Populärhistorisk. Herman Lindqvist föreläste i Gästabudssalen på Löfstad slott. En lämplig miljö för berättelsen om Vasaätten som klev upp på Sveriges tron. Och på Polens.

 

”Ju grymmare, desto bättre”

 

På väg till vackra Löfstad slott. Det är flera år sedan jag senast besökte platsen. Nu är jag där för att lyssna på Herman Lindqvist som är mycket ”hemma” i ämnet Löfstads historia. Men denna kväll handlar det inte om slottet utan om Vasa-ättens trehundraåriga historia.

Herman Lindqvist är underhållande. Han är kunnig och talar helt utan manus i fullsatta Gästabudssalen. Nu när han har skrivit sin 60:e bok är han på föreläsningsturné. De vilda Vasarna är enligt Herman Lindqvist den enda bok som tar upp hela dynastin Vasa, inklusive den polska grenen.

Inledningsvis får vi höra om Gustav Eriksson av släkten Vasa. Vi får veta att han var misstänksam, långsint, hämndlysten, grym, brutal, opålitlig och han misshandlade tjänstefolket med eldgafflar.

– Inte speciellt trevlig alls… Och han glömde aldrig en oförrätt. Om han sa till någon att allt var glömt och förlåtet på morgonen, kunde han halshugga densamma på eftermiddagen. Men han hade tur och så kallad timing. Dessa båda egenskaper var väldigt viktiga för att det gick så bra för honom som det ändå gick.

– Gustav var obildad, till och med inom släkten tyckte man att han var ”simpel och enfaldig”. Han kom från en släkt med grymma, brutala typer. Ju grymmare desto bättre, skojar Herman Lindqvist.

Vid Stockholms blodbad, år 1520, avrättades 82 personer på order av unionskungen Kristian II. Gustav klarade sig genom att fly till Dalarna.

 

Propaganda. Gustav Eriksson var bra på att beskriva sig själv i ljusa färger och sina fiender i mörka.

 

Herman Lindqvist passar på att sticka hål på alla myter om Gustavs äventyr i Dalarna. Som att Gustav åkte skidor på sträckan Mora-Sälen.

– Om han for den sträckan gjorde han det i en bärstol, möjligen tog han några steg iförd snöskor, enligt Lindqvist.

Dalarna var Sveriges vilda västern. Där bodde gruvarbetare, tuffa, hårda killar, som fick vara beväpnade. Därifrån kunde Gustav, om det blev nödvändigt, fly vidare till Norge. Men när han kom till Dalarna kunde han ju inte tala med folket så att de förstod varandra, det var betydligt större skillnader mellan dialekterna då än vad det är idag. Men han fick tolkhjälp av en präst.

Att han till slut fick med sig dalkarlarna berodde på att de var oroliga för att Kristian II skulle förstöra den svenska ekonomin. Med Kristian skulle betalningen för järnet och kopparen i gruvorna inte gå tillbaka till Dalarna utan hamna i Danmark och Tyskland.

Gustav Vasa blev Sveriges rikaste man och ägde till slut över 5.000 gårdar. Att han skrev det brev vi lärt oss i skolan att han skrev till bönderna om hur de skulle ta hand om sina djur, hur de skulle sköta sina gårdar, och så vidare, det skrevs av ren egennytta. Det var ju kungen som tjänade på att det gick bra för bönderna.

Det är inte bara männen i Vasaätten som ges utrymme. Även några kvinnliga Vasar lyfts fram, även om bara en av dem, Kristina, blev regent. Här får vi höra om prinsessan Cecilia som spenderade tid vid drottning Elizabeths hov där hon levde ett liv i sus och dus.

– En dåtida partyprinsessa, säger Herman Lindkvist.

Systern Anna gifte sig med pfalzgreven Georg Johan I, äktenskapet var lyckligt och hon verkade som rådgivare till sin make.

 

Påläst. Herman Lindqvist har ställt samman äldre och nyare forskning i sin skildring av Vasadynastin. Det nya är att han följt ättens fortsatta öden i Polen, något som svenska historiker oftast släppt.

 

Berättelsen tar oss raskt vidare till Gustav Vasas son Johan III. Han var konstnärligt lagd, men led också av den mentala ohälsa som drabbade alla Gustav Vasas barn och även yngre släktled. Vid bältet bar han en silverhammare som han slungade mot sin personal när han blev ilsken. Och det blev han ofta.

– Han var milt sagt obalanserad, menar Herman Lindkvist.

Johan III:s son Sigismund var mentalt frisk, en god familjefar och konstnärligt mycket begåvad. Sigismund ärvde Sveriges tron 1592, han avsattes av sin farbror Karl 1599. Men kung över Polen, vald tack vare modern Katarina Jagellonica och en katolsk uppfostran, var han i drygt 44 år.

Polen var då ett stort land, såväl till ytan som till befolkningsmängd, med tio miljoner invånare där Sveriges befolkning bara uppgick till en miljon. Polen var den ledande kulturen i östra Europa, exempelvis var polska hovets språk i Ryssland.

Men att ha en kung som hade problem med Sverige blev förödande för Polen, som redan hade andra grannar att kriga med. Under en lång era av krig förlorades stora landområden till Preussen, Österrike och Ryssland. Till slut upphörde Polen att existera år 1795. Först 1918 återuppstod Polen som eget land igen.

Sonen Vladislav blev kung efter Sigismund och så småningom även brodern Johan Kasimir som räknas som den siste Vasen. Även om Herman säger att uppskattningsvis 20.000 – 30.000 nu levande personer antas vara släkt med Gustav Vasa, säkert några här i Gästabudssalen också.

© Text: Eva Lindblad
© Foto: Ann-Charlotte Sandelin

GÄSTABUDSSALEN, LÖFSTAD SLOTT Norrköping

16 september 2016
Herman Lindqvist
föredrag om ”De vilda Vasarna”

LÄNKAR
Herman Lindqvist hemsida  förlagsinfo Facebook
Löfstad slott hemsida
Herman Lindqvist berättade om Finland reportage Kultursidan.nu 4/10 2014