Åh så söt! Kanel och Kanin hittar en ekorre i skogen. Kanel blir väldigt förtjust.

 

Vänskaplig svartsjuka och utklädnad i gräset

 

Utomhusteater. Under fredagsförmiddagen fylldes grönområdet mellan Hageby Familjecentral och Portalen av en gullig rosagrön scenografi. Men i det pastellfärgade skulle också mörkare känslor gestaltas – av Teater Pelikanen som spelade helt nya familjeföreställningen Kanel och Kanin och alla känslorna.

Kanel och Kanin är det charmigt egensinniga radarparet av författaren Ulf Stark och illustratören Charlotte Ramel. Böckerna riktar sig till de allra minsta barnen och karaktärerna dök upp för första gången i antologin Bom Bom – Barnens älsklingar (2005), så kanske är det inte jättekonstigt att de sedan tidigare är okända för mig som är tidig 90-talist. Barnet som jag går på föreställningen med har i alla fall både läst om och sett dem som teater förut – Teater Pelikanen satte nämligen upp Kanel och Kanin – dikter om kroppen redan 2008.

Uppföljaren Kanel och Kanin och alla känslorna som utkom i bokform 2012 hade premiär i Trädgårdsföreningen i Linköping nu i torsdags, och dagen efter var det alltså dags att bygga upp scenen i Norrköpings Hageby.

 

Miniperspektiv. Så stor Fru Fluga är. Masken och Kanin blåser på henne.

 

Det är en ovanlig (och trevlig!) syn som möter oss på gräsmattan i Portalenområdet. På en lång lina hänger spetsiga tygstycken – kjolar ska det visa sig – i många olika färger. Filtar ligger framme vid scenen, så pass nära att ingen först vågar sätta sig på dem som det är tänkt att man ska göra, och en bit ifrån finns ett litet fikabord. Solen skiner och klockan närmar sig bara tio. Vilken underbar förmiddag!

Lite av en besvikelse kan det dock tyckas vara att barnen knappt är ett dussin – här finns ju plats för många fler! Men med flera vuxna som sällskap blir publiken desto större, och ganska mysigt är det ju att det är relativt lugnt på plats. En liten unge har smugit fram på scenen – man kan tro att han ska vara del av föreställningen, när han så stillsamt sitter på en liten bänk intill det stora gröna bladet.

– Det séj ut som ett pajaply, säger ett annat barn om den höga tygväxten.

Nå, till sist tar de riktiga skådespelarna plats – Eva Carlsson som Kanel (med en fiffig bulle på huvudet) och Viktor Hedman som Kanin (med de sötaste rosa underbyxorna). Marcho Marchev spelar mask – och keyboard. Alla tre springer bakom scenen ibland och det blir tillfällig dockteater när en massa mindre kryp gör sina biroller med buller och bång. Barnen verkar tycka att det är väldigt spännande och kul när nya ansikten ständigt hoppar fram, och dessutom gör så lustiga ljud. En onaturligt stor fluga får också flyga vilt över publiken som ett kontaktskapande element. Jag skymtar förtjusta leenden.

 

Kaninkramsbrist!

 

Först händer inte så mycket mer än att Kanin gör illa sin stackars tå och blir arg. Det verkliga av händelsernas klimax kommer först när Kanel hittar en ekorre att gulla med – istället för Kanin. De två vännerna tappar bort varandra, och blir förtvivlade.

– Kanin é lessen, viskar en av publikfiltarnas minstingar i sin mors famn.

Och Kanel som också saknar Kanin tycker att ”allt är så trist”; hen lider av ”Kaninkramsbrist”. Kanin replikerar på sitt håll (de går argsint förbi varandra) att de förut varit som bror och syster, så nu känner hen sig så dyster.

Rimmen är trots scenbearbetningen ganska trogna boken, som jag efteråt lånar på biblioteket. Ulf Stark har dock inte, som Teater Pelikanen, brytt sig om att helt könsneutralisera Kanel och Kanin. I boken är Kanel en han och Kanin en hon. Båda versionerna fungerar, tycker jag – för ingen av karaktärerna är i vilket fall speciellt könsstereotypisk. Båda får bli både arga och ledsna. Och båda är i första hand Kanel och Kanin – inte flicka eller pojke.

Men vad är ens Kanel? En människa med en bulle på huvudet – eller en levande kanelbulle? Här är det nog mitt vuxenperspektiv som undrar. För barnen verkar det inte vara några konstigheter alls att Kanin är vän med just Kanel.

 

Picknick! En sån tur att Kanel och Kanin hittar varandra igen.

 

När föreställningen är slut får de som ytterligare ett roligt, avslutande inslag testa på att själva klä ut sig till Kanel och Kanin. Det är vad kjolarna på linan är till för – utklädnad. Fler tygbullar och kaninöron att sätta på huvudet finns också, och så saft och kex att äta efter sångstunden mitt i den slående Charlotte Ramel-lika scenografin.

Ja, för några sångnummer har Teater Pelikanen också bjudit på. Trevligt, men ljudnivån hade gärna fått vara flera snäpp lägre. Annars en fin introduktion till teaterns värld för barnen – och självklart slutade föreställningen lyckligt!

Text: Melinda Reyes Hiltunen
Foto: Carl Adam Tillberg

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

PORTALEN, HAGEBY Norrköping

5 augusti 2016 10.00
Kanel och Kanin och alla känslorna
efter Ulf Starks och Charlotte Ramels bok
Regi: Pino Costalunga
Musik: Marcho Marchev och ensemblen
Scenografi: Eva Carlsson
Kostym: Benita Bergfeldt Löfgren
Attribut: Sarah Ala Blyborg
Prod: Teater Pelikanen
Spelas för barn och familj, från 2 år

MEDVERKANDE
Eva Carlsson
Viktor Hedman
Marcho Marchev

UTOMHUSFÖRESTÄLLNINGAR 2016
Linköping
4/8 kl 14 Urpremiär Trädgårdsföreningen (vid regn på Arbisteatern)

Norrköping
5/8 kl 10 Hageby (Portalen)
7/8 kl 14 Getå
9/8 kl 14 Folkparken
14/8 kl 14 Lagerlunda (Träffpunkten)
21/8 kl 14 Ektorp (Vattentornet)

INOMHUSPREMIÄR 2016
11/9 kl 15 Teater Bråddgatan 34

LÄNKAR
Teater Pelikanen hemsida Facebook
Pelikanens nya Kanel och Kanin snart ute reportage Kultursidan.nu 3/8 2016
Pelikanen spelar parkteater för alla barn reportage Kultursidan.nu 9/6 2016
Mycket teaternöje även sommaren 2016 LISTA Kultursidan.nu 26/5 2016