Mosaik. Bengt Johansson berättar gärna om hur han arbetat med verken, här Porträtt som består av enskilt målade rutor.

Tanke, arbete och lyckokast

Sista helgen, så skynda. Konstnären Bengt Johansson, Vikbolandet, har klivit in på Konstforum med sin sensommarutställning innan höstsäsongen drar igång. Målningarna bär spår av tanke, arbete och lyckokast.

Två år sedan sist. Då ställde han också ut här i augusti, ordförande Hans-Ove Hedman låter förstå att det är en välkommen återvändare. När jag går en runda i det stora galleriet är det lätt att hålla med, lätt att bli förtjust.

60 verk, alla nya sedan förra utställningen, tyder på flit i ateljén. Särskilt med tanke på att arbetet till 90 procent består av tankemöda. Ett verk var faktiskt med 2014, Gula dörren ut, fast nu utan glas och ram. Den förändringen var viktig.

Flickporträtt. Formelement och mönster möts om och om igen i Bengt Johanssons verk.

Stilen är sig lik men innehållet nytt. Bengt Johansson arbetar med återkommande bildelement, ofta barn, och prövar dem i olika sammanställningar och mönster. När ett bildelement är uttömt släpper han taget. Porträttet av en flicka (efter ett foto av konstnärens dotter) prövas på så sätt i flera variationer i galleriets entrérum.

Oftast tar en målning lång tid att färdigställa, inte bara för tankearbetets skull. Bengt Johansson prövar, vänder och vrider. Ut, en bild i en mönsterbubbelserie, har till och med sågats ner i etapper.

Verken är associativa. Men det mesta ser han inte i skapandet utan det kommer först efteråt. Som Avd. Gnugga där en kvinna à la 1950-tal gnuggar med en putsduk på ett barn. Hon är urklippt ur en tidning, barnet en av konstnärens återkommande former som här fyllts av färgklickar. Bakgrunden är som en himmel i ljusblått och vitt och verket har fått en vit ram.

Hon vill göra ren barnet, resonerar Bengt Johansson. Jag ser både ett symboliskt gestaltat barndomsminne men gör också en koppling till Cecilia Edefalks kända målning En annan rörelse.

I detta verk ryms en berättelse om skörhet och utsatthet som står att finna i fler verk. Om och om igen gestaltar konstnären barn med stor ömhet men utan sentimentalitet.

Drömbilder. Flicka vid valvet 1 och Flicka vid valvet 2.

– Det mesta är figurativt, men när jag höll på med de här tre kändes det väldigt skönt, säger konstnären om Så här enkelt, horisontella ränder likt liggande plank med rinnande färg som han betraktar som ett lyckokast, ett infall som som bar. Jag skulle vilja måla mer ickefigurativt.

Materialet är oftast mycket torr akryl, som ibland kan ge en emaljerad känsla. Bengt Johansson använder sig även av blandteknik, collage. Titlarna kommer han på efter hand, även det ett arbetsmoment. Några få är än så länge utan titel.

I Hamnrummet möter två lika motiv Flicka vid valvet 1 respektive 2. Barnet sitter på ett brovalv som är vänt upp och ner. På dess andra sida en ryttarstaty.

– Jag hade en lärare när jag läste konsthistoria som talade om äkta valv-principen. Det är starkt på ena hållet och svagt på den andra. Som med ägg, de tål starkt tryck utifrån men pickas sönder av kycklingen inifrån.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KONSTFORUM Norrköping

13 – 28 augusti 2016
Bengt Johansson
Måleri

LÄNKAR
Konstforum hemsida Facebook
Associatoner med Bengt Johansson reportage Kultursidan.nu 22/8 2014