Inte rött?! Jo, det här är också Monica Bratt. Se i stället det lilla extra, den utsökta vridningen på glasburken med lock.
Glasblåsarna tyckte hon var besvärlig
Det finns de som samlar på Monica Bratts glas, särskilt det djupröda glaset. Sommarens utställning på Glasmuseet i Rejmyre, vägg i vägg med själva glasbruket, visar bredden hos den uppskattade formgivaren.
Plötsligt är glaset grönspräckligt, blått, klart och genomskinligt. Och rött, det går inte att komma ifrån. Hyllorna som ägnas 1900-talets mest kända formgivare på Reijmyre glasbruk Monica Bratt gnistrar. Glas är vackert.
Utställningen gör nedslag. Från hennes första år på bruket, sent 1930-tal. Då var svagt tonade glas på modet. Hon lade sig i tiden, buktade försiktigt på vasernas väggar, prövade skålformer och redan där fångade hon en högrest tillbringare. De klassiska formerna som hon gärna återvände till.
Formgivaren som ung. Monica Bratt var verksam på Reijmyre glasbruk från 1937 till 1958. Den röda kupan skapades till brukets 150-årsjubileum.
Texten på väggens vepor berättar om den sparsmakade formgivaren som skydde ytlig dekor. Må så vara att diamantformade slipningar à la Orrefors inte var hennes stil men Weine Holm som visar mig utställningen pekar på det ena dekorelementet efter det andra.
Visst finns slipning som dekoration, den vackra skålen från ”Roséns tid”. Och en blå skål där glaset tycks som vridet i sidled. Kanske det, eller formats av en snitsigt snidat träform. Och där, pyttesmå stjärnor på dricksglas, jo men visst.
– Glasblåsarna tyckte Monica Bratt var en besvärlig formgivare, säger Weine Holm och tar fram en knubbig liten ljusstake med små blommor på.
Inte så märkvärdig kan tyckas, men utsmyckningen innebar flera klippningar. Sådant tar tid och tid är pengar för den glasblåsare som får betalt per styck, och det ska vara prima vara för Reijmyre glasbruk var först i Sverige med kvalitetssäkring.
Och Weine ska väl veta, uppväxt i glasbruksfamilj, även om han sökte sig en annan yrkesbana. Barndomens grundkunskap från köksbordet sitter i.
Sparsmakat. Det röda glaset dekorerar kant och fot. B 697 är produktionsnumret.
Monica Bratt var verksam i drygt 20 år, 1937 till 1958, under en tid då även arbetarnas hem skulle ha dussinet fullt i köksskåpen. Inte bara dricksglas, hon designade matserviser i glas, tillbringare, vaser och skålar.
Det röda glaset då, det som gjorde henne känd? Det röda glaset med de giftiga ångorna, receptet som försvann?
– Nej, det är inte försvunnet. Receptet finns, hävdar Weine Holm. Men man kan inte använda det.
Först gjordes det röda glaset med hjälp av guldsalter men det blev för dyrt. Sedan användes bly och kadmium, giftigt är bara förnamnet.
– Det finns andra recept på rött glas, andra mineraler.
I fönstret ut mot entréhallen står en skål hon formgav mot slutet av sin verksamma period på Reijmyre. Genomskinligt glas med bara ovankanten och foten i rött, mycket raffinerat. B697 heter den, ett produktnummer bland alla andra. Monica Bratt signerade aldrig, hon ansåg att produkterna var resultatet av ett lagsamarbete. Det har hon ju rätt i.
© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
GLASMUSEET Rejmyre, Finspång
Sommaren 2016
Monica Bratt
Utställning
LÄNKAR
Glasmuseet hemsida
Reijmyre glasbruk hemsida Facebook