Röd böna i vinden. Kaya Åhlander spelade egna låtar och covers när hon gästade Sommarrocken i Finspång i slutet av augusti.

 

Lysande Pugh lovar gott inför Flygeln i oktober

 

Inget för mansgrisar. Kaya Åhlander och hennes Röda Bönor drev kvinnokampen på 1970-talet, på ”Sommarrocken” spelade hon egna låtar och covers. Skynda att bereda plats för Ola Magnell i ”Så mycket bättre”. Höjdpunkten var Pugh Rogefeldt som snart kommer tillbaka, till Flygeln.

Sent omsider kommer rapporten från ”Sommarrockens” första, stora dag. Bristen på mysstämning på asfaltstorget uppvägdes av högklassiga artister.

Det har gjorts reklam för Sommarrocken i Finspång hela… sommaren. Så när augustis slut närmade sig var man rejält taggad på att slå sig ner i gröngräset och lyssna på musik. Men då hade man inte riktigt koll på läget. I stället var en bit av Bergslagstorget (det 3:e omysigaste i Sverige) inhägnat med kravallstaket och tonerna studsade mot asfalten.

Nu lade sig den första besvikelsen ganska snabbt, eftersom artisterna höll högsta klass, men någon mysstämning inföll aldrig. Fast utsålt till sista plats var det, så det måste väl kallas succé, trots allt.

 

Hördes bra. Kaya Åhlander höjde rösten.

 

Jag hade timat min ankomst lagom till Kaya Ålander skulle börja spela kl 20.00. Vet man inte vem hon är känner man till hennes 1970-talsgrupp Röda Bönor. Vet man inte vilka dom är är man antingen en mansgris eller för ung. Revolutionen skulle drivas med kvinnokamp, och längst fram stod Röda Bönor och sjöng:

ÅÅÅ TJEJER
VI MÅSTE HÖJA VÅRA RÖSTER
FÖR ATT HÖRAS

Nu blir det inte den Röda Bönor-kavalkad som utlovats innan, utan Ålander spelar mest egna låtar och covers på gitarrtrubadurvis. Och (om jag ska vara ärlig) är jag tacksam att hon är ensam på scenen, så man slipper falsksången från de övriga Bönorna. Men Nobody knows you when you’re down and out och Alla kvinnors historia låter utmärkt i hennes tolkningar. Även den nya, egna låten Då gick vi ut en afton låter fint. Helt klart kan hon än.

 

Vispoet. Ola Magnell radade klassiker från karriären.

 

Ola Magnell är däremot inte ensam. Han har sällskap av Carl Ekerstam som producerade hans förra skiva, som blev lite av en nytändning. Även i Knäppingsborg för nästan exakt ett år sedan var han vid Magnells sida.

Han har stämbandsinfektion, säger han. Men det hindrar honom inte att höja rösten och skälla ut publiken för brist på visat intresse i första låten. Sedan blir stämningen bättre när pladdermakarna skärper sig.

En fin version av Dimman igen från underskattade skivan Europaväg 66 från 1981 (numera E22, den som går förbi hans födelsestad Kalmar) talar om att solen redan har gått ned. Sedan radar han låtar som är klassiker som Påtalåten och Min häst har blivit sjuk och låtar som Bruten vinge som borde vara det.

Jag flög direkt, sa jag, ifall det ginge
Vad vore jag för vän om jag sa nej
Till en fågel med en bruten vinge
Och en sång som klingar rätt för mig

Jag kan inte låta bli att undra vad ett deltagande i ”Så mycket bättre” skulle göra för denna allt för underskattade artist. Det satte ju fart på Pughs karriär igen. Konstigt att inte producenterna har hittat honom än. Men de får skynda sig, för han fyllde 70 i år. Och även om han verkar piggare än förra året så är det ändå en ålder.

 

Grävde i låtskatten. Pugh Rogefeldt i avskalat format, här tillsammans med Hasse Tholin på elkontrabas.

 

Sedan tar jag en timmes paus när ett lokalt coverband spelar, och laddar upp för kvällens höjdpunkt – den nyss nämnde Pugh Rogefeldt. Eller, rättare sagt, Pugh Trio. Förutom Pugh på sång, gitarr och munspel är det Mikael Lyander på trummor och sång och Hasse Tholin på elkontrabas. Den stora överraskningen är att Pugh är så himla bra på elgitarr. Jag har aldrig sett honom spela förstagura tidigare, men han behöver ju ingen hjälp. Det lilla formatet gör att det blir tätt och avskalat, på det bra viset.

Kanske (troligen) är det det där TV-programmet som har förstärkt hans självförtroende. Hur som helst så är han inte mindre än lysande denna första gång i Finspång. Vi får förstås både Små lätta moln, Dinga linga Lena och Hog Farm. Vi förlåter även hitlåten han gjorde med Grymlings, även om den har blivit en öronmask. Avslutningen med Bolla och rulla känns självklar.

Men kvällens stora överraskning och bästa låt är ändå den väldigt sällan spelade Grävmaskinen. Kanske är det för att den går i 7/8-takt som han så sällan luftar den?

Marion, väntar på mig, väntar på dagen
Jag startar upp din motor, Marion
Jag trycker ner en pedal, Marion
Jag lägger in en spak, Marion
Jag lyfter upp din arm, Marion

Detta lovar mycket gott inför den 15 oktober när han återkommer till Flygeln. Då med Mikael Rickfors (som inte alls bara är känd för att vilja köpa Vingar för pengarna, utan också för att ha drivit rockklubben Rick Rock på Korsgatan i mitten av 00-talet. Och Grymlings.) samt Dan Hylander (som inte bara drev Raj Montana Band under 1980-talet, utan också skrivit mängder med låtar till Totta Näslund. Och har flyttat hem från Bolivia.) Fullsatt borde vara förnamnet!

På lördagen fortsatte Sommarrocken, då med mer lokala band som Melonkvartetten, Strejkbrytaren och Saturdays Heroes som vi skrev om när de gästade Guvernörens 2-årsfest den 30 juli. De var säkert jättebra. Kanske ännu bättre var Baboon Show, som vi kunde njuta av senast på Saliga Munken i maj 2015.

Men då var vi i Söderköping.

© Text och foto: Michael Strandhed

BERGSLAGSTORGET Finspång

26-27 augusti 2016
Sommarrocken

Musikfestival

Arr: Malin Fritiofsson och Joan’s Café

LÄNKAR
Kaya Ålander Facebook
Ola Magnell hemsida
Pugh Rogefeldt Facebook
Sommarrocken FB-evenemang
Joan’s Café Finspång Facebook
Rickfors, Rogefeldt & Hylander till Flygeln FB-evenemang
Nio akter på Guvernörens 2-årsfestival recension Kultursidan.nu 3/8 2016
Sommaren sänkte sig med Ola Magnell recension Kultursidan.nu 21/8 2016
Baboon fyllde Munken med punken recension Kultursidan.nu 29/5 2015