Höstfärger. Phoebe Härdelin ställer  ut på Galleri Mot strömmen. Bildväven Höstglöd till höger blandar trasmattans botten och ryamattans generösa flöde.

Väver som en målare, målar som en vävare

Hon väver in naturen i all sin konst. Eller väver in sin konst i naturen. Phoebe Härdelin visar bildvävar och målningar på Galleri mot strömmen. Färgerna, fastän få, sprakar mustigt i de äldre verken, skiner ljust intensivt i de nyaste.

Det retrospektiva greppet – här visas verk från åtminstone tre decennier – visar med all önskvärd tydlighet hur det konstnärliga uttrycket ständigt rör sig. Med sin människa och med sin tid.

Detalj. Målningen Värme låter gult och blått kontrastera. Här märks tydligt hur färgen inte bara är kulör utan även används som material.

Människan Phoebe Härdelin har utbildat sig i en rad olika tekniker inom måleri, men även textil och keramik. Senast har hon fördjupat sig i oljemålning. Första utställningen noterar hon på Vårsalongen i Gottsunda 1987 följt av flera utställningar i Uppsala, där hon då var verksam, och Stockholm. Numera bor hon i Kisa tillsammans med maken Ingemar Härdelin, som deltog i en samlingsutställning på Galleri mot strömmen i våras.

Tiden kopplas till samhällsströmningar, de vi inte ser när vi är mitt uppe i dem utan upptäcker i efterhand. Så tolkar jag i alla fall bildvävarnas tunga färger som sprakar i gyllene mot lila, de är de äldsta. I måleriet är färgerna lättare. De allra ljusaste skimrar, löses upp nästan kontrastlöst, de är också de yngsta. Att verken är daterade med årtal hör till undantagen, ett 1994 här, ett 2012 där. Men Phoebe Härdelin bekräftar mina antaganden.

– Nu har jag gått över till matlagning och trädgårdskonst, säger hon och beskriver engagemanget för att utveckla trädgårdens partier hemma i Kisa till färg och form.

Lek med färger och teknik. Den täta väven, Färgspel, öppnas på sina ställen, en pinne kan stickas in.

Hennes signum går igen: naturen är ständigt närvarande och färgvalet bygger på kontrast, ofta endast två kulörer men i många nyanser. Det finns också en vilja att visa teknikens möjligheter. Det märks tydligast i bildvävarna som blandar och ger; trasmatteteknik med inslag av rya; röllakanteknik som öppnas för håltagning och broderiliknande partier.

– Höstglöd kallar jag den här, vi var uppe i fjällen, det var de här färgerna, säger Phoebe Härdelin och klappar på orangea ryafransar som sticker ut ur bildväven.

Kanske alla lilafärgade bildvävar stammar från just den resan till Härjedalen, tillsammans med en konstnärsgrupp. Minnet av en flammande elden (fast den heter Kärleksblomma) möter galleribesökaren. För säkerhets skull, så att elden inte slipper lös, har den fått stanna i varpens ram, upplevelsen och dess bearbetning. Det kan kallas för metakonst, den som betraktar sig själv.

Vävarna rymmer många nyanser, genomgående påminns jag att bildväv kräver tanke, tålamod och tid. Målningarna i sin tur använder gärna färgen som material. Naturligtvis som färg, men där finns oftast effekter där motivet gestaltas fysiskt. Phoebe Härdelin väver som hon målar och målar som hon väver.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

GALLERI MOT STRÖMMEN Norrköping

6 – 28 augusti 2016
Phoebe Härdelin
Textil och måleri

LÄNKAR
Galleri mot strömmen Facebook FB-evenemang