Utvällande. En svart massa tränger fram ur tavlan ut i rummet mot betraktaren. Här och var i det svarta glimmar det till.
”men om vi rubbas någon liten millimeter…”
Människan är en andlig varelse. Bildkonstnären Iris Alexandrovs sprickor fångar glimtar av en annan värld, andra dimensioner. Ikonmåleriets rituella skapande av heliga bilder inspirerar till en egen mytologi. The Crack kan ses i Konstforums Studio, med vernissage på söndag.
Världarna tränger ut till och med ut genom de gamla ramarna som omger hennes verk. Som den asfaltsbubblande lavan som tränger ut mot åskådaren. Där är rentav en förkolnad gammal krater, en landskapsbild. Eller en stads topografi med höga höjder och pyttesmå hus och bilar. Det skulle kunna vara lite svart lera, eller en hög med kaffebönor. Var på skalan bilden befinner sig är en omöjlighet att avgöra.
– På medeltiden ritade de kartorna tredimensionella, upplyser konstnären och hjälper mig att se små diamantglimmande korn mitt bland de små svarta bubblorna.
Slukhål? Murgrönan kommer ut ur bilden mot betraktaren.
Annars är det fotografi som är Iris Alexandrovs medium. Även om hon inte kan låta bli att hänga några revor av murgröna över ramen till det mystiska fotografiet av den nakna bakdelen på en person som till synes hänger ur ett grönskande hål. Halvt uppslukad eller snart utspottad. Kommer eller försvinner, en transcendens mellan världar. Eller bara hänger.
– Som en korsfäst, föreslår Iris Alexandrov.
Alexandrov låter ryskt, det visar sig att släkten har rysk-finsk bakgrund. Kanhända att det ryskortodoxa ikonmåleriets tradition förmedlats över släktleden. Hur som inspirerar det henne, detta att själva akten, ikonmåleriet, i sig är en religiös handling. Som en gudstjänst i sig. Som en gudstjänst inom sig.
De bilder hon skapar, utställningen är sparsmakad med ett verk på var vägg, är dock inte parafraser på kristna eller antika myter. Hon vill öppna för motiv som samspelar med betraktaren utan att de hör till någon specifik mytologi.
– Mina foton tänker jag mig som att titta in i en annan verklighet. Och det är i just det ögonblicket bilden tas, säger hon och fortsätter: När vi förlorar kontrollen. Vi tror redan att vi vet vad det är, men om vi rubbas någon liten millimeter…
Inre bilder. Vi människor rymmer en andlig dimension, den vill Iris Alexandrov samtala med genom sin konst.
Det skiljer en bokstav mellan det heliga och det hemliga. ”De kommer ur mina visioner” – Iris Alexandrovs gåtfulla svar, på frågor om tillkomsten av en bild med en naken man i en grotta, känns också som att de kommer från en annan verklighet.
Det är en stark bild, människan förundras över grottans väldighet. Eller är det en grotta? Är där jättelika urtidsvarelser som med sval nyfikenhet betraktar besökaren. En är grå som sten, den andra skimrar i samma kallgröna färg som grottans stengolv.
– Det är digitalkolorerat, jag har utgått från ikonfärger.
Om bilderna i det dunkla rummet anspelar på myter är en slinga med rymdljud hon lånat från NASA både äldre och yngre.
– Det enda man kan få ut av svart materia, som ju inte går att se, är ljud. Det här är högfrekventa ljud från svarta hål, säger Iris Alexandrov som bearbetat ljudet och låter det höras i rummet.
Konstnärens första idé om ett bildspel stupar på för mycket ljus i det lilla rum som Studion är. I stället bestämmer hon sig för att hänga upp ytterligare ett stort foto, Flickan i ljuscirkeln. Hon visar den i sin dator, en ung flicka som ligger på marken i ett landskap. Ljus strålar ner mot henne. Jag skulle säga ”och en dotter bliver oss given”.
© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Nils-Göran Tillgren
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
STUDION, KONSTFORUM Norrköping
25 september – 9 oktober 2016
The Crack/Sprickan
Iris Alexandrov
Fotografi
LÄNKAR
Iris Alexandrov hemsida
Konstforum hemsida Facebook FB-evenemang