Mänsklig påverkan. Berg, slätt, flöde. Verket Wikina sammanfattar mycket av allt som ryms i Maria Sivanders måleri.

 

Mänsklig påverkan • rosornas död • rädslor

 

Måleriet är så kraftfullt att det bara är att backa. Maria Sivander ställde ut här på Konstforum med vänner för fem år sedan. Nu är hon tillbaka med Lovisa Ivenholt Bergqvist i sällskap. Curve – The path curves around the lake är den landskapsbeskrivande utställningstiteln.

Inga Björk har intagit Studion med fotografi från udda platser och stämningar. En dunkelfotograf som gärna spökar.

 

Triptyken Gorge 1, 2 och 3. Intensivt landskapsmåleri med ljust sjögrön himmel och neonlysande linjer och svarta signaler.

 

Maria Sivander

 

– Jag jobbar mycket med platser, hur jag känner inför dem mer än de ser ut i verkligheten, säger Maria Sivander. Gruvor handlar om mänsklig påverkan på naturen.

I entrérummet möter triptyken Opening 1, 2 och 3 med berg som reser sig över en sjuk flod. Himlen gråter, planeterna är döda. I den tredje delen upphör bildens värld, som en kuliss mot något nytt, annat. Eller som en serieteckning. Eller mot ett intet.

Maria Sivander hette Svensson när hon deltog i en samlingsutställning 2011. Hon hade sett och målat sydamerikanska gruvor. Nu kan andra landskap inspirera. Men det intensiva måleriet är sig likt. Än mer intensivt, om nu det är möjligt. Det är det. Landskap som skälver av dramatik, stupbranta bergsmassiv, döda träd sticker upp ur översvämmade dalar. I enstaka verk, pauser, så landar hon i en tveksamt leende, typ ”vi överlevde”.

Färgbehandlingen är därefter: pastos, materiell, kontrastfull. Krävs det förstärker hon med en skiva av plexiglas som ger reliefens djup. Inför ett så skickligt måleri är det bara att kapitulera.

Hon ingår i den nya generation som återvänt till oljemåleriet. Maria grundar ibland med akryl men det är oljan som är hennes verktyg. Även om målandet är intensivt kan det ta månader att göra klart ett verk. Där andra färger blandas och bryts tycks svart ha en särställning, signalerar som blixtar.

Formatet är ofta stort. Det krävs för att rymma det hon vill berätta.

– Helheten är en grej men jag tycker om att se små berättelser i det stora.

 

Sinnebilden av ett sent stadium. Lovisa Ivenholt Bergqvist framför Rosens namn

 

Lovisa Ivenholt Bergqvist

 

Lovisa Ivenholt Bergqvists måleri har också det en intensitet, hennes går inåt. En enorm rosenbukett, beskuren utan blad och stjälkar, möter envar som kliver uppför Konstforums trappa. Ett myller av färg, form, nyanser kan urskiljas. I hennes del av utställningen – de har delat upp rummen mellan sig – återkommer rosorna.

– Jag fick 40 rosor av min man. Det var verkligen dubbelt. Överväldigande men samtidigt… han kunde ju gett mig 10 färgtuber i stället, säger Lovisa Ivenholt Bergqvist och anspelar på konstnärers verklighet som ofta handlar om låga inkomster efter många års studier.

Buketten gav henne en process som räckte i ett år, längre än tio färgtuber. Rosorna fick stå kvar, de vissnade, blev bruna och förkrympta. Hon målade och målade, med toner som gick alltmer åt det dunkla, svårgenomträngliga. Det är så mörkt att det är svårt att urskilja och i detta finns en poäng, hur når vi in i konstens innersta? Att säga 1600-tal är fel, men låt mig kalla det en bild av ett slags 1600-talsmåleri.

(För kameran är det än svårare. Det mörka blir i stället en spegel för rummets yttre ljus. Teknikens brist har förstås också en poäng.)

Även Lovisa Ivenholt Bergqvist väljer oljefärg. Den har tagit henne in till mörkrets hjärta, till rosornas död, och sedan ut igen. Målningen Essens sprakar, en öppning mot ljus och färgernas pånyttfödsel.

Med Sverige Sverige fosterland, skrapad i skogsgrönt och snövitt passar hon på att ge oss en ny flagga, utan unkna nationalistiska laddningar. Och i Tills jag dig finner låter hon en stor våg svepa fram under en framexperimenterad asfaltshimmel.

– Jag är verkligen förälskad i oljefärgen som material och fenomen.

 

En annan Ofelia – John. I en serie iscensatte Inga Björk motiv hämtade från tidigare måleri.

 

Inga Björk

 

Inga Björk kan ses för sig i Studion som ägnas fotografi. Även hon rör sig i inre och yttre stämningslandskap, relaterar till äldre måleri eller kanske snarare till föreställningar.

Inga Björk är dubbelutbildad dokumentärfotograf och etnolog. Hon har tagit ställning, så tolkar jag hemsidan med namnet www.glesbygdsbor.se. Naturligtvis ett varumärke för försörjningens skull, men det är också där hon utforskar sina ämnen med kamerans hjälp, som detta med rädsla.

– Skogsråt är en annan tids rädsla, kommenterar Inga Björk inledningsbilden med den nakna gestalten som rör sig bort, mellan björk och tall.

Som etnolog har hon frågat vad som skrämmer människor i dag. Det handlar om platser och om det otydliga. Någon som skymtar i en övergiven husvagn, att gå ner i en vägtunnel. Platserna är tydliga, gestaltningen av det som skrämmer är suddig.

– Jag har undersökt platser som jag själv var rädd för som barn.

Ett annat perspektiv ger porträttet av en ung flicka som sitter i ett dunkelt rum. Ansiktets rörelseoskärpa ger mig känslan är att hon påverkas av inre fantasier, inte yttre. Inga Björk nickar bekräftande.

En bildserie parafraserar äldre bilder. En naken modell med gott hull bakifrån, blicken möter i en spegel. En ”Ofelia” som flyter i vattnet i prerafaeliternas efterföljd (fast utan tillhörande italienskt landskap). En blek och inplastad ”Laura Palmer” från tv-serien Twin Peaks. Skillnaden är att Inga Björk använder sig av manliga modeller.

– Man tar en banktjänsteman och stoppar ner honom i en påse i vattnet. Jag undersöker vad som då händer med bilden.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Nils-Göran Tillgren

MARIA SIVANDER – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LOVISA IVENHOLT BERGQVIST – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

INGA BJÖRK – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KONSTFORUM Norrköping

3 – 18 september 2016
Curve – The path curves around the lake
Maria Sivander och Lovisa Ivenholt Bergqvist, måleri

STUDION, KONSTFORUM Norrköping

4 – 18 september 2016
Inga Björk
Fotografi

LÄNKAR
Maria Sivander hemsida
Lovisa Ivenholt Bergqvist hemsida
Inga Björk hemsida
Konstforum hemsida Facebook
Fem par ögon sörjer och skapar världen på Konstforum reportage Kultursidan.nu 5/1 2011