Solen skiner på publiken. Året är 2011 och snart börjar Som ni vill ha det på Gräsgårdens scen.

 

Shakespeare i Vadstena, Sverige och världen

 

Teatersällskapet Shakespeare på Gräsgården, ShpG, har grävt i myllan under 20 år. Vänföreningens bok till jubileumsåret 2016 har fått titeln En sommarteater som slagit rot – Om de första 20 åren. Goda pennor skriver Shakespearehistoria, medverkande minns. Men något saknas, låt mig kalla det överblick och analys. Och fler sidor av det konstnärliga verket, främst kostymens roll för tolkningen.

Det är ett stort projekt att ställa samman en jubileumsbok. Personer ska vidtalas, illustrationer letar fram, tider ska hållas. Så ramlar materialet in…

Men varför gör de på detta viset? – ska jag återkomma till.

 

Ovälkommen kyss. Brutus (Pontus Plænge) möter en vålnad (Andreas Forner Lindal). Julius Caesar 2013, regi Monica Almqvist Lovén.

 

Det börjar på hög nivå. Calle Pauli, kulturjournalist och styrelseledamot, låter i en utomordentlig intervju med konstnärlige ledaren Pontus Plænge, denne berätta om den djupläsning som inleder arbetet månader innan själva repetitionerna.

Om orden är den spegelblanka ytan på en skogstjärn så är pjäsen själva tjärnen som vi dyker ner i och undersöker – ända ner till botten. Eller så är pjäsen en skog som vi ger oss in i utan karta och kompass och som vi undersöker i dess helhet innan vi trampar upp stigar i den. Det handlar inte om att bara analysera utan att aktivera sin förmåga att föreställa sig en annan människa.

Visst hämtar han den skogen ur En midsommarnattsdröm. Eller möjligen Ardenskogen ur Som ni vill ha det.

Intervjun rör sig från den första uppsättningen Romeo & Juliet till skådespelarnas energi och genusmedvetna rollbesättningar, de som klär av människan könet och klär på henne drifter och drivkraft.

Jubileumsåret 2016 spelar Shakespeare på Gräsgården så passande ett historiespel, Henrik IV. Det retar mig att Jacob Carlander, som recenserar för Corren (och därmed även i NT och MVT) och jag poängterar så lika, om än med olika skrivstil. Men Lars Ring recenserar i Svenska Dagbladet med djupare förtecken, begrundande och vackert. Så är det också han som i bokens nästa text så flyhänt komprimerar beskrivning och analys från sina möten på Gräsgården och snuddar vid andra Shakespearekompanier i vårt land.

Det är ett gott val att fråga linköpingssonen Lars Ring. Han är kanske den som nött recensentbänken längst, men återvändarna är flera, bokens skribent lyfter fram Erik Wiman i lokala MVT. Själv har jag ofta sett Margareta Sörensson, Expressen, och Barbro Westling, Aftonbladet, i premiärpubliken.

 

Kapten. Prospero, Per-Johan Persson, kastar med skeppet i stormen. Stormen spelades djupt under jord, i västra vallen på Slottet 2012.

 

Vänföreningens Bengt Höglund gör en givande genomgång av Shakespearekultens utbredning över världen och återkommer med en nästan lika intressant studie av den östgötska scenen. Jag minns vagt att Shakespeare lyftes i Tyskland – Höglund grundmurar detta faktum med hjälp av beundrarna Goethe och Schiller som sparkade franskklassicismen där bak med Shakespeares hjälp.

Det är vida (?) känt att första uppsättningen av Shakespeare i Sverige, Romeo och Julia, spelades på Egges teater i Norrköping. Varför, jo tack vare tyskarna förstås, för Norrköping var ju en i mångt och mycket tyskinfluerad stad inte bara under Louis De Geers levnad utan även år 1776! Så förs den stora och den lilla världen ihop.

Även Kent Hägglund, programbladens återkommande historieskrivare, lämnar förstås sitt bidrag, även om det första saknar hans namn.

Det är här någonstans det börjar skava, inte förrän på sidan 55 fattar en kvinna pennan. Sammanfattningsvis är alla tyngre artiklar skrivna av män och om män. Bland översättarna nämns främst Carl August Hagberg och Göran O Eriksson medan Britt G Hallqvist bara stannar som namn på översättarlistan.

Och detta om ett teatersällskap som hyllar sin dramatikers medvetenhet om kvinnors underordning, och som gjort uppsättningar där man prövat att byta kön på såväl roller som skådespelare (äh, ni fattar).

Insprängt i detta manliga, mer eller mindre akademiska, får då kvinnorna som är skådespelare, kostymör, producent, amatör och annat nödvändigt komma till tals (även några män). Uppgiften har tydligen varit att ”skriv kort om vad ShpG betytt för dig, plus bästa och värsta minnet.” Många kände sig kallade och alla är utvalda. Det blir väldigt mycket om regnsommaren med Hamlet 2004, om vi säger så.

Ja, vad gör en redaktionsgrupp (?) som frågar och får en ström av minnen som väller in? Kanske skulle vågat skära, vågat tänka om och hämtat ett fint citat här och ett välformulerat citat där, till ett eget kapitel om vännen Will, gestaltning och vänskap, och nåja, lite väderdramatik. Men då hade insprängningarna på gult papper försvunnit.

Ersätta med 20 uppslag med föreställningsanalyser samt en bild? Kanske bett Monica Almqvist Lovén skriva lite längre om att regissera detta grabbcentrerade kompisgäng, som först på senare år kom på att kvinnor i konstnärliga rådet är en bra idé? Eller bara om regi – lyfta upp hennes utmärkta inlägg från ”trevlig” insprängningsplats till plats markerad med tyngd. Sak samma med Johanna Lazcano, en av mina (många) favvoskådisar i sällskapet.

 

Malvolio (t)uppklädd. Johanna Lazcano i genusbytarfestliga Trettondagsafton, 2014.

 

Det jag saknar allra mest är en bred skildring av kostymens betydelse för alla dessa uppsättningar. Varför inte ett avlyssnat samtal med kostymmakaren Johanna Lovén. För även om scenografin är minimalistisk när Bjälbopalatsets slitna tegel tillför nästan allt som behövs utöver den regnhala träscenen så ger skådespelarnas kläder orden dräkt, förklarar dem.

Låt mig ge ett exempel på denna scenens konst ur min första Vadstenarecension, från Hamlet 2004 skriven för Norrköpings Tidningar:

Johanna Lovén kostymer lyser. Vackrast på Mona Lundgrens Drottning Gertrud med utsökta broderier. Hela hovet går i olika röda nyanser, kunglig purpur, vinrött, tegel, Ofelia som en röd ros. Med start i renässansen mixar hon epokers mode allt friare under spelets gång. Prins Hamlet, i svart, och vännen Horatio, i grått, bryter med dräkter som tar sats från 1800-talet, kanske biedermeier. Med Hamlets byxficka i lårhöjd når hon ända fram till i dag.

Frida Jarl, maskörelev på Östgötateatern, kompletterar med fantastiska håruppsättningar på somliga drottningar, uppåtsträvande tuppkammar på somliga hovmän, vimsiga testar på vissa kungar och sträva lockar på den trofaste Horatio.

Tillsammans triumferar de i skådespelet i skådespelet, truppens fantasikostymer, inte minst de japanskt inspirerade kostymerna.

Därutöver hade korrekturläsning av det grafiska arbetet varit lämpligt! Indexet sist är bakvänt, ser klumpigt ut och saknar uppgifter. Bilderna hade behövt gås över innan de hamnade i tryck. Och varför osignerade artiklar bland alla signerade? Tänk på det nästa gång, om tio år.

Be då också ShpG förklara bytet av logotyp, från Williams blodröda spetsiga A till inmurade bokstäver.

Behåll och inled med de summerande fem teserna! De som kort beskriver ShpG som en del av den nya a) Shakespearerenässansen, b) Sommarteatervågen, c) Projektteatern, d) Teatern som forskningsmiljö samt e) som har slagit rot.

1996 – 2015 är historia. 2016 års föreställning Henrik IV spelas denna vecka ut, liksom barnföreställningen Filippa. Missa inte.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin (som följt ShpG sedan tidigt 2000-tal)
© Foto: Patrik Persson och Helena Törnqvist för Shakespeare på Gräsgården samt Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

JUBILEUMSSKRIFT

Shakespeare på Gräsgården
En sommarteater som slagit rot
om de första 20 åren
Red-sekr: Anna-Lena Höglund
Skribenter: Calle Pauli, Lars Ring, Bengt Höglund, Kent Hägglund m.fl.
145 sidor
Utgivare: Vänföreningen för Shakespeare på Gräsgården
Vadstena 2016

LÄNKAR
Vänföreningen för Shakespeare på Gräsgården info Facebook
Shakespeare på Gräsgården hemsida Facebook arkiv pressarkiv
Henrik IV ett maktdrama för alla tider recension Kultursidan.nu 8/7 2016
Filippas avsked och ankomst i Vadstena recension Kultursidan.nu 20/6 2016
Kultursidan.nu om Shakespeare på Gräsgården artikellista från 2011 och framåt