Behandskade. Sundsvalls kammarkör är inte bara skicklig, den är rolig också. Som i Povel Ramels Vaktparaden.
Sommarregnet kvällens höjdpunkt
Musik genom livets alla skeden. Sundsvalls kammarkör inledde sin sommarturné i Söderköping i lördags. Kören var både proffsig och rolig, med solister hämtade ur stämmorna. Bäst var ändå körledaren Kjell Lönnås eget sommarregn.
Ni vet ett sommarregn. Det börjar nästan som en smekning mot huden, lent och mjukt, så ökar regnet i intensitet och blir till ett spöregn. Det blir mera blött och kallt. Plötsligt är det ett slagregn som, lika hastigt som det kom, upphör igen och det mjuka fina regnet återkommer till regnet upphör helt.
Jag beskriver konsertens bästa stund. Och detta är en ”låt” helt utan toner! Med händer, smackningar och klappningar på knäna framställs en ljudillustration som på pricken får publiken att se, höra och liksom känna regnet. Fantastiskt!
– En sångarhyllning till Herren, sade Kjell Lönnå.
Men jag går händelserna i förväg. Vi börjar från början: Kjell Lönnå och Sundsvalls kammarkör är ute på sommarturné. Man har valt att inleda turnén i Söderköping och den vackra S:t Laurentii kyrka.
– Turnén är en sångarhyllning till Herren, inleder Kjell Lönnå och jag tänker att det då skall bli en alltigenom andlig konsert. Och inget som helst fel med det, men jag har ju mina favoriter…
Men min förmodan kommer på skam, för vad definierar en andlig sång? Frågan ställs till publiken av Kjell Lönnå. Han menar själv att allt ligger i texten. Så frågar han vidare: Hur ser Gud ut? Han själv menar att Gud är som en horisont. Gränsen mellan himmel och jord som ingen kan ta på, men den är ändå där.
Så får vi ett par exempel som Trio med Bumbas ”Man skall leva för varandra” som ingen först vill definiera som andlig, men när Kjell Lönnå enligt Gregorius mässordning ger oss texten en gång till tycker vi nog alla att den kan kallas en andlig sång. Exemplen avslutas med att Karolina Bondesand ger oss En hand att hålla i.
Musiken finns med oss genom hela livet i alla skeden, menar Kjell Lönnå. Under aftonens konsert får vi ta del av såväl bröllopsmusik som begravningsdito. Vi får julsång som doftar av glögg och pepparkakor och vi får sommarsånger som den vackra Sommarpsalm och minst lika vackra Så skimrande var aldrig havet. För att inte tala om Hugo Alfvéns fina Aftonen där man, om man blundar lite, riktigt kan känna den tysta stora skogen, i kvällssol med en stilla tjärn i. Man känner dofterna, klorofyllen, det gröna och oh, så vackra!
Spelpipa. Riksspelmannen Mats Ottesens flöjt är mindre än en blockflöjt.
Jag måste framhålla några av de solister som medverkade vid aftonens konsert. Tomas Rexener gör You raise me up och Jag och min far. Och båda gör han mycket bra. Gabriella Norberg ger sig på Lisa Nilssons svårsjungna Var är du min vän och jag måste säga att hon lyckas. Till och med bättre än originalet.
Riksspelmannen Mats Ottesen spelar i en spelpipa, en flöjt som liknar en blockflöjt fast den är mindre. Vi får inte veta någon titel på stycket, men den påminner om Den stackars Anna, mera känd som Vårvindar friska. Kanske det till och med är den, fast den inte riktigt låter som jag är van vid.
Göran Ögren sjunger Håll mitt hjärta och också han gör det bättre än originalet. Fin förstärkning av kören i bakgrunden. Sist men inte minst vill jag framhålla Conny Pettersson som sjunger en folkvisa Jag blåste i min pipa. Detta blir ett stort frysögonblick. Vilken röst och som han sjunger!
Så måste jag också nämna något om körledaren själv. Kjell Lönnå. Han är kortare än vad jag trodde. Har naturligtvis blivit äldre. Men vilken energi! Så här i EM-tider kommer jag att tänka på en fotbollscoach där han dirigerar sin kör. Han är inte still alls, händerna höjs och sänks och då och då knyter han dem så öppnar han dem och fångar den sista tonen i luften. Undrar hur det känns att fånga sista tonen i luften?
Eftersom detta är en välkänd kör, med mängder av tv-framträdanden bakom sig så hade jag mina favoriter, som jag redan nämnt. Ett exempel är Povel Ramels Entusiasterna som kören framför på ett enastående sätt. Ett annat exempel är Vaktparaden som också kommer från Povel Ramels repertoar. Alltså, det är så bra. Proffsigt och roligt. Jag blir så glad! Kjell Lönnå pratar om musik som gör att hjärtat ropar. Ja, mitt hjärta ropar högt!
Men favoriten denna afton måste således bli ”sången” helt utan toner. Regn. ”Tonsatt” och arrangerad av Kjell Lönnå.
© Text: Eva Lindblad
© Foto: Lena Ljungars
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
S:T LAURENTII KYRKA Söderköping
2 juli 2016
Körkonsert
Sundsvalls kammarkör
Ledd av Kjell LönnåSOLISTER
Tomas Rexener
Gabriella Norberg
Conny Pettersson
Mats Ottesen
Karolina Bodesand
Arve Soll
Göran Ögren
LÄNKAR
Sundsvalls kammarkör hemsida