat hur de skulle göra med gitarrdelen i det här stora formatet. På skivan ligger det två, ofta tre, gitarrer och mal. På Dynamo dög det med en men här..? Som jag trodde så har de med en extra gitarrist, som kompar medan Sorriaux broderar.

Och det gör han med beröm även på Gypsy. Men nu börjar det stänka. De som har en poncho plockar fram den. Några går.

Så bryter helvetet lös under Astralplane. Backdropen börjar blåsa bort. Alla himlens dammluckor öppnas och bara de bäst utrustade står kvar. Låttexten verkar skapad av ödets ironimästare:

My blood turning cold down to the bone
Lying in the dark my eyes are closed
Down on my knees it’s your last chance to make me know
The sky is black like my soul

Floder sköljer över scenen och det blir att avbryta i panik. Fem låtar på 30 minuter fick vi (en upprepades). Det kunde ha blivit något detta. Eller kanske inte. Fel band på fel scen vid fel tid tänkte jag redan innan. Det hjälper inte att det klarnar upp snabbt efter syndafallet, konserten måste avbrytas.

Elin Larsson kommer ut ensam på scenen. Talar till den kvarvarande klungan:
– Vi kan tyvärr inte fortsätta. Instrumenten är förstörda.

Så brister hon ut i några strofer från Singin’ in the rain. Slut. Vi får inte veta om det skulle ha blivit ett genombrott i Sverige. Men de spelade på Roskilde dagen före. Och på Peace & Love den 7 juli. Sen är det Europa resten av året. Jag tror på det här bandet.

© Text: Michael Strandhed
© Foto: Hanna Svensson och Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LÄNKAR
Blues Pills hemsida Facebook
WTM – Dynamo ordinerade Blues Pills recension Kultursidan.nu 15/2 2015
Bråvalla festival hemsida Facebook

BRÅVALLA LÖRDAG
Bråvalla: Dansanta SON bara lätt fuktat recension Kultursidan.nu 3/7 2016

BRÅVALLA FREDAG
Bråvalla: Gig och träff med Skinny Lister recension Kultursidan.nu 3/7 2016
Bråvalla: The Sounds försökte elda på recension Kultursidan.nu 2/7 2016
Bråvalla: Kodjo Akolors rockstjärnestatus recension Kultursidan.nu 2/7 2016

BRÅVALLA TORSDAG
Bråvalla: Mumford & Sons glödde i natten recension Kultursidan.nu 2/7 2016
Bråvalla: Sväng med Timbuktu & Damn! recension Kultursidan.nu 1/7 2016
Bråvalla: Highasakite tar höjd på norska recension Kultursidan.nu 1/7 2016-07-01
Bråvalla: Glödande Tired Lion fann sin själ recension Kultursidan.nu 1/7 2016
Bråvalla: Lätt start med svårtolkade Børns recension Kultursidan.nu 1/7 2016
Bråvalla: Zara Larssons röst är speciell recension Kultursidan.nu 1/7 2016
Bråvalla: Editors rev igång festivalen recension Kultursidan.nu 1/7 2016
Bråvalla: Blossoms saknade sin publik recension Kultursidan.nu 1/7 2016
Bråvalla: Johanna Wagrell väckte skrattet recension Kultursidan.nu 30/6 2016

BRÅVALLA ONSDAG
Bråvalla: Lång dags kö till E-Types förfest reportage Kultursidan.nu 30/6 2016
Bråvalla: Förväntansfulla festivalveteraner reportage Kultursidan.nu 29/6 2016

BRÅVALLA – INFÖR FESTIVALEN
Bråvalla: Det finns de som har humor LISTA Kultursidan.nu 29/6 2016
Bråvalla: Kan det va’ nåt? Kanske ändå! krönika Kultursidan.nu 28/6 2016
Bråvalla: Lokala tongångar rockar igen reportage Kultursidan.nu 26/6 2016
Bråvalla fyller på inför 2016 års festival GENRELISTA Kultursidan.nu
Dags att ladda om inför Bråvalla 2016 reportage Kultursidan.nu 30/6 2015