Målgång. Flera års forskning på heltid och fritid har lett till boken Mörkläggning, som fyller ett avgrundsdjupt hål i Norrköpings historieskrivning.

 

Han har förvaltat Moas stipendium väl

 

Så har han då kommit i mål. Johan Perwe har ägnat flera år åt att forska om nazister, medlöpare och motståndare i Norrköping under 1930-talet och Andra världskriget. Den titel han slutligen valt är Mörkläggning, som pekar framåt i tiden. Det fanns de som tystade ner det som varit, strök streck och gick vidare.

– Bilden av den tiden blir lätt bara berättelser om beredskapstidens vardag. Vi vet hur det var på nationell nivå med regeringens manövrar för att undgå kriget. Jag ville undersöka det lokala, hur man förhöll sig till Nazityskland under kriget, sade Johan Perwe vid presentationen på Norrköpings stadsbibliotek två veckor efter boksläppet på samma plats, fullsatt också den här gången.

2010 sökte och fick Johan Perwe Moa Martinsons stipendium av Norrköpings kommun. Han har förvaltat stipendiet väl. Johan Perwe tog under ett år ledigt från tjänsten som pressansvarig vid Forum för levande historia och nästintill bosatte sig på Stadsarkivet i Norrköping. Sökte, grävde, gjorde fynd. Sedan gick han vidare, sökte på andra ställen och ställde frågor till efterlevande.

 

Vem var vad? Johan Perwe har lagt pussel med nazister och motståndare i sitt arbete med boken.

 

I flera års tid har han vid olika tillfällen lämnat delrapporter, föreläst för den intresserade allmänheten. Vi vet alltså att det fanns olika lokala avdelningar av nazistanknutna partier men också att de inte lockade särskilt många norrköpingsbor att rösta i valen under 1930-talet.

Vi vet också att på det lokala planet fanns motståndare till nazisterna och många personer som engagerade sig för flyktingar och flyktingbarn från främst Finland och Norge. En föreläsningstitel var Norrköping i nazismens skugga.

Men mörkläggning är något helt annat än en skugga. Mörkläggning antyder en medveten handling för att hindra sanningen från att komma fram. När Johan Perwe för Norrköpings Tidningars Mats Granberg några dagar före boksläppet mot slutet av augusti avslöjade att mörkläggaren var ingen mindre än Björn Helmfrid slog nyheten hårt. Den uppskattade historikern, som forskat och författat, rektorn och läraren, som inspirerat.

Eller som en vän skrev efter hans död: Med ett forskningsnit som gjorde oss häpna, tog han itu med Norrköpings stad historia och avslöjade där detaljer om personer och händelser som förut var okända.

Björn Helmfrid var aktiv nazist i Stockholm och i Linköping, avslöjad 1941, men utan att det påverkade hans tjänst för försvaret. Till Norrköping kom han flera år efter andra världskrigets slut.

Mörkläggningen som Perwe syftar på i sin bok gäller alltså inte Helmfrid personligen i första hand utan alla lokala nazister, främst män, som insåg att de hållit på det förlorande laget och försökte låtsas som om inget hade hänt. (”Mycket märkligt att SÄPO som hade ganska god koll, lät det pågå”, kommenterar Johan Perwe.)

Där var Helmfrid i viss mån behjälplig. Han hade under tidigt 1960-tal tillträtt som den ene av två huvudredaktörer för det stora verket om Norrköpings historia, sex böcker tjockt. Många var inblandade i mastodontverket, en eller flera personer skrev varsin bok, mer eller mindre torra.

När Björn Helmfrid förde pennan från äldre århundraden var det mindre torrt. Den sista och kanske största delen om åren 1914 – 1970 är desto torrare. Åtta personer delade på uppdraget och Björn Helmfrid var en av två som skrev avdelningen om Norrköpings kommunalstyrelse.

Här noteras två rader om att nazisterna ställde upp i valen 1934 och 1938 och att de blev klart underrepresenterade. Resten av det sju rader långa stycket lyfter fram socialdemokraternas antinazistiska propaganda. Det är allt. Nästan som om andra världskriget inte berörde Norrköping det minsta, knappt ens varit. Som att nazistiska grupperingar aldrig funnits. Som att antinazisterna, merparten kvinnor, aldrig funnits.

 

Mörkläggning. Det här borde ha nämnts redan i det stora verket om Norrköpings historia anser Johan Perwe.

 

Vad borde Helmfrid ha gjort i sin roll som huvudredaktör för Norrköpings historia?

– Han borde ha skrivit åtminstone en sida eller helst ett kapitel, svarar Johan Perwe som själv forskat fram material till en hel bok om de lokala nazisterna och motståndsrörelsen, med en avslutande del om flyktingarna som kom under och efter kriget.

Norrköpings Historia började ges ut 1965, den sjätte och sista boken kom 1976. Johan Perwe påpekar att när Linköpings kommun gav ut ett liknande verk år 1980 ingick en skildring av just denna del av historien.

Kan man resonera i termer som att inget hände, så vad fanns det att skriva om? Sverige och Norrköping klarade sig ju undan kriget, ingen skada gjord så att säga. Eller?

Där fanns och understöddes en antisemitism som drabbade de judar som försökte undkomma nazisterna. Antisemitismen normaliserades, för att använda nutids språkbruk, de som var offer föraktades av många fler än förövarna.

De lokala nazistpartierna såg sig och var i viss mån förtrupper som förberedde sig på att ta över makten. De infiltrerade försvarsmakten. De drillade unga rekryter på egna läger. Det hade kunnat gå riktigt illa.

Troligen insåg de flesta lokala nazister misstaget, de tystnade och hoppades på omgivningens glömska – mörkläggning. Några gick in i andra partier utan att frågor ställdes – mörkläggning. De klättrade vidare i samhällspyramiden utan att behöva stå till svars för sina gärningar – mörkläggning.

Men en del av dem behöll sina värderingar, om raser och vissa människors företräden framför andras.

Var det då ingen som gjorde avbön, ångrade sig offentligt? Jo, i Norrköpings historia finns spåren av en person. Fru Sigrid Gillner-Ringenson, ordförande för socialdemokratiska kvinnoförbundet fick år 1933 ett riksdagsmandat för Norrköpings socialdemokrater. Där står att hon uteslöts ur partiet och tvingades lämna riksdagen 1935.

Jag googlar vidare. Wikipedia meddelar att hon lockades av nazismens idéer men var motståndare till antisemitismen. Efter kriget gjorde hon politisk avbön. Journalisten Eva F Dahlgren har forskat om henne.

 

Äras de som äras bör. Det fanns de som samlade sig mot de nazistiska idéerna och kallade till ett opinionsmöte ”mot osvensk propaganda”.

 

Johan Perwe hoppas att hans arbete följs upp på många fler håll i landet. Det behöver ställas obekväma frågor till materialet i de lokala arkiven. Bilden av 1930-talets och beredskapstidens Sverige behöver fördjupas på det lokala planet.

Själv gräver han vidare. Om vad vill han inte avslöja. Men han menar att forskning och historiska tillbakablickar är alltid viktiga. Det är sådant som lär oss att vara vaksamma på liknande strömningar.

– Vad kommer vi att titta tillbaka på och säga ”Hur kunde vi?” om oss i vår tid?

Slutligen. Johan Perwe säger sig vara journalist, inte historiker. Han har ju inte doktorerat. Det är lätt ordnat. Jag föreslår ett hedersdoktorat vid Linköpings universitetet till denna viktiga forskargärning.

Honoris causa, tack Norrköpings kommun. Gärna även Broocmanpriset från Norrköpings Tidningar. Dessutom bör Föreningen Gamla Norrköping ge Perwe en medalj av ädlaste metall.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Sven Åke Molund

FAKTABOK

Mörkläggning – Nazismen och motståndet i Norrköping 1933-1945
Johan Perwe
Carlssons förlag 2016

LÄNKAR
Johan Perwe hemsida
Om Björn Helmfrid norrköpingshistoria
Carlssons bokförlag hemsida Mörkläggning
Mörkläggning en sann historia om staden recension Kultursidan.nu 12/9 2016
Få röstade på Norrköpings nazister 1934 reportage Kultursidan.nu 22/10 2015
Moas pris gav Johan Perwe ro att forska reportage Kultursidan.nu 29/1 2014
Norrköpings kommuns stipendiater 2010 reportage Kultursidan.nu 21/12 2010