Duett. Lill Lindfors och Mats Norrefalk gjorde flera låtar ihop, bland andra Cornelis Saskia och Afzelius så vill jag bli.

Vi kan väl bjuda på oss också

Hon blir bara bättre och bättre, tänker jag när Lill Lindfors gästar Kvillinge kyrka tillsammans med gitarristen Mats Norrefalk och Claes Cronas trio, så underbart samspelta. Det är så snyggt, så proffsigt, så musikaliskt och samtidigt så ödmjukt, humoristiskt och publiknärvaron går det nästan att ta på. Eller publiksamvaron kanske jag borde skriva. För Lill Lindfors bjuder in oss, publiken, som om vi vore i ett privat sammanhang. I alla fall är det min känsla.

Den vackra kyrkan är välfylld. De flesta i publiken är i övre medelåldern. Lill pratar en del om det: Generationsklyftan. Vi som förstår när hon säger ”stora A”, vi som vet vem Tommy Körberg och Owe Thörnqvist är, utan att hon behöver förklara. Vi som är vana vid att hjärnan tar fikaraster som ibland kan bli onödigt långa. Som exempelvis när hon inte kan komma på namnet på den person hon har framför sig. Då fikar hjärnkontoret väldigt länge.

Engagerande. Lill Lindfors sjunger både egna och andras låtar, och får dem att kännas som här och nu.

Konserten börjar med bossa- och sambatoner och jag tänker att det är Lills ”hemmaplan”. Hennes röst passar så otroligt bra att sjunga just sådant. Men hon är så bred att hon klarar vilken genre det än gäller. För vi fortsätter med jazz, schlager och en hel del visor, framförallt ur den svenska visskatten.

För omkring fem år sedan intervjuade jag Lill Lindfors. Vi pratade då bland annat om det faktum att hon trivs mycket bra att sjunga i kyrkor. Hon menar att kyrkorummet inbjuder till en speciell sorts närhet och hon vill gärna ge publiken vad hon kallar en ”själsdusch”

Får jag då någon ”själsdusch”, denna afton? Ja, det må jag säga. Speciellt när hon gör Längtans samba. Den är så skön, så medryckande härlig, men samtidigt har den så fin text. Dessutom har den ett underbart bassolo av Johan Granström som är så bra att han får en spontan applåd mitt i låten.

Tretaktens vän. Mats Norrefalk spelade valsen La Partida på soprangitarr.

Fryser gör jag när Lill sjunger Sången han sjöng var min egen – en stor favorit för mig när jag var i tidiga tonåren. Jag tyckte orden var så starka och de berörde mig redan då. Minnen och nostalgi sköljer över mig när jag hör Lill sjunga den.

Och när jag sedan får höra Björn Afzelius vackra Så vill jag bli, som börjar med ”Det blåste i mitt inre” – går en rysning genom kroppen. Detta var en sång som min numera avlidne make ofta sjöng för mig under tiden vi levde tillsammans. Nu är det väldigt många år sedan jag hörde den.

Kvällens höjdpunkt är dock när Mats Norrefalk spelar La Partida på sin soprangitarr. Den har en mycket distinkt ton och han spelar fantastiskt bra. De kraftfulla applåderna vill inte sluta efteråt. Jag måste också nämna fina Saksia av Cornelis Vreeswijk som denna kväll blir till en duett som Lill gör tillsammans med Mats Norrefalk. Toppen!

Mellansnacken är fyllda av humor och precis lagom långa. Ofta handlar de om generations-klyftor, men också om nostalgi, om längtan, om åldrande och om sommarkärlek, det vill säga ”ögongodis och pirr”. Gång på gång, slår det mig, vilket proffs hon är. Hur hon hela tiden ser till att publiken är delaktig, som om hon för ett samtal med oss.

Upphöjd. Lill Lindfors på podiet i kyrkans kor. Johan Granström, kontrabas, och Jesper Kviberg, trummor.

Konserten avslutas med Sen kommer trollen fram en sång som Lill själv skrivit. Därefter tackar de allesammans för sig och får stående ovationer. Naturligtvis blir det extranummer, eller en andra avdelning., som Lill uttrycker det. Då blir det idel säkra kort. Med andra ord sådant som är välkänt och bekant. Som Han går som en karl, En man i byrån, och slutligen Du är den ende.

Där emellan sjunger vi allsång. Vi sjunger I sommarens soliga dagar och Vem kan segla förutan vind. Inte låter det så vackert, men vi vill så gärna vara till lags. När nu Lill bjudit på sig själv, kan väl vi bjuda på oss också.

Så avslutas det hela. Jag tror att kyrkan lämnades av idel nöjda besökare. Jag tror att vi var många som fått oss en ”själsdusch”, att vi var många som kunnat lämna vardagens gråa och fått en stund av guldkant. Visst hade jag önskat få höra ”Tillsammans är ett sätt att finnas till”, men jag vet att den är väl lång. Men visst borde den passa utmärkt att sjunga i en kyrka.

© Text: Eva Lindblad
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KVILLINGE KYRKA Norrköping

19 augusti 2016
Lill Lindfors
Lill Lindfors med Mats Norrefalk
Claes Crona Trio: Claes Crona, piano, Johan Granström, bas, Jesper Kviberg, trummor

21/8 i Tryserums kyrka, Valdemarsvik

LÅTLISTA
Kom se mig
Bibbis visa
Felicia adjö
Saskia
Om du nånsin kommer fram till Samarkand
Längtans samba
så vill jag bli
Me and Bobby McGee
La Partida
Sången han sjön var min egen
Så skimrande var aldrig havet
En vän i viken
Django
Extranummer:
En sån karl
En man i byrån
Allsång: Vi går över daggstänkta berg, I sommarens soliga dagar, Vem kan segla
Ett hus ska byggas utav glädje
Du är den ende

LÄNKAR
Lill Lindfors hemsida
Claes Crona hemsida
Mats Norrefalk info